Empfohlen
Weitere ähnliche Inhalte
Ähnlich wie Romantik och andra 1800-tals stilar pdf
Ähnlich wie Romantik och andra 1800-tals stilar pdf (20)
Mehr von Andrzej Ferber
Romantik och andra 1800-tals stilar pdf
- 1. ROMANTIK C:A 1780 -‐ 1900 ANDRZEJ FERBER – KULTURHISTORISKA STENCILER – ROMANTIKEN & ANDRA 1800-‐TALS STILAR Caspar David Friedrich ”Vandraren över dimhavet” (1818) 1800-‐talet framstår som en betydligt mer stilsplittrad kulturperiod än tidigare kulturepoker. Den dominerande stilen var romantiken men i synnerhet inom bildkonsten och litteraturen fanns det andra stilinriktningar som satte sitt starka prägel på 1800-‐tals kulturen.
- 2. -‐2-‐ Denna stilspridning framstår dock som enbart försumbar jämfört med det som kom att hända i den europeiska kulturen mellan åren 1870 – 1930, då en uppsjö av relativt kortlivade stilar löpte samtidigt och parallellt sida vid sida. Denna period som tydligt sjösattes av impressionismens intåg i målerikonsten blev till en djungel av stilar som föddes i slutet på 1800-‐ talet men som behöll sin fulla livskraft i början på 1900-‐talet. Denna c:a 60 års lång period fick i kulturhistoria benämningen: SEKELSKIFTET. Och trots att de flesta av stilarna tillhörande denna period föddes på 1800-‐slut tillhör denna epok 1900-‐tals kulturen och betraktas som början av moderna tid i kulturen. Caspar David Friedrich ”Kyrkan i Oakwood” (1819) Romantiken, den absolut mest dominerande av 1800-‐stilar, som genomsyrade även andra parallella stilriktningar, var en konstnärlig och intellektuell rörelse som utvecklades i slutet av 1700-‐talet, främst i Tyskland och blev någon slags revolt mot den aristokratiska 1600-‐ och 1700-‐tals kulturen och inte minst mot upplysningstidens sociala, politiska och konstnärliga normer. Den påverkade alla konstarter men också utbildnings systemet, historieskrivning, samhällsutveckling och politiken och indirekt påverkade nationalismens extremt snabba framfart under 1800-‐talet. Benämningen ”romantik” härstammar från adjektivet ”romantisk” och det i sin tur från den medeltida formen av berättelse, dikt eller sång som sjöngs alltid på latin (”romanskt” språk) som kallades romans. Dessa medeltida romanser berättade gamla historier och legender som hade en ”mörk”, fiktiv och fantasifull karaktär och ”fångade” det övernaturliga, oförklarliga, mystifierande och poetiska. 1800-‐tals fascination med medeltidens mystik gjorde dessa gamla romanser oerhört populära i börja av 1800 talet (bl. a. arthurianska romanser om den medeltida Kung Arthur). Romantiken sammanföll med den industriella revolutionen och blev dess naturliga motreaktion. Samtidigt blev demokratiseringen av samhället väldigt påtaglig och den borgliga kulturen blomstrade i takt med borgarnas nästan totala makt i samhället. Rörelsen präglades av en stor uppskattning av starka och personliga känslor, stor aktning för kreativitet och personligt skapande, glorifiering av naturen och det enkla livet på landet, stort intresse för folkkonsten men också för det spännande, ohyggliga och oförklarliga i livet.
- 3. -‐3-‐ Det, så typiska för upplysningstiden, rationella tänkandet fick stå tillbaka för den subjektiva upplevelsen, förnuftets och rationalismens otillräcklighet och det som inte gick att bevisa med empiristiska experiment betonades starkt. Kraften av den gudomliga och den konstnärliga inspirationen blev alla tingens mått. Caspar David Friedrich: ”konstnärens känsla är hans lag” Charles Baudelaire: ”romantiken ligger inte i valet av ämne eller i en bestämd sanning, utan i ett sätt att känna” Det var den franska revolutionen som markerade slutet för den aristokratiska kulturen och satte igång ideologier och tankegångar som vidareutvecklades under sena 1700-‐talet av den tyska kulturrörelsen Sturm und Drang (Storm och Längtan) vars främsta frontfigurer var diktare Wolfgang Goethe och Friedrich Schiller och filosofer Johann Georg Hamann, Jakob Michael Reinhold Lenz och Friedrich Maximilian Klinger. Intuition och känslan skulle nu ersätta upplysningstidens rationalism helt. Man idealiserade heroismen, dyrkade historiska hjältar och inte minst konstnärer som sågs som förkämpar för ett nytt och bättre samhälle. Enligt romantiker skulle konsten formas uteslutande av ett spontant flöde av starka känslor och inte styras, om ens påverkas, av artificiellt regelverk. Naturen spelade betydande roll i all romantisk kultur då man trodde att civilisationen och människoskapade världen var av skadlig verkan på människans, från början, jungfruliga natur. Frågor rörande existensens mening, frihet, konflikten mellan individen och samhället, det okända, mörka och oförklarliga, samt ifrågasättandet av erkända auktoriteter var romantikens hjärtefrågor. Romantiken varar, som den dominerande stilinriktningen, olika länge inom olika konstarter. Längst levde romantiken inom konstmusiken, nämligen till nästan 1910. I olika länder får romantiken relativt olika ”kläder”, vilken i .o. f. sig var naturligt, då det nationella – folktraditioner, ländernas historia och olika nationella prägel var någonting som romantiken framhävde och odlade medvetet. Romantiska erans slutfas markeras av en dominans av realismen, som tydligt dominerade både prosa, drama, måleri men även dansen och musiken (verismen). Även om i några avhandlingar framställs realismen som en självständig kulturperiod, de flesta räknar in realismen som en, förvisso väldig egen, men dock del av romantiken. En annan viktig och tydlig stil som dominerade slutskedet av romantiken var symbolismen, särskilt viktig inom poesin och inom måleriet. Utan särskilt stora risker att missbedöma vikten av alla konstarter, kan man absolut påstå att de konstarterna som utvecklades snabbast under den romantiska eran var litteraturen (både prosan och poesin), musiken och, inte minst, dansen och operan, medan måleriet, skulpturen, drama och arkitekturen visade en betydligt blygsammare utveckling under romantiken. Den sociala och politiska ramen för kulturen under romantiken, kan lättast beskrivas i följande punkter: -‐ franska revolutionens efterdyningar förändrar samhällsstrukturer i Europa -‐ industrialismens tidsålder påbörjas
