1. Sparbankernas 190-åriga historia
Som källa har använts Antti Kuusteräs bok
Idé och pengar,
Sparbankerna i det finländska samhället 1822–1994.
Åsikterna och tolkningarna är förenliga med boken.
Citaten är tagna från tidskriften Säästöpankki och bilderna
från Sparbanksförbundets arkiv, om inte annat anges.
Citat vars originalspråk är finska är fria översättningar.
1
2. Sparbankerna en del av det finländska
samhället i hela 190 år
Finlands äldsta bankgrupp.
• Den första sparbanken grundades i Åbo 1822. Sparbankernas
centralorganisation Sparbanksförbundet grundades 1906.
• Sparbankerna grundades ursprungligen för tjänstefolk och mindre
bemedlade. Syftet var att fostra människorna till sparsamhet.
• Sparbankerna var de första bankerna som erbjöd banktjänster för alla
finländare oavsett ställning och förmögenhet.
Sparbanksideologin ligger alltjämt i bakgrunden till
verksamheten - att främja individens och samhällets
välfärd.
• Främjandet av sparande tas upp som sparban-
kernas särskilda ändamål i sparbankslagen.
• Sparbanken eftersträvar inga snabbvinster utan
finns till för sina kunder. Det här är ingen kliché.
Välfärden i lokala gemenskaper understöds med
en del av vinsten. Sparbanken är den bank som
folk vill vara kund i.
2
3. Sparbankernas 190-åriga historia, innehållsförteckning
Mot ny tillväxt Gå
2012
Den nya gruppen byggs upp
1993–2011 Gå
Krisen
Gå
1991–1993
Avregleringen
1985–1991 Gå
Regleringen
1951–1984 Gå
Kriget och återuppbyggnadstiden
1939–1950 Gå
De gyllene åren
1918–1938 Gå
Sparbankerna sprids till hela landet Gå
1860–1918
Erövringen av städerna
1840–1860 Gå
Sparbankerna kommer till Finland
1822–1840 Gå
4. Sparbanksideologin föddes i Storbritannien
• Sparbanksideologin var en europeisk motkraft till den samhällsbrytning som
den industriella revolutionen medförde och som gav upphov till vida
proletariatkretsar och risk för samhälleliga oroligheter i städerna
• Målet var att förbättra den ekonomiska ställningen för arbetarklassen som
åtnjöt regelbunden penninglön
• Verksamheten inleddes i Tottenham 1801 och den första egentliga
sparbanken grundades i Skottland 1810 (Ruthwells sparbank)
• På 1850-talet fanns det redan 600 sparbanker i Storbritannien
• I början av 1820-talet nådde rörelsen Danmark, Sverige, Norge och Finland
• I de nordiska länderna förutsatte utvecklingen att sparbankerna förankrades
bland folket, som på många håll levde på naturahushållning.
Sparbankerna kommer till Finland 4
5. Via Sverige till Finland
• Ideologin introducerades i Finland av apotekaren, senare industrimannen
och bergsrådet John Julin, som hade nära kontakter till övriga Europa.
• I april 1822 skrev han en artikel i Åbo Tidningar. Artikeln betraktas som
sparbankernas intellektuella arv i Finland
• Enligt Julin var det nödvändigt att grunda en sparbank som skulle
komplettera inrättningarna för fattigvården, hjälpa den lägre och mindre
upplysta befolkningen. Orsakerna var alltså samhällsgrundade.
• Attitydförändring var den bärande tanken. Julin ville lära människorna att
hjälpa sig själva i det ångestfyllda och kärva läget.
Sparbankerna kommer till Finland 5
6. Utdrag ur Julins artikel
”Man måste framhäva flit, omsorg om
framtiden och sparsamhet, öka
kunskapsnivån och undanröja de
hinder som begränsar möligheterna
att själv förbättra den egna
ställningen. Man måste få till stånd
strävanden att nå en oberoende
ställning och vara redo att hjälpa till i
detta omvandlingsskede."
Sparbankerna skulle ha till uppgift att
”ta emot disponibla tillgångar, om än
smärre summor, av bemedlade
arbetare och tjänstefolk, beräkna
ränta på summorna, lägga räntan till
kapitalet och därigenom utöka
tillgångarna tills deponenten önskade
ta ut dem.”
Sparbankerna kommer till Finland 6
7. Sparbanken i Åbo grundades 21.8.1822
• Julins appell väckte reaktioner. Den uppmuntrade välbärgade att donera
pengar för sparbankens väl.
• En kungörelse om den kommande sparbanken, var man kunde göra
donationer och ett utkast till stadgar för banken publicerades i Åbo
Tidningar 4.5.1822.
• Donatorerna beslöt att grunda Sparbanken i Åbo 21.8.1822, bankens
stadgar verifierades 2.12.1822 och banken invigdes 4.1.1823 i en lokal som
ingick i en pojkskola grundad av Julin.
• Sparbanken i Åbo var den första finländska banken efter
grundandet av Finlands bank (1811).
• Att sätta in pengar och ta lån var nu för första gången möjligt även för
vanligt folk.
• Helsingfors Sparbank grundades 8.4.1826.
• I de övriga städerna fanns det tillsvidare varken tillräckligt
befolkningsunderlag eller intresse.
Sparbankerna kommer till Finland 7
8. Sparbanken i Åbo grundades 21.8.1822
• En deposition på sex rubel som gjordes av Gestrins piga
Hedvig Nyström var
den första konto-
transaktionen
4.1.1823.
Sparbankerna kommer till Finland 8
9. Sparbanker började grundas i
handelscentren
Sparbankerna bredde ut sig till städerna i två faser
• Först till länshuvudstäderna 1847–1849: Uleåborg, Viborg, Tavastehus,
Vasa, S:t Michel och Kuopio. Därtill Borgå.
• Därefter sjöfartsstäderna och de mest betydande städerna i inlandet:
Brahestad, Jakobstad, Lovisa, Fredrikshamn, Tammerfors, Nyslott och
Joensuu. I början av 1860-talet fanns det en sparbank i 21 av 32 städer.
• Nu uppkom även de första landsbygdsbankerna. Den första
landsbygdsbanken Tenala Sparbank grundades 1847.
• De flesta bankerna grundades av banbrytare som understödde
sparbanksideologin och som kunde donera medel för grundandet av
bankerna.
• Sparbankerna i Jyväskylä, Borgå och Uleåborg var de första bankerna
som inkluderade omnämnanden om allmännyttiga projekt i sina
stadgar.
• Även sparbankerna i Helsingfors och Åbo var bland de första som
donerade medel för allmännyttiga ändamål, såsom utbildning för mindre
bemedlade.
Erövringen av städerna 9
10. Krimkriget och ibruktagandet av mark
Sparbankernas depositionsstock ökade tiofaldigt under perioden 1841–1860,
men det fanns också problem.
• Den största prövostenen var Krimkriget, som väckte rädsla för en engelsk
landstigning.
– 1853–1855 krympte depositionsstocken klart, i Helsingfors med hela 25 %.
– Allteftersom depositioner sades upp Illustration över striderna i Hangö: Museiverkets bildarkiv
blev bankerna tvungna att säga upp
lån.
– En del banker vände sig till
Finlands Bank med begäran om
tillfällig finansiering.
Erövringen av städerna 10
11. Krimkriget och ibruktagandet av marken
• Efter Krimkriget var de monetära förhållandena kaotiska.
• 1860 fick Finland en egen valuta, finsk mark, men den
bands till silvermyntfoten och separerades från rubeln först 1865.
