Patentarbete I Industrin 2009

2009

Patentarbete i
industrin
Sidodokument för avsnitt i Patenträtt 15 hp
den 8 september 2009

Fredrik Egrelius

2009‐09‐08

1

Förord

Skriften utgör till största delen en skrivelse inför en tvåtimmarsföreläsning i en internkurs för
Patentexpertaspiranter på PRV den 28 september 2006. Jag har nu uppdaterat den genom att
sådant som inte längre är aktuellt har tagits bort. Dessutom har förtydligande information, ofta
på förekommen anledning, lagts till i form av fotnoter.

Denna skrift är avsedd som ett sidodokument till avsnittet ”Patenteringsstrategi” den 8
september 2009 inom kursen ”Patenträtt 15 hp” för yrkesverksamma patentombud. Syftet
med skriften är att mer i detalj gå in på vissa patenteringsaspekter, främst ”när och var söks
patent?”, som jag av tidsskäl valt att inte gå in på under själva presentationen. Presentationen
har dessutom till stor del ingen motsvarighet i denna skrift.

Flera kapitel ingår alltså inte i kursen och är elementära för yrkesverksamma patentombud,
men jag har valt att inte ta bort dem från det ursprungliga dokumentet.

I skriften har jag försökt att ta med aspekter från både små och stora företag ur ett
internationellt perspektiv, men lägger särskild tonvikt på patentsökande företag verksamma i
Sverige och Europa, eftersom en stor del av kursen torde vara ur ett svenskt och europeiskt
perspektiv. Jag har medvetet valt att inte nämna några företagsnamn, vilket tyvärr gör
innehållet mindre konkret och svårare att kontrollera sanningshalten i, men jag har ändå gjort
så för att skydda eventuella företagshemligheter jag inte bör prata om.

Det ska framhållas att tankarna och värderingarna i denna text får stå för mig. De ska inte på
något sätt förknippas med synen på patent hos min arbetsgivare eller annan organisation som
jag kan förknippas med. Det är förhoppningsvis uppenbart att skriften inte är avsedd att vara
någon objektiv, undersökande, akademisk artikel och språkbruket är därefter. Det är snarare
frågan om en partsinlaga från en person verksam i den europeiska industrin och delvis skriven
i ”talspråk”.

Eventuella synpunkter och frågor angående texten mottas med glädje
(fredrik.egrelius@ericsson.com).

Stockholm den 7 september 2009
Fredrik Egrelius

2

Förord ......................................................................................................................................... 1
1. Varför arbetar industrin med patent? ................................................................................. 3
2. Alternativ till patent?.......................................................................................................... 4
2.1. Företagshemligheter ........................................................................................................ 4
2.2. Upphovsrättsskydd .......................................................................................................... 5
2.3. Mösterskydd .................................................................................................................... 5
2.4. Bruksmönster .................................................................................................................. 6
2.5. Defensiv publicering ....................................................................................................... 7
3. När bör patent sökas? ......................................................................................................... 8
4. Var söks patent? ................................................................................................................. 9
4.1 Prioritetsgrundande ansökan .................................................................................... 10
4.1.1 Nationell prioritetsgrundande ansökning .................................................... 10
4.1.2 Provisorisk US ansökan.................................................................................. 11
4.1.3 EP‐ansökning .................................................................................................. 12
4.1.4 PCT‐ansökning ................................................................................................ 12
4.2 Val av länder ur patentjuridiskt perspektiv .............................................................. 13
5. Hur organiseras patentverksamheten på företag?............................................................. 16
5.1 Hur mycket kostar företagens patentverksamhet? ................................................... 16
6. Företagens patentrelaterade processer.............................................................................. 16
6.1 Undersökningar ........................................................................................................ 17
6.2 Uppfinningsanmälningar och Uppfinnarersättningar............................................... 18
6.3 Patentansökningsprocessen ...................................................................................... 19
6.4 Invändningar............................................................................................................. 20
6.5 Bevakning av andras patent...................................................................................... 21
6.6 Bevakning av egna patent ........................................................................................ 22
6.7 Licensiering och avtal .............................................................................................. 22
6.8 Intrång ...................................................................................................................... 22
6.9 Upprätthållande av patent......................................................................................... 23
6.10 Externa förslag ......................................................................................................... 24
6.11 Utbildning av företagskollegor................................................................................. 24
6.12 Värdering av patent .................................................................................................. 24

3

1. Varför arbetar industrin med patent?

Särskilt högteknologiska företag har en patentpolicy och en patentmedvetenhet. Frågan är
varför?

Ur ett ”statligt perspektiv” förklaras i allmänhet ofta patentsystemet med att länder som vill
befrämja teknisk utveckling har ett patentsystem som ger patentinnehavaren en tidsbegränsad
rätt till uppfinningen i utbyte mot att uppfinningen offentliggörs. Därmed behöver andra inte
uppfinna hjulet en gång till. Även om jag håller med om att patentsystemet befrämjar teknisk
utveckling och utgör en god informationskälla för teknik ser jag det åtminstone ur
industriperspektiv på ett annat sätt:
patentsystemet befrämjar den tekniska utvecklingen i första hand genom att ge dess
användare, d v s enskilda personer och företag, incitament att våga betala för (ofta stora)
utvecklingskostnader och bygga företag baserade på nya produkter. Jag har t ex svårt att se
hur ett litet biotech-företag ska kunna få in riskkapital och kunna växa utan något patentskydd
för sina idéer och produkter. Att sedan patentdokumentationen är en bra källa att hämta
information ifrån är mer en positiv och tyvärr alltför dåligt utnyttjad ”sidoeffekt” av
patentsystemet.