- 4. -‐4-‐ -‐ U.S.A. ’s självständighetskrig mot England -‐ aristokratins makt minskar medan borgerlighetens betydelse ökar kraftigt -‐ företagandet ökar och den nya företagarklassen födds -‐ nya politiska ideologier börjar göra sig gällande: konservatism, liberalism, anarkism, socialism -‐ befolkningstillväxt orsakar sociala spänningar, fattigdom vilket resulterar i stor emigration, bl.a. till Amerika -‐ allmän skolgång infördes i de flesta länderna och den moderna pedagogiken börjar utvecklas -‐ den västerländska kulturen sprids runt om i världen med dels kolonialismen och dels med emigrationen -‐ tekniska uppfinningar, som järnvägar, ångmaskiner, kanalbyggen, stålkonstruktioner, m fl. bidrog till snabbare och lättare handel och samhällens närmande -‐ snabb och mycket expansiv industrialisering av städer skapar motsättningar mellan landsbygden och städerna, samtidigt som städerna växer väldigt snabbt, på både gott och ont Brooklyn Bridge i New York (1855) ARKITEKTUREN & FORMGIVNINGEN UNDER ROMANTIKEN C:A 1800 – 1900 Trots en enorm byggboom under 1800-‐talet, var arkitekturen och formgivningen en säregen historia av stilimitationer, blandade med ny byggnad-‐ och tillverkningsteknik. Allt började med den tysk romantiska klassicismen för att vidare, genom empire, regency och biedermeier, utveckla de s.k. nystilarna: nyantiken, nyklassicismen, nygotiken, nyrenässans, nybarock, nyrokoko, m fl. m fl. -‐5-‐
- 5. Först under de sista två decennierna av 1800-‐talet utvecklades nya impulser och nytänkandet inom arkitekturen och formgivningen, med bl. a. William Morris’ jugendstil (art nouveau, secession, stile moderno) som blommade ut i mästerverk av Victor Horta och Antoní Gaudí, förstadier till funktionalismen med, inte minst, Christopher Dressers arkitektur och formdesign, m fl. Alla dessa stilar tillhör dock sekelskiftets kultur, då de största konstverken inom dessa stilar skapades i början av 1900-‐talet. Sekelskiftet tillhör därför 1900-‐tals kulturen långt mera än den gångna 1800-‐tals kulturen, trots att många av sekelsskiftsstilar föddes i sluttampen av den romantiska perioden. EMPIRE, C:A 1800 – 1815 Den första av 1800-‐tals stilar som påvisar helt nya drag än tidigare rokoko och nyklassicism. Stilen utvecklades under Napoleon Bonapartes kejserliga period och de främsta arkitektoniska och hantverks mästerverk av denna stil skapades också just för kejsarfamiljen Bonaparte, men dess spridning var både snabb och bredd och fick ett snabbt fäste både i Italien, Nederländerna och i Norden. Stilen skulle glorifiera kejsaren och man tillgrepp givetvis antikens formspråk för att göra det. Urnor, sfinxer, gripar och kolonner präglade empirens detaljutformning. Den tidigaste varianten av empiren kallades directoire (direktoriatet) och härskade direkt efter den franska revolutionen. Den upphörde när Napoleon kröntes till kejsare. Stilen hade många drag av Ludvig XVI’ s stil men var betydligt tyngre. Papperstapeter och tygbeklädnad av vägar och möbler, gardiner, draperier fick starkare och mustigare färger än tidigare. Takmålningar blev väldigt populära och föreställde oftast moln och himmel. Mahogny träd var populärast i tillverkning av möbler och förgyllda bronsbeslag användes flitigt. Möblerna var tunga och, liksom ljusstakar och större keramiska föremål, pryddes med olika typer av emblem med antika förebilder -‐ grekiska, romerska, etruskiska och t.o.m. egyptiska, samt tunga blomstergirlander (typiskt inslag av det nya romantiska natursvärmeriet). Bourse de Paris (Parisbörsen) Främsta inredningsarkitekter: Charles Percier och Pierre Fontaine -‐6-‐
- 6. Viktigaste arkitektoniska verk: Arc du Carrousel i Paris, Arc du Triomphe i Paris, Börshuset i Paris, det kungliga lustslottet Rosendal på Djurgården i Stockholm, Christiansborgsslott i Köpenhamn och Vor Frue Kirke i Köpenhamn. Vor Frue Kirke i Köpenhamn, interiör och exteriör REGENCY, C:A 1800 – 1830 Englands svar på empire som blomstrade i England under Georg IV’ s regering i landet. Snabb industrialisering av England påverkade även arkitekturen, möbeltillverkningen och inredningsdesignen. Masstillverkade objekt börjar konkurrera med hantverket och nya material utav vilka järn blev särskilt populärt och viktigt och användes i tillverkning av balkonger, gaslyktor, lampor, broar och t.o.m. möbler. Trots många gemensamma stildrag med Empire, bl. a. fascinationen med antiken (greek revival och roman revival), var Regency en egen stil inom 1800-‐tals arkitektur, formgivningen och i hantverket. Ny inspirations källor blev tydliga: gotiken (s.k. gothic revival), orientalismen (s.k. oriental style). John Nash, Den Kungliga Paviljongen i Brighton De främsta arkitekterna och främsta verk: John Soane och hans Rotunda Bank of England och John Nash och hans Paviljong i Brighton, Buckingham Palace, Regent’s Park anläggning, Regent Street, -‐7-‐