• På grund av fördröjningen, den strikta penningpolitiken och krisen på
de utländska kapitalmarknaderna var finansieringsförhållandena kärva.
Handeln och industrin genomgick en konkursvåg, inom jordbruket
avlöste exekutiva auktioner varandra. Den första marksedeln 1860.
Källa: Finlands Bank
• Det svaga penningläget försvårade
verksamheten för sparbankerna och de
råkade i svårigheter.
Erövringen av städerna 11
12. Övriga banker vid sidan av sparbankerna
• År 1862 förlorade sparbankerna sin ställning som landets enda privata
depositionsinrättning.
– Den första privata affärsbanken grundades: Föreningsbanken i Finland
– 1895 uppgick antalet affärsbanker till sex.
• Till en början ansåg man att rollerna kompletterande varandra: sparbankerna
betraktades som insamlare av små depositioner som kunde placera medlen
vidare i affärsbanker.
– Sparbankerna var till för arbetarklassen medan affärsbankerna tjänade
näringslivet.
• Därtill grundades Postsparbanken år 1887.
• Marknadsandelar i början av 1890-talet: sparbanker 30, affärsbanker 69 och
Postsparbanken 1 %.
• Sparbankslagen trädde i kraft 1896: sparbanken definierades som ett
penninginstitut som tar emot depositioner från allmänheten (begränsades inte
längre till en viss kundkrets, t.ex. sparkassa för fabriksarbetare)
• 1902 grundades Andelskassornas Centralkreditanstalt. Andelskassorna blev
andelsbanker.
Sparbankerna sprids till hela landet 12
13. Sporadiska öppettider till en början
• På 1800-talet var banken öppen då och då eller
en dag i månaden, oftast på söndag efter kyrkan
eller lördagkväll, om söndag ansågs opassande.
– I allmänhet var det bara då som pigorna och
drängarna hade ledigt.
• Till exempel i Pemar var sparbanken från och med
1889 öppen sex gånger om året. Detta meddelades
allmänheten genom kungörelser i dagstidningar och
i kyrkan. Intill visas tidningsannonser publicerade
av sparbankerna i Tavastkyro och Lavia.
• De flesta banker började hålla öppet varje
dag först på 1920-talet.
– Den allmänna praxisen
var att hålla öppet så
länge det fanns kunder.
Sparbankerna sprids till hela landet 13
14. Sporadiska öppettider till en början
• ”När sparbanken öppnade dörren kunde man skönja något av en
högtidlig stämning i banksalen. Kunderna vällde in och placerade sig
på bänkarna längs med väggarna. Man pratade om ditt och datt, tog
sig en rök och kanske en kopp kaffe. --- Ingen hade någon brådska."
• Bild: På 1890-talet hade kansli-
avdelningen vid Sparbanken
i Åbo höga svarvade pallar och
pulpetliknande bord.
Sparbankerna sprids till hela landet 14
15. Pengar togs bara ut för verkliga behov
I Salo öppnades en sparbank i september 1874
• ”Den första deponenten var sadelmakaren Gustaf Sarén från S:t
Bertils. Nämnvärt är att sadelmakaren sparade regelbundet på sitt
konto men tog ut pengar för första gången först år 1890.”
• ”Till en början var banken öppen en gång i månaden. Den som ville
ta ut pengar skulle säga upp den önskade summan en månad i
förväg. Uttag på över 100 mark skulle sägas upp hela tre månader
före det planerade uttaget."
Sparbankerna sprids till hela landet 15
16. Från 1900-talets början till medborgarkriget
• Vid sekelskiftet grundades finsksinnade "finska" sparbanker (suomalaiset
säästöpankit) och något senare även "arbetarnas" sparbanker (työväen
säästöpankit).
• Första sparbanksinspektören 1896 (G. M. Leinberg), första numret av tidskriften
Sparbanken 1904, Sparbanksförbundet grundades1906 och det egna centrala
penninginstitutet Sparbankernas Central-Aktie-Bank 1908.
• 1913 nåddes gränsen på 400 banker, och redan 1918 uppgick antalet
sparbanker till 443.
• På grund av första världskriget var de monetära förhållandena kaotiska
– Till följd av inflationen rasade värdet på besparingarna och bankernas
kapital.
Museiverkets bildarkiv
Sparbankerna sprids till hela landet 16
17. Från 1900-talets början till medborgarkriget
• Efter världskriget stoppade medborgarkriget utvecklingen än en
gång.
– Enligt sparbankskamrerns granskningsberättelse miste
sammanlagt 82 sparbanksprincipaler, styrelsemedlemmar och
tjänstemänn livet i medborgarkriget.
Museiverkets bildarkiv
• Inarin Säästöpankki i Norra Lappland var den första sparbanken som
grundades i självständiga Finland.
Sparbankerna sprids till hela landet 17
18. Pengar fanns varken att sätta in eller att
låna
Bankrörelsen i början av 1900-talet:
• ”Det fanns inga stora pengar i omlopp vid sekelskiftet. Däremot fanns
det ett stort behov av lån. Att sätta in pengar var något helt nytt som
man fick vänja sig vid småningom. ----
• Särskilt i de små landsbygdsbankerna väntade
Personalen på sparbanken i Kauhajoki 1927.
man andäktigt på depositionskunder
och rullade tummarna tills dörren öppnades.
Och det hände ytterst sällan. Men när det väl
hände berättas det att banktjänstemännens
ögon lyste av glädje. Man berättade historier,
hörde sig för hur det stod till med var och en
och rökte så att det sved i ögonen".
Sparbankerna spris till hela landet 18
19. Kundtjänsten ställdes inför utmaningar
På landsbygden var sparbankernas verksamhet anspråkslös till en
början. År 1912 berättade biträdande direktören J. W. Minni att
sparbanken hade fått arbetslokaler på sockenstugan och fortsatte:
”Dessa sockenstugor är ofta i uselt skick. De flesta är gamla kåkar som
bara värms upp på öppethållningsdagarna. Sparbankens tjänstemän
får stå ut med både kyla och os. Deras lidande förvärras av hostande,
spottande och högljudda kunder, av vilka bara få har ärende till
sparabanken och resten har kommit dit för nöjes skull”.
Sparbankerna sprids till hela landet 19
20. Sparbanksrörelsen avreglerades
• Så sent som i början av 1900-talet fick sparbankerna endast ta emot
depositioner av privatpersoner, inte t.ex. av kommunerna eller
församlingarna.
• Efter långa diskussioner togs denna begränsning bort 1908 och
sparbankslagen reviderades 1918.
• Förordet till propositionen beskriver hur sparbanksideologin
anpassades till rådande förhållanden:
• ”Sparbankerna har uppkommit i avsikt att väcka sparsamhet bland
mindre bemedlade genom att ta emot deras besparingar och låta det
växa ränta på besparingarna samt därmed främja det ekonomiska
läget hos detta folkskikt. Förutom denna uppgift --- har sparbankerna
steg för steg vuxit till viktiga kreditinstitut, då de i egenskap av
penningplacerare har uppnått en betydande ställning och särskilt på
landsbygden är den instans som bäst tillgodoser kreditbehovet.”
• Den nya lagen separerade de finländska sparbankerna från den
svenska modellen och tog dem närmare det affärsbanksmässiga
tänkesättet i Norge.
De gyllene åren 20
21. Landet byggdes upp med hjälp av
sparbankerna
Väinö Linna beskriver sparbankernas roll i uppbyggandet av
landsbygden efter medborgarkriget i fri översättning så här:
• ”Först botade man boskapen, då behövdes ett mejeri, mejeriet gav
pengar och för pengarna behövdes en sparbank.”
