Krönika "Kampen mot kirskålen" av Erika Åberg. Publicerad i Gård & Torp nr 8, 2012.

1. krönika | erika åberg
Ur kirskålsdjungeln
trädde en bedagad men
vacker trädgård fram.
Kampen mot
kirskålen T e x t o c h foto Eri k a Å b erg
N
u viskar höstvindarna till allt det ter och studentrum och min enda referensram Att jag skulle få förvalta all denna gröna kär-
gröna: det börjar bli dags att till grönska var krukväxtavdelningen på Ica. lek! Vilken tacksamhetsskuld. Vilket an-
byta färg. Runt om i landets Ändå var det trädgården som gjorde att jag svar… Så allvarligt tog jag på min uppgift
trädgårdar har gröna fingrar bli- en dag för sex år sedan föll för gården vi nu att jag inte vågade göra någonting de första
vit valkiga och naglar trasiga efter ytterlig- bor på. Huset uppfyllde några enstaka krav tre åren av rädsla att förstöra något. Och
are en säsong av grävande, rensande och på önskelistan, men trädgården var mer än blommorna brydde sig inte. De växte trots
skördande. Man tittar tillbaka och funder- jag hade vågat drömma om. Den nästan frånvaro av ogräsrensning och gödsling.
ar över vad som blev lyckat och vad man överträffade önskningarna med knotiga Tyvärr växte ogräset också, insåg jag när
borde göra bättre. Själv måste jag göra fruktträd, dignande bärbuskar, syrenhäck- jag köpte en bok och identifierade någon
något åt ogräset som ligger som ryamattor i ar, grusgångar och 120 meter rabatt med bladväxt med vita blommor som ”kirskål”.
delar av rabatterna. Men det får bli nästa år. mormorsblommor. Inte för att jag visste vad Det var dags att agera. Jag minns det första
När vi flyttade till vår gård hade jag som var ogräs och vad som var blommor, spadtaget väl, en räddningsaktion för att be-
INGEN erfarenhet av trädgårdsskötsel. men färgglatt och praktfullt var det. vara förskrämda lammöron som höll på att gå
Uppvuxen som radhusunge där trädgård be- vilse bland kirskålen. Jag tog spaden, höll an-
tydde altaner och gungställningar hade jag Grannarna i byn bekräftade det jag anat, att dan, siktade mot marken, sade ”Förlåt!”
noll koll på det gröna livet nere på marken. tant Anna Blomkvist som bott i huset var en innan jag körde ner spaden bredvid de mju-
När jag flyttade hemifrån bodde jag i lägenhe- passionerad trädgårdsentusiast. Vilket arv! ka små bladen. Efter några spadtag hade jag
94

2. krönika | erika åberg
Här bor: Erika, 35, maken Björn, 31,
sonen Milton 3 och dottern
Eleonora 8 månader
Gården: Högbo, byggd 1911 i byn
Lågbo, Gästrikland
Jobbar som: byggnadsantikvarie
vid Länsmuseet Gävleborg
Intressen: byggnadsvård,
inredning, trädgård
Blogg: fruabergilagbo.blogspot.com
separerat de små plantorna från moder jord ” är vi flyttade hit hade
N
och flyttat dem till en säkrare plats medan
svetten droppade från pannan. jag ingen erfarenhet av
trädgårdsskötsel. Ändå var
Med mitt ängsliga förhållningssätt var det
på gränsen att jag kedjade fast mig vid rabat- det trädgården jag föll för,
terna den där dagen då en glupsk gräv- med sina knotiga fruktträd,
maskin och en muskulös traktor mullrade in
på gårdsplanen för att hjälpa oss dränera dignande bärbuskar och
kring husen. Men alternativet var att syrenhäckar. ”
fortsätta ha vattenfall i krypgrunden och
pool i källaren, så jag försökte spela cool.
Oväntat nog blev dräneringsprojektet en Dagar när det känns som kirskålen växer Svartvitt foto: Katarina – Anna Blomkvists
vändning för mitt trädgårdssjälvförtroende. oss ovan huvudet brukar jag tänka på min svärmor på sin födelsedag år 1956 eller 1959.
Ovan: Jag, på samma plats i trädgården, juli 2012.
Allt som skulle ha stått i vägen för maskin- kollega Ann och hennes gröna kulturgär-
erna hade vi nämligen grävt upp för hand ning. Hon och hennes familj har den vack-
och flyttat undan och när vallgravarna var raste torpträdgård man kan tänka sig. Det
igenfyllda sattes växterna tillbaka – och tän- ovanliga är att varenda planta har grävts
ka sig; allt överlevde! Även kirskålen. fram ur en fullständig nordsvensk djungel.
Ju fler år som gått sedan jag blev grön arv- När de tog över gården hade ingen rensat
tagerska, desto mer känner jag till vad som ogräs på 25 år! Och ändå lyckades Ann väcka
faktiskt bör göras i trädgården varje säsong. liv i dillpion, borstnejlika, höstflox och
Beskära, gödsla, flytta och rensa lite varstans. många, många fler.
Men frustrerande nog tvingas man som hus-
ägare bokstavligt talat vända trädgården När jag tänker på det, att de gamla kulturväx-
ryggen när det finns tak som måste lagas, terna är så envisa och levnadsglada att de kan
fönster att kitta och fasader som ska målas. överleva ett kvarts århundrade av mänsklig
Har man dessutom två små frön på ben nonchalans, kanske det inte gör så mycket att
finns än mindre tid till trädgårdsarbete. ogräset inte hann rensas i år heller. l
95