- 7. Carlton House vid St. James’ Park i London Thomas Hope och hans bok ”Houshold Furniture and Interrior Decoration” Thomas Hope, ”Houshold Furniture and Interrior Decoration”, omslagssida Thomas Hope, typisk regency salong BIEDERMEIER /SENEMPIRE/, C:A 1815 – 1850 I det tyskspråkiga kulturkretsen omvandlades empire till en liknande, dock egen stil med mycket säregna stildrag – Biedermeier, också kallad Senempire. Den utvecklades som en utpräglat borgerlig stil och hade många konservativa och fantasilösa drag. Stilen blomstrade huvudsakligen i Tyskland, Österrike och den tyska delen av Schweiz men fick sina imitationer i thomas hope houshold furniture and interrior decorationRyssland, Tjeckien, Polen och i Skandinavien (i Sverige kallades den – Karl Johans stil). stolar i den svenska Karl Johan stil -‐8-‐
- 8. Benämningen Biedermeier är enbart applicerbar på inredningskonsten och hantverket och inte på arkitektur. Arkitekturen under denna tid i tyskspråkiga länder saknar egentligen en enhetlig benämning. Ofta brukar man benämningen tysk romantisk klassicism eller sen nyklassicism. Men då stilen inte präglades av något nytänkande utan av gamla gotiska stildrag som blandades med antika element fick den aldrig en enhetlig benämning. Det som präglade arkitekturen under den tiden i Tyskland var storslagenhet, linjernas renhet, starka antika förebilder och hög kvalité av material som användes. Viktigt att påpeka är att arkitekturen av denna tid har ingenting att göra med den borgerliga biedermeierska interiör stilen. Karl Friedrich Schinkel, Neue Wache vid Unter den Linden, Berlin Främsta arkitekt och hans viktigaste verk: Karl Friedrich Schinkel (1781 – 1841) – Altes Museum i Berlin, Neue Wache vid Unter den Linden i Berlin, Konserthuset på Gendarmenmarkt i Berlin, Neues Museum i Berlin, Schloss Babelsberg i Potsdam, Nikolai Kirche i Potsdam och Luisenkirche i Berlin. Karl Friedrich Schinkel, Konserthuset på Gendermenmarkt i Berlin Karl Friedrich Schinkel, Nikolai kyrka i Potsdam Carl Gotthard Langhans (1732 – 1808) – Branderburger Tor (1788 – 1791), Berlin -‐9-‐
- 9. Carl Gotthard Langhans, Brandenburger Tor, Berlin 1800-‐TALS NYSTILAR, C:A 1830 – 1890 Nystilar är benämningen på en uppsjö av arkitektoniska och konsthantverksstilar som var så eklektiska (gammaldags, inte nytänkande och baserade på blandning av olika gamla stilar) att nya benämningar skulle vara helt malplacerade. Icke desto mindre var det just nystilarna som präglade 1800-‐tals arkitekturen mest. Just därför måste man betrakta 1800-‐tals arkitekturen som den förmodligen mest tillbakasträvande av alla perioder i arkitekturens långa historia. Och detta trots att byggandet i Europa var imponerande intensivt under denna period. Anledningen till imitationsstilarnas uppkomst och blomstring under 1800-‐talet var, tydligt, småborgerlighetens ökade betydelse och dess, i grund och botten, dåliga och outvecklade smak. Att satsa på beprövade arkitektoniska-‐ och inredningsstilar och kopiera de gamla epokernas stilar var helt enkelt tryggast. Även nationalistiska tendenser spelade en stor roll, då olika länder kopierade stilar som markerade ländernas storhetstider, bl. a. i England – gotiken och Queen Annes stil, i Tyskland – gotiken och renässansen, i Frankrike – Gran I’ s stil, I Danmark – Christian IV’ s tid, i Polen – den sarmatiska renässansen. Stilimitationer var lika utbreda inom arkitekturen som de var i inredningskonsten. Rokokosalonger, renässans festsalar, m fl. kopierades flitigt och för att göra det billigare och effektivare användes masstillverkning och serietillverkning vilket snabbt bidrog till kraftigt försämrad kvalité. Olika byggnadstyper skulle också betona byggnadens funktion med tydlig historisk fingervisning till olika viktiga skeenden i Västerlandets historia. Universiteten byggdes ofta i nyrenässans stil, rådhuset i imponerande nygotiska stil, stora borgerliga hus i enormt överdekorerade nybarock, domstols byggnader i nyantika nyklassiska former och mindre borgerliga hem i pråliga nyrokoko stil. Det som präglade nystilarnas hus var att de var kraftigt överdimentionerade och grundstommen använde ofta nya starka järnkonstruktioner. Detta påverkade många arkitekter till utveckling av arkitektur som använde enbart järn eller järn och glas, som t ex. Joseph Paxton’s – Kristallpalats, byggd för London utställning 1851 eller järnkonstruktionen Eiffeltornet, byggd för Paris utställning 1899 av Gustave Eiffel. Främsta arkitekter och deras viktigaste verk: Charles Barry (1795 – 1860) & Augustus W. Pugin (182 – 1852) – Houses of Parliament i London (nygotik) -‐10-‐
- 10. Charles Garnier (1825 – 1898) – Paris Opera, Montparnasse kyrkogården, Monte Carlo kasinot (nybarock) Christian Jank, Eduard von Riedel & Georg von Dollmann – Slottet Neuschwanstein (nybysantinsk-‐ och nyromanskstil) byggd för Ludwig II av Bayern Charles Barry & Augustus Pugin, Houses of Parliament, London (nygotik) Ch. Jank, E. Von Riedel, G. Von Dollmann, Slottet Neuschwanstein, Bayern (nyroman/nybysantinsk Charles Garnier, Paris Operan (nybarock) ROMANTISKT, HISTORISKT & REALISTISKT MÅLERI & ROMANTISK SKULPTUR C:A 1790 – 1780 Romantiskt måleri påvisar en oerhört splittrad palett av stilar, dels beroende på utveckling av måleriet i olika länder, dels varierande ämnesområden som fångade konstnärernas intresse och dels beroende på andra konstarternas påverkan på måleriet (inte minst historia, litteratur och filosofi). -‐11-‐
- 11. John Constable, ”The Hay Wain” Precis som i andra konstarter är det i Tyskland som de tidigaste romantiska strömningarna dyker upp. Men även England är tidigt ute med ”det romantiska” inom måleriet. LANDSKAPS MÅLERI Caspar David Friedrich, ”Två män tittar på månen” Det är i romantiskt landskapsmåleri som romantiken visar sig för första gången, bl. a. i måleri av Caspar David Friedrich (1774 – 1840) /”Vandraren ovan dimmorna”/, William Blake (1757 – 1827) /”Newton”, ”Nebukadnezar”/, J.M.W. Turner (1775 – 1851) /föregrep impressionisterna, ””Snöstorm”, ”Ångbåt utanför en hamnmynning”, ”Blacier och Aveyrons källa”, -‐12-‐