• ” --- Torparn Jussi räknade sina pengar i smyg. – Ja borde föra dem
ti sparbanken, men ja vet int riktigt. Ja undrar hur det går med Mellola
och hans såg? En vacker dag säger dom att han är bankrutt. En liten
skogsplätt sku ja gärna köpa, men mer än tio tusen får den int kosta.
Bara ja får ihop ett par tusen till vågar ja nog fast låna resten.”
– Här under Polstjärnan
De gyllene åren 21
22. Verksamheten avreglerades, tillsynen
skärptes
Tack vare att den nya lagen trädde i kraft och räntetaket,
som hade begränsat sparbankernas utlåning,
avskaffades (1920)
• kunde sparbankerna för första gången konkurrera
jämlikt med räntor med de övriga bankerna.
• De följande åren var unika i den finska
bankrörelsens historia eftersom det
för första gången rådde fri räntekonkurrens
på marknaden.
De gyllene åren 22
23. Verksamheten avreglerades, tillsynen skärptes
De friare verksamhetsformerna ökade riskerna med verksamheten.
• Sparbanksinspektionen effektiviserades och omorganiserades 1924.
• Samma år grundades Sparbankernas säkerhetsfond.
– Sparbankerna förband sig solidariskt att ersätta deponenter för
förluster i samband med eventuell bankkonkurs.
• Lagen reviderades och regleringen skärptes 1931.
Nya verksamhetsformer förbjöds inte men
villkoren för dem skärptes.
• Räntekonkurrensen hade höjt räntorna
och 1931 beslöt bankerna om ett
begränsande avtal.
Banktekniken började utvecklas på 1900-talet.
Kulramar ersattes av räknemaskiner.
Till vänster Lovisa Sparbanks additionsmaskin 1904,
till höger en universalräknemaskin från 1930-talet.
De gyllene åren 23
24. Världens sparbanker organiserade sig
De finländska sparbankerna var på 1920- och
1930-talen starkt engagerade i det internationella
samarbetet.
• 1924 kallade den italienska storsparbanken
Cassa di Risparmio delle Provincie Lombarde
alla världens sparbanker till en internationell
sparbankskongress i Milano.
De gyllene åren 24
25. Världens sparbanker organiserade sig
• Den internationella sparbankskongressen grundade
– en samarbetsorganisation för världens sparbanker
(ISBI)
– den interantionella sparsamhetsdagen, som man
började fira årligen på kongressens avslutnings-
dag 31.10.
– Sparsamhetsdagen och -veckan firas fortfarande
i Finland. På bilderna veckoteman från
1970-talet.
De gyllene åren 25
26. Internationella kontakter var särskilt viktiga
under kalla krigets tid
• 1931 beslöt man i Helsingfors att grunda Nordens centrala
sparbanksföreningars delegation NCSD. Bilden är från Borgåmötet 1931.
– Tonvikten låg på upplysning om sparsamhet men seminariet
behandlade olika sparbanksfrågor på ett mångsidigt sätt.
• Efter andra världskriget blev både ISBI och NCSD särskilt viktiga
för finländarna. I dessa forum kunde man påvisa att Finland är sig likt och
fortfarande platsar i den nordiska sparbanksgemenskapen.
De gyllene åren 26
27. Främjande av sparande i fokus
• Under mellankrigstiden fokuserade sparbanksideologin på
ekonomisk fostran för medborgarna, särskilt barn och
ungdomar. Man talade om sparsamhetspropaganda.
• 1931 konstaterades i lagen att sparbanken är ett
allmännyttigt penninginstitut som inte eftersträvar vinst.
Anmärkningsvärt var att främjandet av sparande
definierades som sparbankerna särskilda uppgift. Ur lagen
uteslöts omnämnandet om "mindre bemedlade folkskikt"
liksom begränsningarna som gällde den största tillåtna
storleken på depositionerna.
• Sparbanksideologin breddades således. Målet blev att öka
sparsamheten i alla samhällsskikt.
• Därmed kunde sparbankerna proklamera sig till hela
folkets bank.
• Upplysningsverksamheten väckte gensvar: kundtidningen
Säästäjä/Spararen, som hade grundats 1928, hade en
upplaga på över 100 000 i slutet av 1930-talet.
De gyllene åren 27
28. Reflektionerna i Spararen från 1938
har inte föråldrats
• ”För många är det lättare att förtjäna pengarna än att använda
dem skickligt. --- Man sköter ekonomin utan att tänka efter och
låter sakerna gå sin gilla gång. Folk känner inte till sitt eget
ekonomiska läge och dess möjligheter. Man sätter sig inte in i
detaljer och vet inte vart pengarna har gått och hur mycket.
Ännu mindre vet man i förväg hur mycket pengar som man
rimligtvis bör reservera för olika ändamål. Man gör ingen skillnad
mellan viktiga och onödiga utgifter. ---”
• ”--- företagsekonomiska hjälpmedel kan också tillämpas för att
effektivisera den privata ekonomin och få större nytta av den.
Denna praxis har i Sverige utvecklas till ett helt system för
hemmets inkomst- och utgiftsbudget. Med hjälp av detta s.k.
budgetsystem --- kan man reda ut det ekonomiska läget och
planera, granska och styra sin ekonomi på ett rationellt sätt."
De gyllene åren 28
29. Sparbankerna växte på 1930-talet
• Avregleringen av bankrörelsen ledde på 1920-talet till en snabb tillväxt som
inte dämpades nämnvärt ens av kristiden i början av 1930-talet.
– 1931 lämnade Finland guldmyntfoten. Det gjorde att kunderna tog ut
sina depositioner. De största sparbankerna fick kortfristiga krediter från
Finlands Bank, mindre banker från SCAB.
• År 1936 hade deponenterna
redan över 1 000 000 konton.
De gyllene åren 29
30. Sparbankerna
landets största bank 1938
• Antalet sparbanker uppgick till 484 –
fler än någonsin tidigare eller senare
• Antalet verksamhetsställen var totalt 560,
eftersom det fanns 76 filialer.
• Den sammanlagda marknadsandelen var 40 procent.
• 6 av 10 kontor höll öppet varje dag,
de flesta 2–4,5 timmar, vissa upp till 6 timmar.
• Bankerna hade bara ca 1 000 anställda,
eftersom styrelsemedlemmarna och
förtroendemännen hade hand om verksamheten
i många banker.
De gyllene åren 30
31. Bankrörelsen blev en del av krigsekonomin
• 1941 återinfördes bankernas inbördes ränteavtalssystem på statens
initiativ.
– Regleringen från år 1931 hade bara omfattat inlåningsräntor, men nu
berörde regleringen även ultåningsräntorna.
• Från och med 1941 blev regleringen av utlåningen allt striktare.
• I stället för med räntor lockade man kunderna att spara med hjälp av
skattepolitik.
• Sparbankernas gamla dröm gick i uppfyllelse: från och med 1943
befriades både bankdepositioner och statsobligationer från inkomst- och
förmögenhetsskatten.
– Detta var ett led i strävan att främja sparsamhet och ge
kompensation för de förluster som orsakats av inflationen.
Kriget och återuppbyggnadstiden 31
32. Bankverksamheten blev en
del av krigsekonomin
• Eftersom staten behövde pengar,
började även Statens infor-
mationsbyrå göra reklam
för sparsamhet.
• Bankerna lade konkurrens-
konstellationen åt sidan och
arbetade sida vid sida för
fosterlandet
• Under återuppbyggnadsåren
blev det svårt att sammanjämka
inflation och sparande.