- 12. John Constable (1776 – 1837) /”Dedhamndalen”, ”Sexfotsdukar”/, Jean-‐Baptiste Camille Corot (1796 – 1875) /”Volterra”/där naturen och dess mystisk spelar huvudrollen. J. M. W. Turner, ”Rain, steam and speed” & ”Snowstorm” Att framställa filosofiska och transcendentala tankar och stämningar, kraftfulla känslor och existentiella frågeställningar i mystiska och ofta märkliga landskap var oerhört typiskt för denna stil. Stämningsfulla målningar föreställde naturen på ett ytterst stämningsfullt och mystifierande sätt. Inte sällan framställdes människans ensamhet mot bakgrund av kraftfullt skildrad natur, dess mystik och skönhet. John Constable, ”Dedhamndalen” HISTORISKT MÅLERI Även historiskt måleri visar sig tidigt i 1800-‐tals kulturen, med skildringar av Europas viktiga historiska ögonblick. Målare som Antoine-‐Jean Gros (1771 – 1835) /”Napoleon besöker de pestsmittade i Jaffa”/, Jan Matejko (1838 – 1893) /”Slaget vid Grunwald”, ”Hovnarren”, ”Preussens hyllning”/, Francisco Goya (1746 – 1826) /”Den andra Maj 1808”, ”Madrids kapitulation”, ”Saturnus slukar sina barn”, ”Krigets fasor”/, Jozef Chelmonski (1849 – 1914) /”Sommarens slut”, ”Troika”/ och Pierre-‐Henri Révoil (1776 – 1842) var historiska måleriets främsta representanter. -‐13-‐
- 13. Jan Matejko, ”Preussisk hyllning till den polska kungen” Jozef Chelmonski, ”Sommarslut” Jan Matejko, ”Hovnarren” Apokalyptiskt historiskt måleri var en speciell typ av historiskt måleri som blandade det historiska skildringar med kraftfulla bibliska händelser, extrema naturfenomen och stora mänskliga-‐ och naturkatastrofer. De främsta av dessa målare var John Martin (1789 – 1854), Francesco Hayez (1791 -‐1882) , Eugène Delacroix (1798 -‐ 1863) /”Dante och Virgilius i underjorden”, ”Sardanapados’ död”, ”Friheten på barrikaderna”/, Théodore Géricault (1791 – 1824) /”Médusas flotte”/, Francisco Goya (1746 – 1826), Marie Guillemine Leroulx de la Ville (Mme Benoist) (1768 – 1826) /”Skulden mellan dygden och lasten”, ”Porträtt av en svart kvinna”/, den främsta kvinnliga 1800-‐tals målare) och Jean-‐Auguste Ingres (1780 – 1867) /”Madame Moitessier”, ”Odalisken”, ”Odalisk med slavinna”, ”Det turkiska badet”/. Théodore Géricault, ”Medusas flotte” Marie.G. Leroulx de la Ville, ”Portätt av en svart kvinna” Jean-‐Auguste Ingres – Odalisken -‐14-‐
- 14. Eugène Delacroix, ”Friheten på barrikaderna” AKADEMISTISKT MÅLERI Anselm Feuerbach, ”Medea” Akademismen var den av romantiska måleriets stilar som låg närmast den gångna klassicismens från 1700-‐talet och nästan dess förlängning, med de s.k. prerafaeliter som stilens viktigaste profeter – David d’Angers (1788 – 1856) , Anselm Feuerbach (1829 – 1880) /”Medea”/, Dante Gabriel Rossetti (1828 – 1880) och William Holman Hunt (1827 – 1910). Enligt akademiker, var Antika Greklands och Roms konst det onåbara och det man skulle eftersträva. Renheten av teckning, perfekta proportioner, strikta regler vad färganvändning och färgblandning beträffar, stramt och bestämt ämnesval av motiv var nyckelorden för målare inom denna stilinriktning. -‐15-‐
- 15. SYMBOLISTISKT MÅLERI Arnold Böcklin, ”Dödens ö” Symbolismen som dyrkade spiritualitet och subjektivism, använde sig av tydliga symboler som förde fram budskapet i en dekorativt mönstervärld av former. Att tavlor skulle bli dekorativa och estetiskt tilltalande var för symbolisterna lika viktigt som idéer och budskap som de skulle förmedla. Det var verklighetsflykts måleri full av hemlighetsfullhet, hjältedåd, metaforer, mystik och mycket invecklad symbolik. Stilens främste representanter var Arnold Böcklin (1827 – 1901) /”Dödesn ö”/, Gustave Moreau (1827 – 1898) /”Salome”, Medea”/, Odilon Redon (1840 – 1916) och Mikhail Wrobel (1856 – 1910) /”Demonen i trädgården”, ”Svanprincessan”, ”Hamlet och Ofelia”, ”Madonna med barnet”, ”Moses”/. REALISTISKT MÅLERI Realismen blev den mest utbredda stilen under romantiken. Den kom något senare än andra stilinriktningar och blev den naturliga följden av den naturvetenskapliga och tekniska utveckling. Samtidigt som realister motsatte sig de akademiska tendenser inom måleriet, ville dem inte följa det typiskt romantiska natursvärmeriet eller symboliken heller. Realistisk skildring av social verklighet, människan i dess sociala sammanhang och saklig skildring av naturen blev honnörsord. Att försköna verkligheten var realisterna fullständigt främmande. Även det fula, grymma och ibland groteska intresserade många av realistiska målare. Realismens främsta representanter inom måleriet var: Theodore Rousseau (1812 – 1856), Charles-‐Francois Daubigny (1817 – 18798), Johan Jonkind (1819 – 1905), Adolf Menzel -‐16-‐
- 16. Jean-‐Francois, ””Angelus” Johan jonkind, ”Seine och Notre-‐Dame i Paris” (1815 – 1905), Frederick Edwin Church (1826 – 1900), Winlow Homer (1836 – 1910), Ilia Riepin (1844 – 1930), Josef Chelmonski (1849 – 1905), Jean-‐Francois Millet (1814 – 1875) /”Ängeln”, ”Mannen med hackan”/, Gustave Courbet (1819 – 1877) /”Begravningen i Ornans”, ”Stenläggare”/ och tidig Edouard Manet (1832 – 1883) /Kejsar Maximilians avrättning”, ”Baren på Folies-‐Berger”, ”Persikor”, ”Jeanne Dural”/. Gustave Corbet, ”Stenläggare” Edouard Manet, ”Kejsar Maximilians avrättning” LITOGRAFI Även en ny bildteknik framställning breddes ut snabbt under 1800-‐talet: LITOGRAFI – tryckteknik av teckningar i fet krita ritade på sten, vilket möjliggjorde att slippa gravören som medhjälpare Den främsta litografen, känd för sina litografiska karikatyrer men också socialt-‐ och samhällskritiska litografier var Honoré Daumier (1808 – 1879) ”Tvätterskan”, ”Pressens frihet: fingra inte på den”/. Honoré Daumier, ”Tvätterskan”, litografi -‐17-‐
- 17. SKULPTUR Skulpturen utvecklades extremt långsamt under den romantiska perioden. En av anledningar kunde vara att marmor, som man huvudsakligen arbetade med under 1800-‐ talet, var inte lätt att arbeta med och uttrycka stora romantiska ”gester” med. De två mest begåvade skulptörer, Antonio Canova (1757 -‐1822) och Bertel Thorvaldsen(1770 – 1844), fortsatte att arbeta med den nyklassicistiska 1700-‐tals skulpturen. De få och faktiskt svaga romantiska tendenser kan man se i verk av bl. a. Rudolf Maison(1854 – 1904), Francois Rude (1784 – 1855) och David d’Angers (1788 – 1856). Rudolf Maison, ”Picador på hingsten” David D’Angers, ”Filopomen” ROMANTISK MUSIK, C:A 1800 – 1890 Musiken, precis som alla andra konstarterna, vände sig mot upplysningstidens rationalism och förnuft. Istället framhävdes känslan, det fantasifulla, det intima, det innerliga, transcendentala, mystiska, folkliga och besjälade. Formen och konstruktionen, de viktigaste beståndsdelarna i Wienklassisk musik, underordnades nu helt uttrycket och känslan och fyllde sekundär roll. Harmonin började bli alltmer komplicerad för att öka de känslomässiga spänningarna man ville framhäva. Avancerade modulationer och komplicerade kromatiseringar tillsammans med alltmer komplicerade rytm mönster och alltmer utvecklad och fantasifull instrumentation ökade möjligheter att skapa alltmer uttrycksfull musik som skulle ”drabba själen” och inte intellektet. Programmusik, d.v.s. musik som med musikaliska medel – harmoni, melodi, rytm, instrumentation, dynamik, artikulation m m., skulle återskapa ett utommusikaliskt program – en tavla, en skulptur, en filosofisk tanke, en historik händelse, m m. blev mycket populär, vilket gick hand i hand med idén att olika konstarter skulle smälta samman och förstärka varandra. Inte minst Franz Liszt, Robert Schumann företräde denna typen av romantisk, programmusik. -‐18-‐
- 18. Men även absolutmusik, utan utommusikaliska program, skulle bli uttrycksfull och känsloladdad. Denna romantiska inriktning representerades främst av Johannes Brahms, fäst vid wienklassiska former, former som han fyllde dock med ny romantiskt innehåll. Nationella element användes ofta och folkmusiken stiliserades och omarbetades till att bli konstmusik, så som Fryderyk Chopin gjorde med polsk folkmusik, när han skrev sina folkmusik inspirerade mazurkor och polonäser. Den instrumentala musiken utvecklades snabbt i takt med ökad instrumental virtuositet (teknisk skicklighet), vilket ökade uttrycksmöjligheter betydligt, och nya former av instrumental musik skapades, bl. a. impromptus, instrumental miniatyr, instrumental ballad, moment musicaux, m fl. och i orkestermusiken – symfonisk dikt. Samspelet mellan poesi och musik utvecklades lavinartad under 1800-‐talet till en högtstående form av romantisk Lied, d.v.s. poetisk text tonsatt för röst och piano ackompanjemang, en tradition som påbörjas av Franz Schubert och via Robert Schumann, Franz Liszt, Johannes Brahms, kulminera i senromantiska Lieder av Hugo Wolf och Peter Tjaikovskij och ännu senare i Richard Strauss’, Gustav Mahlers och Sergei Rachmaninovs neo-‐romantiska Lieder och romanser. Moritz von Schwind, ”Erlkönig”, efter att ha lyssnat till Goethe/Schubert ”Erlkönig”(Älvkungen) Stora musikinstitutioner skapas – konserthus, operahus, musikfestivaler och ersatte tidigare patronat av aristokratiska hov. Musik odlades allt oftare i privata salonger och av den allt rikare och kulturellt ambitiösa borgerligheten. Tydlig skillnad mellan professionella musiker och amatörmusiker började göra sig gällande. 1800-‐talets romantiska musik utvecklades i 3 tydliga utvecklingsfaser: 1. klassisk romantik, stilen brilliant och tidigt national romantik 2. högromantik 3. senromantik och sen nationalromantik Romantikens efterspel kallad neoromantik eller nyromantik, musiken skriven mellan 1880 – 1930, som har tydliga romantiska rötter i den romantiska 1800-‐tals traditionen, påvisar däremot ännu flera drag av 1900-‐tals musikaliska tänkande och tillhör därför sekelskiftskulturen, det vill säga, den första av 1900-‐tals kulturperioder. -‐19-‐
- 19. Kompositörer som skrev neoromantisk sekelskifts musik redan i slutet av 1800-‐talet och fortsatte skriva i början av 1900-‐talet var bl.a.: Gustav Mahler, Richard Strauss, Sergei Rachmaninov och Jean Sibelius. Denna period skall avhandlas i delen SEKELSKIFTET. KLASSISK ROMANTIK C:A 1800 – 1840 I vanliga fall begreppet ”klassisk” utesluter begreppet ”romantisk” men i musiken skriven under de första tre decennier av1800-‐talet är dessa begrepp fullständigt förenliga och berikar musiken med sina viddskilda element. Den klassisk romantiska musiken använder sig oftast av befintliga wienklassiska former som sonat, sonatform, rondo, scherzo, tema med variationer, m fl. men utformning av melodin, användning av rytm mönster, dynamiken, fraseringen, artikulationen och, inte minst – uttrycket i musiken, det känsloladdade utspelet var nytt, romantiskt. Pianot började bli det absolut populäraste instrumentet och nya former av musik för piano solo föddes, bl.a. moment musiceaux, nokturn, fristående preludium, impromptu. Formen av Lied – en komposition för röst och pianoackompanjemang till, oftast, högtstående poetisk text började utvecklas till hitintills oanade konstnärliga höjder och odlades av många kompositörer och i olika varianter: 1. strofisk Lied – samma melodi till olika strofer 2. varierad strofisk Lied – både ackompanjemanget och melodin kunde varieras något beroende på textens innehåll 3. genomkomponerad Lied – De olika stroferna har alla nykomponerad musik 4. deklamations Lied -‐ sången är uppdelad i olika sektioner. Några av sektionerna har deklamatorisk, reciterande karaktär främsta representanter: Franz Schubert Franz Schubert (1797 – 1828) viktigaste verk: 633 Lieder, bl a. sångcyklar ”Die schöne Müllerin”(Den sköna mjölnarflickan) och ”Winterreise” (Vinterresan), 8 symfonier, bl.a. nr. 4 ”Den tragiska” och nr. 8 ”Den ofullbordade”, 22 pianosonater, 6 mässor, 13 stråkkvartetter, -‐20-‐