Kriget och återuppbyggnadstiden 32
33. Bankrörelsen fortsatte under svåra
förhållanden
• Antalet sparbanker började sjunka till följd av fusioner och av
tvångsfusioner av banker som blivit bakom den nya gränsen.
• Servicenätverket bredde dock ut sig allteftersom antalet filialer ökade.
– År 1950 uppgick antalet verksamhetsställen till 619.
• På grund av landavträdelser accentuerades den geografiska indelningen
som hade antagits på 1930-talet. Mikkelin Säästöpankki förstördes
– Sparbankernas och andelskassornas vid bombningar 1940.
geografiska läge följde ofta
partiindelningen.
– Sparbankerna dominerade
Södra och Västra Finland,
där det fanns rikligt med anhängare
till samlingspartiet.
I Östra och Norra Finland
var de politiska anhängarna
återigen ofta
aktiva i andelsverksamheten.
Kriget och återuppbyggnadstiden 33
34. Staten beslöt om penninghushållningen
• Depositionsflykten, som hade börjat 1939, planade ut till följd av
uttagsbegränsningarna, beskattningen och anpassningen till
krigsförhållandena. Staten emitterade ett betydande antal
obligationer, vilket ytterligare minskade depositionerna. Rykten om
sedelklippning fick depositionerna att öka kraftigt hösten 1945.
• En betydande del av sparbankernas intäkter och utgifter fastställdes
i myndighetsbeslut.
• På grund av begränsningarna av utlåningen, till exempel,
var bankerna tvungna att placera en stor del av tillgångarna i
depositioner och obligationer som gav sämre avkastning än
kreditgivningen.
• Men för bankerna hade de statliga åtgärderna inte enbart negativa
konsekvenser.
– Den skärpta beskattningen framhävde bankernas ställning som
insamlare av statliga avgifter. Nästan ingen kunde längre agera i
samhället utan att ständigt komma i kontakt med bankerna.
Kriget och återuppbyggnadstiden 34
35. Den befarade sedelklippningen blev verklighet
• Vid årsskiftet 1945–1946 tog staten i samband med sedelbyten ett
tvångslån så, att sedlar med valörer på över 100 mark klipptes itu.
Den vänstra halvan blev kvar i omlopp men motsvarade bara hälften
av sedlarnas ursprungliga nominella värde.
– Medborgarna upplevde att klippningen rent av var ett helgerån
och många kunder miste helt förtroendet för ett bestående
penningvärde.
5 000 marks sedeln var bland de sedlar
som staten bestämde att skulle klippas itu.
Källa: Finlands Bank
Kriget och återuppbyggnadstiden 35
36. Banktekniken gjorde stora framsteg
• Kriget hade gjort att folk rörde på sig mer och hade
behov av ta ut pengar eller betala räkningar på
främmande orter.
• Vid övergången till 1950-talet hade man skapat
ett heltäckande bankgirosystem där man med affärs-
och sparbankernas gireringsblanketter kunde överföra
pengar till postgirokonton och på motsvarande sätt
lösa in uttagskort för postgiron i affärs- och sparbankerna.
• Sparbankernas betalningsrörelse blev mångsidigare
särskilt på grund av förskottsuppbörden av skatter.
• 1950 ingick sparbankerna avtal med Försäkringsbolagens
centralförbund om debitering av försäkringspremier på
förmedling av sparbankerna.
• Vid samma tidpunkt inleddes också förhandlingar med
kommunerma om att överföra lönebetalningarna till
bankerna (lönen till kontot).
Kriget och återuppbyggnadstiden 36
37. Memoarer från början av 1950-talet
• ”Datorer visste man inte mycket om ännu på den tiden. Man
följde hålkortsmaskinernas utveckling, men vanliga
räknemaskiner med pappersremsor var det viktigaste
tekniska hjälpmedlet. Elektriska räkneapparater vann terräng,
särskilt på kassaförvaltarnas bord. ---- Målinriktad ledning var
inget man diskuterade, men verksamheten var systematisk.
Medarbetarna kände till sparbankens uppgift. Var och en
visste sin plats: vad man skulle eftersträva, vad man skulle
prestera och vem som övervakade resultatet.
Arbetsfördelningen var klar. Utbildning gavs i huvudsak på
arbetsplatsen i samband med de konkreta arbetsuppgifterna.”
Kriget och återuppbyggnadstiden 37
38. Inflationen och välfärdssamhället blev en
prövosten för sparbanksideologin
• Efter kriget satte den galopperande inflationen
käppar i hjulet för sparbankernas grundläggande
uppgift att främja sparsamheten.
• Depositionskassornas tid var förbi: då depo-
sitionsintäkterna var negativa bedömde kunderna
banken närmast ur utlåningens synvinkel.
• Det började också bli gammalmodigt med livslångt
sparande för gamla dagar eftersom samhället
tog ett allt större ansvar för medborgarnas
socialskydd.
• Vid övergången till 1950-talet hade det samhälleliga
läget alltså förändrats.
Kriget och återuppbyggnadstiden 38
39. Systemet med fjättrade pengar
• Den strikta regleringen av finansverksamheten fortsatte efter kriget.
Bakgrunden till detta var den keynesianska modellen som framhävde
statens roll vid regleringen av konjunkturer.
• Från det marknadscentrerade systemet som rådde mellan krigen
hade man övergått till ett bankcentrerat system.
• Det befästes på 1950- och 1960-talen och fortsatte ända till 1980-
talet.
• Bankens ursprungliga uppgift att fungera som länk mellan utbud och
efterfrågan på pengar suddades ut och i stället accentuerades rollen
som regleringsmyndighet.
• Räntenivån frigjordes från den allmänna konjunktur-
utvecklingen och räntebesluten grundade sig på en
politisk prövning av ändamålsenligheten. Räntenivån
uppvisade bara smärre variationer.
På landsbygden erbjöds bank
-service även av bankbilar.
Suodenniemen Säästöpankkis
första bankbil 1964.
Regleringen 39
40. In- och utlåningen sammankopplades
• Vid beviljandet av lån förutsatte banken
en bestående kundrelation och förhands-
sparande som pågått under en lång tid.
• I utbyte mot regelbundet sparande
förutsatte deponenterna rätt till lån av
banken.
• Systemet fungerade därmed rätt så automatiskt
och utlåningen anpassades mer än tidigare
till deponentkretsens struktur.
• Besluten om utlåning handlade alltså inte längre
om placeringsbeslut, utan de utgjorde en
del av den aktiva konkurrensen om deponent-
kunderna och ett sätt att locka nya kunder.
Regleringen 40
41. Genombrottet för sparbankernas
system för betalning av löner via banken
• Systemet med att betala lön till bankkonton infördes av sparbankerna
vid övergången till 1950-talet.
• De övriga bankerna insåg omedelbart fördelarna med
systemet när det gällde konkurrensen om depositions-
kunder. Konkurrensen fick osunda drag.
– Bankerna förutsatte till exempel att företagen
skulle koncentrera lönekontona till den aktuella
banken för att kunna få kredit, eller så drog bankerna
ut på betalningen av lönerna till arbetstagarna om
lönerna gick till "fel" bank.
• Sparbankerna och fackföreningsrörelsen drev
tillsammans på arbetstagarnas rätt att själv
välja till vilken bank och till vilket konto lönen skulle
betalas.
• Man kom överens om spelreglerna 1964 men tvisten
avgjordes slutgiltigt först år 1971 i och med lagen om
kollektivavtal.
Regleringen 41
42. På 1950- och 1960-talen konkurrerade bankerna om
kunderna med hjälp av service
• 1960-talet präglades av stora förändringar. Sparbankerna kunder som flyttade
från landet till städerna eftersom dessa inte nödvändigtvis blev kunder till en
främmande sparbank.
– Att förbättra tillgången till bankservicen, dvs. att förtäta nätverket och höja
servicenivån, var nästan det enda konkurrensmedlet.
• Antalet verksamhetsställen fördubblades mellan åren 1950 och 1969, när de
uppgick till 1252.
– 1969 hörde nästan 4 av 10 bankkontor i landet till en sparbank
(om man bortser från post-
kontor och sparkassor).
• Öppettiderna förlängdes. Nästan
alla kontor höll öppet dagligen,
i vissa städer till och med i 9,5
timmar, för att att man skulle kunna
ge bättre service åt personer i
arbetslivet.
• Antalet anställda tredubblades:
1969 var de 5 969 till antalet.
Regleringen 42
43. Automatisk databehandling – adb –
förenhetligade banktekniken i sparbankerna
• Sparbankernas kostnader hade stigit betydligt bl.a. till följd av nya
verksamhetsställen, nyanställningar, systemet med löneutbetalning
till konton och komplicerade bankprodukter.
• I slutet av 1950-talet hade representanter för
sparbankerna företagit studieresor till sparbanker
i Västeuropa för att bekanta sig med automatise-
ringen av processerna.
• SCAB beslöt att skaffa adb-utrustning och
verksamheten kom igång 1967.
• SCAb erbjöd sparbankerna datacentralstjänster.
År 1983 hade nästan alla banker gått med.
Finland är ett av föregångsländerna inom bankteknik.
De första sedelautomaterna användes redan på 1970-talet.
Bilden är från 1971.
Regleringen 43
44. 1972: ”Bostadsbytare ska inte längre bestraffas"
Den nya lagen som trädde i kraft 1972 underlättade bostadshandeln.
Den glada reaktionen i tidskriften Sparbanken beskriver väl hur
reglerad omvärlden var på den tiden:
• ”Lagändringen gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
som trädde i kraft i början av året har satt fart på bostadsaffärerna.
Nu behöver man inte längre betala försäljningsvinst på försäljning av
egen bostad, om ägaren eller hans familjemedlemmar har bott i
bostaden i minst ett år före affären och om ägaren i stället för den
sålda bostaden skaffar en ny fast bostad för sig själv eller
familjemedlemmarna.”
• ”---- Redan under januari-februari --- har man sett tecken på att den
nya lagen har stimulerat bostadsmarknaden. Hur stor ökning det är
fråga om är svårt att säga exakt med så här kort erfarenhet, men den
kommer i varje fall att vara betydande."
Regleringen 44
45. Skrikta riktlinjer bl.a. om kreditgivning
I Finlands Banks kreditgivningspolitiska riktlinjer från år 1975
fastställdes följande:
• En bostadskredit fick endast utgöra 60 procent av bostadens pris,
och därmed förutsattes förhandsbesparingar på 40 procent.
• I övriga privatkrediter fick lånesumman bara vara
50 procent av förhandsbesparingarna och lånetiden fick inte
överskrida 5 år.
• För konsumtionskrediter var kreditens övre gräns 5 000 mark och
lånetiden var högst 1 år.
• Bankerna fick inte göra reklam för konsumtions- och placeringslån.
Finlands Banks sista riktlinjer om bostadskrediter och övriga
privatkrediter upphörde att gälla 1987. Förhandssparande var inte
längre ett villkor för beviljande av lån.
Regleringen 45
46. Behov av att se över sparbanksgruppens struktur
• 1966 uppgick antalet sparbanker till 356. Av dessa låg 244 i områden med
utflyttningsöverskott.
• På grund av flyttningsrörelsen och bankteknikens genombrott äventyrades
verksamhetsbetingelserna för de minsta bankerna.
– Fusion med en större och mer solid sparbank i närmaste stad var en
lösning som ofta föreslogs.
• Sparbanksgruppens struktur upplevdes som problematisk. 1964 började man
göra upp en utvecklingsplan.
• I det strukturpolitiska programmet som lades fram som rättesnöre för
utvecklingen år 1968 slopades indelningen i stads- och landsbygdsbanker.
– Målet var att indela landet i 38 sparbanksdistrikt och lika många
sparbanker.
• I en enkät som genomfördes 1970 föredrog över hälften av bankdirektörerna
en direkt övergång till modellen med en bank, Sparbanken i Finland.
– Regionalsparbankerna understöddes främst av de stora sparbankerna
som de övriga skulle ha anslutit sig till enligt modellen i det struktur-
politiska programmet.
Regleringen 46
47. Långsam omstrukturering
• År 1968 var antalet sparbanker 350, år 1984 fortfarande 263.
• Antalet verksamhetsställen ökade under nämnda period från 1 248 till 1 445.
• Det uppkom flera regionala sparbanker, t.ex. Ylä-Savon Säästöpankki 1969
(idag Säästöpankki Optia)
• Den största fusionen var när arbetarsparbankerna
sammanslogs till Suomen Työväen Säästöpankki 1970 fick sparbankerna ny företagslogo.
Penningträdet ersatte bokstaven S,
(STS-Pankki) år 1971.
som hade använts sedan 1941.
Den lokala arbetarsparbanken i Åbo,
Turun Työväen Säästöpankki,
stannade utanför den nya banken.
• Sparbankerna hade alltjämt den
starkaste ställningen i Sydvästra
och Västra Finland samt i Tavastland.
– Landsbygdsbankernas starka
ställning var den gemensamma
nämnaren.
– I dessa regioner var sparbanken
i allmänhet ortens äldsta penning-
inrättning och hade en betydande roll i
den ekonomiska utvecklingen av orten.
Regleringen 47
48. Sparbankslagen reformerades
Den nya lagen som trädde i kraft 1970 slopade de
begränsningar som hade gällt sparbankerna och
förbättrade konkurrensförutsättningarna.
• Efter en lång diskussion ströks omnämnandet om
en allmännyttig inrättning ur lagen, men
sparbankernas särskilda uppgift om att främja
sparande hölls kvar.
• Kapitaltäckningskravet var 2 procent,
vilket var ett problem för många banker.
– 227 stycken eller 64 procent av sparbankerna
låg under denna gräns. Eftersom det bara gick
att öka kapitalet genom förbättrat resultat,
fanns det ingen snabb utväg.
• I början av 1979 underlättades beräkningen
av kapitaltäckningen.
1972 fyllde sparbankerna 150 år.
Snellman som lirar elgitarr symboliserade
"den farliga åldern".
Regleringen 48
50. Sparbankskulturen förändrades
• På grund av den ständigt höga inflationen började man på
sparbankerna tro att bankerna inte varje år skulle kunna uppnå
nettovinster som skulle trygga en kapitaltäckning på två procent eller
mer.
– Det egna kapitalet kunde bara höjas genom uppskrivningar.
• Att verksamheten gick på plus var inte det viktigaste. Tvärtom strävade
man efter att minimera det bokföringsmässiga resultatet för att undgå
skatter, vilket var enkelt med hjälp av kreditförlustreserveringar och
avskrivningar.
• Eget kapital betraktades inte längre som någon oumbärlig faktor för
verksamheten: att skaffa eget kapital via vinst ansågs vara en onödig
kostnad.
• Det egna kapitalet var inte längre någon ekonomisk ryggrad och det
sista halmstrået under sämre tider.