- 20. 3 pianotrion, pianokvintett ”Forellen”, 4 sonater för violin & piano, impromptus för piano och moment musicaux för piano, många verk för 4-‐händigt piano John Field (1782 – 1837) viktigaste verk: nokturner för piano BRILLIANT STIL Den brillianta /strålande/ stilen tillhör den första romantiska musikperioden – den klassiska romantiken, men skiljer sig ifrån den ursprungliga klassisk romantiska stilen i ganska många avseenden. Den brillianta stilen är betydligt mera virtuos, tekniskt krävande och bygger på många löpningar, skal upp-‐ och nedgångar, oerhört många ornament – drillar, mordent, m fl. Ofta präglas den av stor elegans, luftighet och lätthet i Mozarts anda. främsta representanter: Felix Mendelssohn-‐Bartholdy Carl Maria von Weber Fryderyk Chopin Felix Mendelssohn-‐ Bartholdy (1809 – 1847) viktigaste verk: 5 symfonier, bl.a. nr. 3 ”Den skotska”, nr. 4 ”Den italienska”, konsert uvertyrer, bl. a. uvertyren till ”Midsommarnattsdröm”, 2 pianokonserter, 1 violinkonsert, oratorier ”Paulus”, ”Christus” och ”Elias”, pianominiatyrcykel ”Lieder ohne Worte” (Sånger utan ord), 2 pianotrion, pianokvartetter, 6 stråkkvartetter, stråkoktett, 6 orgelsonater, Lieder Carl Maria von Weber (1786 – 1826) viktigaste verk: 2 pianokonserter, 2 klarinettkonserter, fagottkonsert, Concertino för klarinett och orkester, ”Aufforderung zum Tanz” (Inbjudan till dansen), pianokvartett, , klarinettkvintett, Lieder Fryderk Chopin (1810 – 1849) Tills Chopin fyllde 21, då han lämnade Polen, skrev han i brilliant stil. viktigaste verk i brilliant stil: 2 pianokonserter, Rondo á la Krakowiak för piano och orkester, Fantasi över polska folkmelodier för piano och orkester, Variationer över Mozarts ”la ci darem la mano” ur Don Giovanni -‐21-‐
- 21. för piano och orkester, sonat för cello och piano, pianotrio, Andante spianato et Grand Polonaise Brillante för piano, Lieder HÖGROMANTIK C:A 1830 – 1860 Den högromantiska musikens tonspråk förändrades dramatiskt, jämfört med klassiska romantikens tonspråk – harmonin komplicerades betydligt, ackord i partitur tätnade och innehöll alltfler toner, rytmiska och melodiska strukturer komplicerades, ovanliga modulationer, täta kromatiseringar (höjningar och sänkningar av diatoniska toner), större dynamiska kontraster, ökad användning av artikulation (staccato, portato, legato, spiccato, m fl.) bidrog till betydligt större musikalisk färgskala, dissonans användning ökade betydligt och det dramatiska utspelet och uttrycket i musiken likaså. Virtuositeten blev allt mera uttalad och individualismen av kompositionsstilar allt större kompositörer emellan. De ursprungliga wienklassiska former, om de användes, vanställdes då det dramatiska utspelet krävde det. Många kompositörer hänfördes av programmusiken, d.v.s. musiken som skulle med tonernas hjälp återskapa ett utommusikaliskt program – en tavla, en filosofisk tanke, etc. Bland dessa fanns Franz Liszt, Hector Berlioz och Robert Schumann. Men även förespråkare av absolut musik, utan anknytning till andra konstarter, var under högromantiken under snabb frammarsch, bl. a. Fryderyk Chopin. Liedformen, sånger för röst och pianoackompanjemang till poetisk text fortsatte att utvecklas snabbt liksom dominansen av piano som instrument. Pianolitteraturen bokstavligen exploderade. Även orkestermusiken var i stark förvandling. Franz Liszt skapade en ny orkesterform: symfonisk dikt – programmatisk orkesterverk i 1 sats baserat på utommusikaliskt program. Även Hector Berlioz hänfördes av programmusikens möjligheter men han också revolutionerade instrumentationskonsten och orkestreringen började spela allt större roll för det musikaliska uttrycket. Niccoló Paganini utvecklade ett extremt virtuost violinspel och tekniken för stråkinstrument och hans verk för violin solo och violin och orkester markerar ett nytt kapitäl i violinlitteraturens historia. Ryssland kommer igång som kulturland att räkna med och få sin första stora kompositör – Mikhail Glinka. Hans efterföljare kom att sätta Ryssland bland de främsta musikstormakter i världen i slutet av 1800-‐talet. NATIONALROMANTISK MUSIK Ett sidospår av högromantisk musik, som kallades – nationalromantik, var helt enkelt konglomerat, blandning av högromantiska tonspråket med nationell folkmusik, då man bearbetade folkmusikens melodi-‐ och rytm mönster för att skapa en stilisering av folkmusiken, och skapa dess konstmusikaliska avbild. Den främste av högromantiska kompositörer som var en hängiven nationellromantiker, var den polska kompositören Fryderyk Chopin. Hans främsta stilisering var hans mazurkor. mazurka – stilisering av tre olika polska folkdanser: kujawiak, mazur och oberek -‐22-‐