– Man tänkte att säkerhetsfonden och SCAB skulle utgöra trygghet
om det gick sämre.
• Bokslutspraxisen blev så tilltrasslad att förtroendemännen inte hade
tillräckliga möjligheter att bedöma den verkliga ekonomiska situationen i
banken.
Regleringen 50
51. Så sent som på 1980-talet var hög inflation
en självklarhet
• Inflationen betraktades som en faktor som kommit för att stanna. Det
här beskrivs av ett utdrag av en intervju av en
verkställande direktör år 1984:
• ”Vi är så vana vid att betrakta inflationen
som ett nödvändigt ont att vi inte ens kommer att
tänka, på att man skulle kunna ge bostadslån
för t.ex 50 år med några procents ränta i ett läge
utan inflation där det råder balans mellan
efterfrågan och utbud”.
• På den tiden var tanken absurd, den lät som en saga.
Räntorna, också inlåningsräntorna, var höga
och bolån beviljades för högst 10 år.
(På affischen utlovas 37 procents avkastning
på en deposition under 3 års tid).
Regleringen 51
52. Systemet med två räntor fick regleringen att
rasa på 1970-talet
• I slutet av 1970-talet var allt fler företagare redo att betala räntor som
överskred den administrativa räntan för att få kredit, och allt fler
placerare ville få högre ränta på sina tillgångar.
• Därför uppkom det en marknad för grå pengar (marknadspengar)
utanför den reglerade sektorn. Parallellt med den administrativa
räntan uppkom en betydligt högre marknadsränta.
• Systemet med två räntor startade en finansiell cirkulation där kapital
som skaffats på den administrativa sektorn placerades på
marknadssektorn.
• Bankrörelsen fick osunda drag. De nya verksamhetsformerna
förknippades med etiskt problematiska frågor.
– I de praktiska arrangemangen uppstod ofta konflikter med
sparbankernas ursprungliga verksamhetsidé.
• Systemet med två räntor underminerade regleringen slutgiltigt och
åren 1982–1984 inleddes en process för att lösa upp hela systemet.
Regleringen 52
53. Finansmarknaden förvildades mot mitten av
1980-talet
Regleringen började upplösas 1983 och från och med mitten av 1980-
talet avreglerades finansmarknaden i snabb takt.
År 1984 beskrev en verkställande direktör läget på bankens 80-
årsjubileum så här:
• ”Bankkonkurrensen befinner sig i ett kraftigt jäsningstillstånd. Det
kommer till uttryck bl.a. i att utländska banker etablerar sig i Finland, i
marknadspengarna, finansieringsbolagens tillväxt, grundandet av
placeringsbolag, tariffavtalet samt i mångsidiga placeringsalternativ.
Aktiesparande, olika slag av masslån och nya kontoformer är
exempel på de sistnämnda”.
Avregleringen 53
56. Brytningen inom bankrörelsen syntes ännu
starkare år 1987
• En verkställande direktör uttalade sig så här 1987:
• ”1980-talet har hittills förändrat bankvärlden mer än de gångna 30–40
åren. Den viktigaste förändringen har varit att priskonkurrensen trätt
in i bankkretsarna som hittills har levt ostört. Priset på pengarna har
nu fått marginalerna att krympa. Också räntemarginalerna har
minskat av samma orsak. Ett ytterligare problem utgörs av att
kostnaderna har stigit trots att pengarna inte längre flyter in i samma
takt. År 1986 minns vi som året när priset på pengar steg oerhört
högt i augusti och placerarna gastade efter toppenpriser. ”
Avregleringen 56
57. I början av 1980-talet förändrades SCABs
ställning
• Ännu på 1970-talet var räntenettot från sparbankerna den viktigaste
finansieringskällan för SCAB.
• I början av 1980-talet förändrades Finlands Banks regleringssystem
snabbt i riktning mot marknadsvillkor.
– Priset steg på centralbanksfinansieringen som SCAB anlitade.
• Sparbankerna kunde inte bidra med mer finansiering.
– Den skärpta finanspolitiken på Finlands Bank i kombination med
ett program för att sänka medelräntan försämrade klart
sparbankernas resultat. År 1984 redovisade en fjärdedel av
sparbankerna förlust.
• SCAB var tvungen att se sig om efter extra intäkter. Avkastningen
från värdepappershandeln, dividendinkomster och
fastighetsinkomster blev betydande nya inkomster.
• När sparbankerna därtill önskade större intäkter från SCAB, lyfte
centralbanken fram placeringsbanksverksamheten vid sidan av
centralbanksfunktionerna. SCAB började aktivt söka avkastning på
värdepappers- och fastighetsmarknaderna.
Avregleringen 57
58. ”Bankrörelsen håller inte på att bli något
spel”
I efterhand har man sagt att det handlade om hasardspel, men på SCAB
var man av annan åsikt.
• Så här sade bl.a. bankdirektör Juhani Riikonen, som ansvarade för
SCABs värdepappershandel, i en ledare i tidskriften Sparbanken:
• ”I diskussioner om placeringar, sparande och särskilt värdepappers-
verksamhet stöter man nuförtiden ofta på modeord som kasio,
klippekonomi, nollsummespel osv. Man kan få intrycket av att
placeringsverksamhet och värdepappershandel blivit ett spel där
spelmarker glatt delas ut till spelarr som vinner eller förlorar sina
insatser i rulett utan desto djupare avsikt med spelet än att spendera
överflödig fritid.”
• ”Är det så att sparbankerna har blivit kasinon som samlar kundernas
tillgångar och i stället ger spelmarker och delar ut vinst på samma sätt
som en croupier? Så är det självfallet inte. Bankrörelsen håller inte på
att bli något spel. ---- Sparbanksgruppen spelar inget nollasummespel,
utan det överlåter vi åt kasinoägarna.”
Avregleringen 58
59. Omstruktureringen inom gruppen fortskred
allteftersom marknaden avreglerades
• I början av 1985 sammanslogs Sparbanksförbundet och SCAB till
Sparbankscentralen, som hade större makt i förhållande till
sparbankerna.
– Förbundet hade hand om frågor som gällde sparbanksideologin
och samhälleliga relationer samt uppgifter inom forskning och
kommunikation
– SCAB ansvarade för uppgifter i anknytning till
affärsverksamheten.
• Gruppen hade reformerats på 1970- och 1980-talen inom ramen för
målinriktade program. Man talade om "Gula boken" och "Blå boken".
1989 godkändes "Vita boken".
– De små sparbankerna stod utanför beredningen eftersom Sb-
centralen utgick från att det i början av 1990-talet bara skulle
återstå 40 stora regionala sparbanker.
– Vissa sparbanker ville stryka främjandet av sparsamheten ur
riktlinjerna för verksamheten, medan andra på inga villkor ville
avstå från det.
– Fusion med Sparbanken i Finland betraktades som en möjlighet.
Avregleringen 59
60. Nya stadgar, ny lag
• "Federaliseringen" av Sparbanksgruppen bekräftades genom en
stadgeändring år 1989.
– I stället för principen om en bank och en röst graderades
rösträtten efter storleken på balansen så att en bank kunde ha
högst sex röster.
• Efter röstgraderingen överfördes makten i beslutsfattandet inom
förbundet till de stora regionala sparbankerna.
• Den nya depositionsbankslagen 1991 säkerställde för första gången
att sparbankerna fick samma juridiska bemötande som de övriga
bankerna.
– Varje bank fick oberoende av sin juridiska form idka all slags
affärsverksamhet som faller under bankverksamheten.
Avregleringen 60
61. Sparbankerna pressades mot fusioner
• I enlighet med det uppdaterade strukturpolitiska programmet var målet att
fusionera sparbankerna till ca 40 regionala sparbanker.
• 1984 fanns det 263 sparbanker. Fusionsprocessen var trög och år 1989
fanns det fortfarande 178 sparbanker.
• 1988 startades ett projekt som syftade till snabb fusion av de 100 minsta
sparbankerna.
– Motståndet på fältet bromsade upp projektet.
• År 1989 skärptes styrningen av omstruktureringen. Sb-centralen hade
knappt några juridiska medel att tvinga sparbankerna till fusioner, så i stället
utövade man olika slag av påtryckning.
– I början av 1990-talet upplevde många sparbanker att Sb-centralen
främst var ett hot. Den förtroliga relationen bröts.
• De flesta av de sparbanker som motsatte sig omstruktureringsprogrammet
var i gott skick. De ville inte förbinda sig till den tillväxtorienterade men
riskfyllda strategin. Två företagskulturer kolliderade.
• 1991 genomfördes rekordartat många fusioner. 65 sparbanker
fusionerades, och kvar blev 86 sparbanker. År 1992 var antalet anställda
8 544.
Avregleringen 61
62. Avregleringen av finansmarknaden
sådde undergångens frön
Avregleringen av finansmarknaden innebar fundamentala och plötsliga
omvälvningar för bankrörelsen.
• Bankerna, som hade vant sig vid regleringen, hamnade i en värld där
räntorna växlade dagligen och uppvisade stora fluktuationer.
– Men samtidigt som upplåningen gjordes på marknadsvillkor var
största delen av kreditstocken alltjämt bunden till grundräntan.
• Bankerna ansåg emellertid att de möjligheter som avregleringen
medförde var större än hoten.
• Samhället levde i en penningillusion. Den årliga tillväxten inom
bankernas utlåning nådde onaturliga höjder.
– I slutet av 1988 var tillväxttakten redan 30 procent och den
fortsatte året därpå.
• Ekonomin överhettades.
– I bakgrunden spökade redan en försämring av bytesbalansen
eftersom den internationella konkurrenskraften höll på att sjunka.
– BNP började krympa redan 1990 när den internationella
ekonomiska recessionen nådde Finland.
Krisen 62
63. Grunderna för bankrörelsen förnyades
Tillgången till pengar förändrades, det gick förvånansvärt lätt att skaffa pengar.
• Efter valutaavregleringen trodde man att det fanns obegränsat med pengar att
tillgå.
– Det rådde inte längre någon kronisk överefterfrågan på krediter.
– Bankerna började rent av bjuda ut krediter och söka kreditkunder.
• Riskerna med bankverksamheten mångdubblades.
– Överefterfrågan på kredit gallrade inte längre bort dåliga kunder och
eliminerade därmed inte heller kreditförlusterna.
– Tvärtom – kredit räckte till även för dåliga kunder.
• Därtill ställdes bankrörelsen inför andra nya risker:
– Snabbt växlande räntor
– Eventuella förändringar i markens externa värde
– Likviditetsrisken: en växande andel av upplåningen bestod av kortfristiga
marknadspengar, medan utlåningen var fortsatt långfristig.
• Sparbankerna levde i tron att lån bör beviljas så mycket som finansieringen
tillåter.
Krisen 63
64. SCAB tog för mycket och för stora risker
• Sparbankerna hade aktivt dragit fördel av de nya möjligheterna som
avregleringen hade öppnat och börjat följa en strategi som siktade på
kraftig tillväxt.
– De gamla principerna och främjandet av sparsamheten föll i
glömska. Man tänkte att ändamålen skulle helga medlen.
– Tillväxt, lönsamhet och soliditet var målet.
• SCAB hade tilldelats en betydande roll och dessa aktiva
placeringspolitik såg ut att ge resultat.
– T.ex. år 1987 blev det tillåtet att använda bankcertifikat vid
upplåning på marknadsvillkor. SCAB var den första affärsbanken
som målmedvetet började utnyttja möjligheterna med det nya
instrumentet.
• Slutligen höll SCABs finansiella ställning dock inte när för stora och
för många risker realiserades samtidigt.
• Finlands Bank tog SCAB i besittning i september 1991.
Krisen 64
65. Merparten av sparbankerna gick
samman till Sparbanken i Finland
Den ovan beskrivna utvecklingen ledde till bankkrisen.
• Den alltför snabba avregleringen av finansmarknaden, den misslyckade
valutapolitiken och Sovjetunionens fall har bedömts som de viktigaste
faktorerna bankom bankkrisen.
– ”Dålig bankverksamhet, dålig politik, dålig tur.”
• Mitt under den pågående recessionen och de ekonomiska svårigheterna
sammanslogs ungefär hälften (43) av sparbankerna till Sparbanken i Finland
år 1992.
• De banker som gick med i sammanslagningen trodde att lösningen skulle
säkerställa kontinuiteten i sparbanksrörelsen. Man framhävde fosterlandet
och villa vara med om att rädda sparbanksförelsen i Finland.
– De största sparbankerna var de största drivkrafterna bakom
sammanslagningen. Många av dessa var i stora ekonomiska svårigheter.
– SBF stod för 84 procent av de dåtida sparbankernas balansvärde.
• Man var övertygad om att projektet skulle lyckas och att sammanslagning var
den enda möjligheten.
Krisen 65
66. Staten beslöt att stycka Sparbanken i Finland
SBF:s kapital gick snabbt åt till att täcka förlusterna i de sparbanker som råkat i
svårigheter. Att starta bankverksamheten krävde betydande stöd av staten.
Därför fick staten också snart bestämmanderätten.
• Stöd gavs ur Statens säkerhetsfond mot vederlag. På grund av villkoren för
stödet hamnade SBF i statens ägo.
– 1992 ändrades SBF till ett aktiebolag varvid aktieägarna fick den högsta
beslutanderätten. 99 procent av aktierna tillhörde Statens säkerhetsfond.
• SBF sökte olika möjligheter att alliera sig, först med Unitas (FBF), sedan med
Kansallis-Osake-Pankki (KOP).
• Situationen tillspetsades och i oktober 1993 meddelade staten att Sparbanken i
Finland säljs till konkurrenterna.
• SBF styckades och merparten av sparbanksgruppen försvann från kartan.
– Andelsbanksgruppen, Postbanken, Föreningsbanken i Finland och KOP
fick vardera en fjärdedel av SBF:s depositionsstock och sunda kreditstock.
De fördelade kontoren sinsemellan.
– Bankerna fick städa bort "skräplånen". Risklån till ett värde av 40 miljarder
mark koncentrerades till egendomsförvaltningsbolaget Arsenal
("skräpbanken) dvs. till belastning för skattebetalarna.
Krisen 66
67. Sparbanken i Finland offrades för
kontinuiteten på hela banksektorn
En allmän uppfattning är att Sparbanken i Finland delades upp för att
förbättra de övriga bankernas ställning.
• Alla stora bankgrupperingar hade råkat i ekonomisk kris.
• De omedelbara framtidsutsikterna var dystra för hela banksektorn.
Våren och sommaren 1992 lyckades de övriga bankerna skapa en
gemensam front. I offentligheten talade man om "sparbankskrisen".
De övriga bankernas gemensamma framträdande övertygade statsmakten
om att en styckning av SBF vore den mest förmånliga lösningen även för
staten.
• Man uppskattade att de samhälleliga resurserna bara skulle räcka till för
att rädda fyra bankgrupperingar.