- 22. främsta högromantiska kompositörer: Robert Schumann (1810 – 1856) viktigaste verk: 4 symfonier, 1 pianokonsert, 1 cellokonsert, 1 violinkonsert, 3 pianotrion, 2 pianokvartetter, 1 pianokvintett, 3 stråkkvartetter, 3 violinsonater, 3 pianosonater, sång cyklar: ”Frauenliebe und Leben”, ”Dichterliebe”, ”Myrthen”, ”Liederkreis”, pianominiatyr cyklar: ”Kinderscenen”, ”Kreisleriana”, ”Faschingsschwank aus Wien”, ”Les Papillons”, ”Davidsbundlertänze”, ”Waldscenen”, ”Carnaval” Fryderyk Chopin (1810 – 1849) viktigaste verk: 3 pianosonater, 4 ballader, 4 scherzi, 4 impromptus, 2 etydcyklar op. 10 & op. 25, 24 preludier, 19 valser, 19 nokturner, 57 mazurkor, 16 polonäser, barcarolle Robert Schumann Fryderyk Chopin (det enda befintliga fotot) Franz (Ferenc) Liszt Franz /Ferenc/ Liszt (1811 – 1886) viktigaste verk: 13 symfoniska dikter, bl. a. ”Les Préludes”, ”Tasso”, ”Prometeus”, ”Mazepa”, Faust Symfoni, Dante Symfoni, 2 pianokonserter, Totentanz för piano och orkester, oratorier: ”Christus”, ”Legenden om St. Elisabeth”, 82 Lieder, 12 Études d’exécution transcendante, konsertetyder, 19 ungerska raprsodier, Années de pélegrinage, 6 Etyder efter Paganini, Pianosonat h-‐moll Niccoló Paganini (1782 – 1840) viktigaste verk: 24 kapricer för violin solo, violinkonserter, variationscyklar Hector Berlioz (1803 – 1869) viktigaste verk: Symfonier: ”Harald i Italien” och ”Symphonie fantastique”, ”Symphonie dramatique – Romeo et Juliette”, konsertuvertyr ”Romersk karneval”, sångcykel för röst och orkester ”Le Nuit d*eté”, Grande Messe des Morts – Requiem. Mikhail Glinka (1804 – 1857) viktigaste verk: fantasien över ryska folkmelodier ”Kamarinskaja”, 2 spanska konsertuvertyrer, flera symfonier, många kammarmusikaliska verk -‐23-‐
- 23. Niccoló Paganini Hector Berlioz Mikhail Glinka SENROMANTISK MUSIK C:A 1850 – 1900 Senromantisk musik var en naturlig vidareutveckling av högromantiken. Däremot harmonier komplicerades allt mera, dynamikens-‐, artikulationens-‐ och instrumenteringens roll blev allt viktigare för det musikaliska helhetsintrycket och rytmiska och melodiska strukturer blev allt mer komplicerade. Konflikten mellan anhängare av programmusik (Franz Liszt, Peter Tjaikovskij) och deras motståndare, anhängare av absolut musik (Johannes Brahms, Max Bruch, Anton Bruckner) blossade upp med full styrka under senromantiken. Precis som under högromantiken, utvecklades ett sidospår av senromantiken – sen nationalromantik. Denna gång var det alltfler kompositörer som utnyttjade nationell folkmusik och stiliserade den om till konstmusik. Inte minst Central Europa och Ryssland skapade ett musikaliskt kraftverk i slutskedet av romantiken. I Tjeckien skrev Bedrich Smetana och Antonin Dvorák musiken nära knuten till de tjeckiska folktraditionerna och Ryssland blev en musikalisk stormakt, jämte Tyskland. I Polen var det främst, den stora violinmusik kompositören, Henryk Wieniawski som dominerade den polska musikscenen. En grupp av kompositörer skapade en äkta rysk konstmusik på grundval av den rika ryska folkmusiktraditionen. De kallade sig ”De fem”: Nikolai Rimskij-‐Korsakov, Alexander Borodin, Modest Mussorgskij, Cesar Cui och Mili Balakiriev. Dessa fem banade vägen för giganten av senromantisk rysk musik, stor symfoniker, stor kompositör av kammarmusik, balettmusik, Lieder och pianomusik – Peter Tjaikovskij, vars uttrycksfulla, kraftfulla, ärliga musik är bland det mest hjärtskärande i musikhistoria. Tysklands musik under senromantiska perioden stoltserade med det stora musikgeniet – Johannes Brahms och hans varma, ”täta” klanger i fenomenalt välskriven och djupt rörande symfonisk-‐, kammar-‐ och pianomusik och hans begåvade Lieder. Men även Anton Bruckners symfonier och Max Bruch’ s musik var av högsta musikaliska karat. I Frankrike representerades den senromantiska musiken av tre storheter – Cesar Franck, stor symfonisk, kammarmusik och orgel kompositör, Camille Saint-‐Saëns en av historiens mest pr oduktiva kompositörer med ett stort antal symfonier, orgelverk, pianoverk och -‐24-‐
- 24. kammarmusikaliska verk, samt mästaren av det intima i kammarmusiken, pianomusiken och sångkonsten – Gabriel Fauré. Även Norden fick sin första stora, internationellt erkända kompositör – Edvard Grieg i Norge. Främsta senromantiska kompositörer: Johannes Brahms Anton Bruckner Max Bruch Johannes Brahms (1833 – 1897) viktigaste verk: ”Ein Deutsches Requiem” – det tyska requiem, 4 symfonier, 2 pianokonserter, dubbelkonsert för violin, cello och orkester, 1 violinkonsert, Tragisk Uvertyr, 3 pianosonater, 2 cellosonater, 3 violinsonater, över 200 Lieder, pianomusik – ballader, intermezzi, capricci, rapsodier, pianokvintett, 2 stråksextetter, 3 stråkkvartetter, 3 pianokvartetter, 4 pianotrion Hugo Wolf (1860 – 1903) viktigaste verk: Lieder cyklar: ”Italienisches Liederbuch”, ”Spanisches Liederbuch”, ”Mörickelieder” Max Bruch (1860 – 1920) viktigaste verk: 3 symfonier, 3 violinkonserter, variationer för cello och orkester ”Kol Nidrei” Anton Bruckner (1824 -‐ 1896) viktigaste verk: 9 symfonier, 3 mässor, Te Deum, Magnifikat, Missa solemnis, motetter, hymner och psalmer för kör à cappella. César Franck (1822 – 1890) viktigaste verk: Symfoni d-‐moll, 3 oratorier, symfoniska dikter, bl a. ”Psyche”, pianokvintett, Sonat för piano och violin, stråkkvartett, orgelverk, bl.a. 3 orgel koraler, Pastorale, Piéce Héroïque, Cantabile Gabriel Fauré (1845 – 1924) viktigaste verk: Requiem, romanser för röst och piano, kammar-‐ och pianomusik Camille Saint-‐Saëns (1835 – 1921) viktigaste verk: 5 symfonier, 5 pianokonserter, 3 violinkonserter, 2 cellokonserter, -‐25-‐
- 25. symfoniska dikter, pianomusik, romanser för röst och piano, kammarmusik César Franck Gabriel Fauré Camille Saint-‐Saëns Henryk Wieniawski (1835 – 1880) viktigaste verk: 2 violinkonserter, verk för violin solo och violin och piano Bedrich Smetana (1824 – 1884) viktigaste verk: symfonisk diktcykel ”Ma Vlast” (Mitt hemland), pianomusik, kammarmusik, sånger för röst och piano Antonin Dvorák (1841 – 1884) viktigaste verk: 9 symfonier, bl a. nr. 9 ”From the New World”, 3 Slaviska Rapsodier, Stabat Mater, Requiem, 14 stråkkvartetter, 2 pianokvartetter, pianokvintett, 4 pianotrion, 3 stråkkvintetter, 1 stråksextett, 1 pianokonsert, 2 cellokonserter, 1 violinkonsert pianomusik, sånger för röst och piano Henryk Wieniawski Bedrich Smetana Antonin Dvorák Nikolai Rimskij-‐Korsakov (1844 – 1908) viktigaste verk: 1 pianokonsert, 3 symfonier, konsertuvertyrer, orkestersvit ”Sheherezade”, kammarmusik, pianomusik, sånger för röst och piano Alexander Borodin (1833 – 1887) viktigaste verk: 3 symfonier, symfonisk dikt ”I Centrala Asiens steppar”, 2 stråkkvartetter, 1 pianokvintett, pianomusik, sånger -‐26-‐