Allteftersom nationalekonomin dök allt djupare gjordes SBF till en symbol
för krisen. Statsmakten och riksdagsledamöterna övergav banken
obemärkt.
• I de slutliga och avgörande förhandlingarna hade sparbankerna inga
vänner längre.
Krisen 67
68. 40 sparbanker fortsatte som självständiga
banker utanför SBF
En del av de lokala sparbankerna hade på 1980-talet valt att stanna utanför
den verksamhet som siktade på kraftig tillväxt och ökad risktagning
• De hade lämnat gruppens strukturpolitiska program på 1980-talet och fortsatt
att idka en bankrörelse som vilade på sparbanksideologin.
• I början av 1992 grundades den egna intresseorganisationen Lokala
Sparbanker r.f.
• 36 lokala sparbanker och tre regionala sparbanker stannade utanför SBF.
• Även Aktia Sparbank uppgav från första början att banken inte går med i
SBF
– Aktia hade uppkommit år 1991 när 9 tvåspråkiga sparbanker
fusionerades till Helsingfors Sparbank.
Den nya gruppen byggs upp 68
69. 40 sparbanker fortsatte som självständiga
banker utanför SBF
• Det första gemensamma konkreta målet var att säkerställa
datatekniktjänsterna.
• Nödvändiga affärsfunktioner förvärvades av SBFs dotterbolag Sb-
Service. Det nya bolaget inledde verksamheten i september 1994 under
namnet Oy Samlink Ab.
• 1995 beslöt man att Aktia ska bli bankens centrala penninginstitut.
• 1998 introducerades den nya företagslogon.
Den nya gruppen byggs upp 69
70. 1997: med tillförsikt mot framtiden
Utdrag ur ledaren i tidskriften Sparbanken 4/1997, året när man firade 175-
årsjubileum:
• ”Grundandet av sparbanker hade sin utgångspunkt i samhälleliga behov.
Sparbanksrörelsen har från första början varit tätt förankrad i samhället och
lokala förhållanden ---.
• Problem har uppstått närmast när man glömt denna förankring och gått över
ån efter vatten. Därför såg sparbanksrörelsen under sitt 171:e
verksamhetsår ut som efter ett bombnedslag ---.
• Sparbanksgruppen har emellertid repat sig snabbt efter bombardemanget. I
oktober 1993 fanns det en sparbank i 80 kommuner, vilka täckte 1/3 av
befolkningen. Nu finns det sparbankskontor i över 140 kommuner, som
täcker 2/3 av befolkningen. Sparbankerna har närmare 600 000 kunder, över
10 % av befolkningen.
• Att sparbankerna med framgång har grundat över 70 nya kontor på 4 år
samtidigt som de konkurrerande bankerna har lagt ned hundratals kontor
visar att sparbanksrörelsen har en stark social roll.”
Den nya gruppen byggs upp 70
71. Sparbankerna
1997
Bild från bakpärmen av
tidskriften Sparbanken.
• Det fanns 40 sparbanker
med sammanlagt 243 kontor.
• Balansen uppgick till 25
miljarder och kapital-
täckningen var över 14 %.
71
72. Sparbanksgruppen arbetar målmedvetet för
en plats i främsta ledet
• De sparbanker som klarade sig genom prövningarna på 1990-talet hade
vuxit till Finlands fjärde största bank mätt i antalet kunder.
• Efter inbördes fusioner har antalet banker stannat på 33 (läget i juli 2012).
– År 2003 trädde Aktia ut ur Sparbanksgruppen. 2008 blev Aktia
affärsbank och upphörde att vara en sparbank. Idag är Aktia Abp ett
börsbolag.
• Sparbankerna har ett starkt fotfäste i sina hemtrakter och har expanderat till
nya områden
– År 2003 grundades Nooa Sparbank som ett samprojekt,
vilket innebar att gruppen återvände till huvudstadsregionen
• Infrastrukturen har skapats på nytt och nya servicebolag har grundats
– 1994: Samlink-koncernen
– 2003: Sp-Fondbolag Ab
– 2007: Livförsäkringsaktiebolaget Duo
– 2010: Sb-Hem Ab
– Därtill ett flertal strategiska partnerskap.
Den nya gruppen byggs upp 72
73. Sparbanken är den fjärde största bankgruppen
(12/2011)
Sparbanksgruppen omfattar 33 sparbanker och
Sparbanksförbundet samt servicebolagen.
• Sparbankerna har 209 verksamhetsställen (på kartan).
Antalet kunder uppgår till 587 000.
• Tonvikten ligger på privatkunder, SME-företag och
jord- och skogsbrukskunder
Nyckeltal:
• Personalstyrkan uppgår till ca 1 300 personer
(bankerna 1 326, gruppen 1 365).
• Kapitaltäckning 22,1 procent
• Balans 7,8 miljarder euro
• Rörelsevinst 65,4 miljarder euro
• Marknadsandel av krediter till hushåll
5,6 procent
• Marknadsandel av depositioner 5,6 procent
Den nya gruppen byggs upp 73
74. Kunderna får alla tjänster via servicebolag och
samarbetspartner
Sparande och Dagliga
Försäkringar placering Finansiering ICT
ärenden
Skade- Spar- och Betaltids- Fastighetskrediter Banksystem
försäkringar pensions- och kreditkort • Aktia Hypoteks- • Samlink
• Samarbets- försäkringar • Luottokunta bank • Stödsystem
partner sökes • Livförsäkrings-
aktiebolaget Duo Kontantautomater Lånegaranti
Lagstadgade och • Garantia
pensions- Fonder och penningförsörjning
försäkringar kapitalförvaltning • Automatia Återbetalnings-
• Pensions-Fennia • Sp-Fondbolag Pankkiautomaatit skydd
• SEB • Livförsäkrings-
Kapitalförvaltning Centralt aktiebolaget Duo
Finland penninginstitut
• Aktia Bank Finansierings-
• Indexlån bolagsprodukter
RBS Clearing och • Aktia
settlement Företagsfinansiering
Värdepappers- • ACH Finland
handel
• Mäklare: FIM
• Clearing:
Nooa Sparbank
kontoförande
institut
74
Den nya gruppen byggs upp
75. Sparbankens roll i det finländska samhället
KUNDEN SAMHÄLLET
Sparbankens tjänstemän förstår den För sparbanken är det viktigt att
vanliga människans penningaffärer, kunna främja de ekonomiska
erbjuder lösningar och expertis när det kunskaperna och kapitaltillväxten i
gäller att hantera vardagsekonomin den lokala gemenskapen i
och åstadkomma kapitaltillväxt under verksamhetsområdet.
kontrollerade former.
SPARANDE
Sparbanken hjälper mäniskor att hålla en
övergripande koll på sin ekonomi. Fokus
ligger på sparande.
Mot ny tillväxt
75
76. Sparbanksupplevelsen som konkurrensstrategi
Kundmöten
Vi känner våra kunders individuella behov och vi skapar unika kundmöten
oberoende av tid och rum.
Säkerställandet av det ekonomiska välståndet
Vi förstår våra kunders ekonomifrågor och vi hjälper dem att hantera sin
ekonomi på ett övergripande sätt.
Välståndsökning
Vi erbjuder lösningar för en kontrollerad kapitaltillväxt med sparande i fokus.
Ansvarsfullhet
Vi tar en aktiv roll på vårt eget verksamhetsområdet för att främja kundens
och det lokala samhällets välstånd.
77. Utgångspunkten för verksamheten är oförändrad
Sparbankerna främjar sparsamhet och kundernas
Mission ekonomiska välstånd nära kunden.
Mot ny tillväxt
77