- 26. Modest Mussorgskij (1839 – 1881) viktigaste verk: pianocykel ”Tavlor på en utställning”, symfonisk dikt” Natten på Kallaberget, sång cyklar: ”Barnkammarsånger”, ”Utan Sol”, ”Dödens sånger och danser” Peter Tjaikovskij (1840 – 1893) viktigaste verk: 6 symfonier, 3 pianokonserter, 1 violinkonsert, Rokoko variationer för cello och orkester, uvertyr-‐fantasier: ”Romeo och Julia” och ”Hamlet”, Capriccio italienne, serenad för orkester, balettmusik till baletter ”Svansjön”, ”Törnrosa” och ”Nötknäpparen”, kammarmusik, pianomusik, sånger Nikolai Rimskij-‐Korsakov Alexander Borodin Modest Mussorgskij Peter Tjaikovskij -‐27-‐
- 27. ROMANTISK MUSIK I NORDEN PÅ 1800-‐TALET Romantiska musiken i Norden var, under 1800-‐talet, under en stark påverkan av den tyska musiken och många nordiska kompositörer utbildades i Tyskland, bl.a. i Leipzig Musikkonservatorium där Mendelssohn-‐Bartholdy’s och Schumann’s musikanda var allt överväldigande. Detta präglade musiken i Norden oerhört starkt, inte minst under andra delen av 1800-‐talet. DANMARK Inte minst dansk 1800-‐tals musik präglades av den tyska romantiken, dels på grund av täta resor som danska kompositörer företog sig, just till Tyskland, studier där men också på grund av kompositörer son föddes i Danmark men var tyskättlingar i landet. Peter Heise, tidig utgåva av hans ”Dyveke Sanger” Niels W. Gade främsta danska kompositörer: J.P.E. Hartmann (1805 – 1900) viktigaste verk: musiken till de flesta baletter av August Bournonville Peter Heise (1830 – 1879) viktigaste verk: national operan ”Drott og Marsk”, sångcykel ”Duveke sanger” Niels W. Gade (1817 – 1890) utan tvekan den mest begåvade danska 1800-‐tals kompositör viktigaste verk: kantater, bl.a. ”Korsfarrerne” och ”Psyche”,7 programmatiska uvertyrer, 8 symfonier, violinkonsert, 3 violinsonater pianomusik, sånger och många kammarmusikaliska verk -‐28-‐
- 28. NORGE främsta norska kompositörer: Ole Bull (1810 – 1880) viktigaste verk: sången ”Saeterjentens söndag” Haldan Kjurulf (1815 – 1868) Den norska romansens skapare, sånger för röst och piano Johan Svendsen (1840 – 1811) En av de främsta skandinaviska 1800-‐tals symfoniker, bl . a. romanser för violin och orkester Edvard Grieg Edvard Grieg (1843 – 1907) Den enda skandinaviska kompositör som nådde erkännande i övriga musikvärlden. Skapade en genialisk syntes av norsk folkmusik med konstmusiken under den senromantiska perioden. Olikt de flesta andra nordiska kompositörer, lyckades Grieg att utveckla en egen musikalisk språk, baserat förvisso på den tyska romantikens, men klart och tydligt högst individuellt och lätta att känna igen. viktigaste verk: 1 pianokonsert, musik till Ibsens drama ”Peer Gynt”, 2 orkestersviter baserade på ”Peer Gynt”, orkestersvit ”Från Holbergs tid”, 1 pianosonat, sonater för violin och piano, sonat för cello och piano, lyriska pianostycken, romanser för röst och piano, norska danser för orkester SVERIGE Precis som danska och norska kompositörer, stod svenskarna under stark tysk påverkan, vilket fortsatte långt inpå 1900-‐talet. Svenska 1800-‐tals kompositörer var dessutom betydligt mer konservativa än deras danska och norska kollegor och var fortfarande fångna i det beethovenska ”mönstret” att komponera, vilket hade tydligt hämmande effekt. Först under SEKELSKIFTET får Sverige sina största kompositörer, som förvisso står stark i den senromantiska traditionen men påvisar ännu flera karaktäristiska drag för 1900-‐tals neoromantik: Wilhelm Stenhammar, Wilhelm Peterson-‐Berger och Hugo Alfvén. Om dessa kompositörer skriver jag i nästa avsnitt: SEKELSKIFTET & 1900-‐TALS KULTUR. -‐29-‐
- 29. främsta svenska kompositörer: Erik Gustaf Geijer (1783 – 1847) viktigaste verk: kammarmusik och romanser för piano och röst, ofta till egna dikter, bl.a. ”Natthimlen”, ”Ensam i bräcklig farkost” Adolf Fredrik Lindblad (1801 – 1878) Ofta kallad ”den svenska Schubert”, p.g.a. hans Schubert-‐påverkade sånger viktigaste verk: romanser för piano och röst, bl.a. ”En sommardag” Carl Jonas Love Almqvist (1793 – 1866) viktigaste verk: romanser för piano och röst, bl.a. ”Songes” (Den lyssnande Maria) Franz Berwald (1796 – 1868) Den av svenska kompositörer under 1800-‐talet som var under den starkaste Beethovens påverkan viktigaste verk: symfonier, bl.a. ”Sinfonie Singulière”, ”Sinfonie Sérieuse” August Söderman (1831 – 1876) Den första svenska nationellromantikern som använde sig av svensk folkmusik i sitt skapande och lyckades fånga den svenska folkmusikens själ på ett mästerligt sätt. Hans ”Bondbröllop” betraktas som den allra första riktigt svenska opera. viktigaste verk: 1 mässa, scenisk musik: ”Bröllopet på Ulfåsa”, ”Bondbröllop”, uvertyr till ett svenskt festspel ”Jungfrun av Orléans”, sånger, bl.a. ”Kund Heimer och Aslög” Emil Sjögren (1853 – 1918) Den sista av svenska sen romantiker som banade vägen åt svensk neoromantik och Stenhammar, Peterson-‐Berger och Alfvén. viktigaste verk: kammarmusikaliska verk, bl.a. sonater för violin och piano, pianomusik, bl.a. pianocykel ”Eroticon”, orgelmusik och en stor mängd av romanser till texter av svenska, danska och norska poeter, bl.a. J.P. Jacobsen, B. Björnson och H. Ibsen Erik Gustaf Geijer Adolf Fredrik Linblad Franz Berwald August Söderman Emil Sjögren ROMANTISK OPERA C:A 1800 – 1900 Man kan, utan risk för överdrift, påstå att 1800-‐talet var det förlovade århundradet för operakonsten. Aldrig förr utvecklade sig operakonsten så snabbt och nådde ut till så många -‐30-‐