Andra vanliga argument och fördelar som brukar nämnas av företag är:
1) Behålla handlingsfrihet för företaget, t ex genom att
• kunna bestämma var produkten ska produceras (behålla arbeten)
• förhindra att konkurrenter kopierar företagets produkter
• eventuellt kunna ta mer betalt på marknaden
• bytesvara mot andras patent och know-how, och
• underlätta samarbete med andra företag.
2) Erhålla intäkter från licenser.
3) Öka företagets värde 1 och eventuellt ge minskade skatteutgifter.
4) Skapa goodwill för företaget genom att visa att det är innovativt.
5) Tvinga konkurrenter att temporärt hålla fast vid sämre lösningar.
6) Ge företagets produkter en särprägel på marknaden.
7) Vara attraktivare för riskkapitalister.
8) Driva teknikutvecklingen och nya teknologistandarder.

Dessa fördelar betyder naturligtvis olika mycket för olika företag beroende på bransch,
företagsstorlek, konkurrenter och affärsmodell, så det går inte att generellt säga att vissa av
fördelarna är mer betydelsefulla än andra. Spännvidden av hur företag använder sig av patent
är t o m förvånandsvärt stor, inte bara mellan olika typer av industrier, utan också mellan
företag inom samma industri.

Motståndare till patentsystemet vill ofta hävda att det hämmar teknologisk utveckling. Utan
att fördjupa sig mer i det resonemanget, förtjänas det att säga att en positiv ”sidokonsekvens”
av patentsystemet är att den teknologiska utvecklingen faktiskt kan gynnas av att ett företag
ibland förhindrar ett annat att utnyttja patenterad teknologi. För att undvika patent tvingas

1
Enligt min erfarenhet gäller detta speciellt s k ”start-ups” som vill kunna visa upp tillgångar för riskkapitalister.
Därmed är denna punkt delvis densamma som punkten 7.

4

företag att tänka om och utveckla lösningar som går runt den patenterade tekniken. Ofta
innebär den omkringgående tekniken en mer fördelaktig lösning – det är det många som kan
vittna om inom industrin.

När det gäller nackdelar med patent brukar det framhållas i företagen (som utnyttjar patent)
att det är:
• dyrt om företaget inte kan se några inkomster från patentverksamheten,
• en process som tar lång tid och som initialt tar mycket utredningstid i anspråk för
uppfinnarna och experter,
• ett system som ställer stora krav på företagets arkiveringsrutiner, IT- och
säkerhetssystem, och
• svårt att förstå för de medarbetare som inte har någon immaterialrättslig utbildning.

2. Alternativ till patent?

Nyttan med egna patent måste också ses i ljuset av tillgängliga alternativ eller kompletterande
skydd för uppfinningen.

Ofta förekommande alternativ eller komplement till patent för uppfinningar är:
1) Företagshemlighet
2) Upphovsrättsskydd
3) Mönsterskydd
4) Bruksmönster
5) Defensiv publicering

2.1. Företagshemligheter

Företagshemligheter är ett bekvämt försök att hålla en uppfinning hemlig. I sin mest
grundläggande form hålls en uppfinning hemlig genom att uppfinningen endast bedöms av
någon (kanske bara uppfinnaren själv), men inte föranleder några ytterligare åtgärder. Ett
sådant förfarande är naturligtvis billigast, tillämpas automatiskt och ofta omedvetet av företag
där de anställdas patentmedvetenhet är låg. Ett mer strukturerat och förstås dyrare sätt att
omhänderta uppfinningar som företagshemligheter är att:
1) bedömningen om att en uppfinning ska vara företagshemlig sker av ett flertal personer
under ordnade former,
2) uppfinningen beskrivs i ett dokument som internregistreras med t ex ett
inlämningsdatum som ska kunna gå att bevisa i en domstol, och
3) bedömningen av uppfinningen och dokumentet förknippas med ett internregistrerat
beslut om att hålla uppfinningen hemlig.

Dokumentets datering kan säkerställas genom notarius publicus eller med hjälp av särskild
mjukvara 2 tillgänglig på marknaden. Det mer strukturerade sättet kan särskilt ses hos globala
företag med stort fokus på den nordamerikanska marknaden på grund av first-to-invent-
systemet i USA. Det har också visat sig vara bra avseende föranvändarrätten i en del länder,
såsom Sverige. Företag verkar tendera till att oftare hemlighålla sådan teknik som är:
2
Utan att vilja göra reklam för något särskilt företag som tillhandahåller sådan mjukvara, väljer jag på
förekommen anledning att nämna ett: IP.com.

5

• svår att patentskydda,
• svår att upptäcka intrång i och/eller
• som inte tillhör företagets kärnverksamhet.

Problemet med företagshemligheter är, förutom att ett patents fördelar försvinner, just att
hålla uppfinningen hemlig. I flera länder, såsom i Kina och Indien, sägs anställda ofta byta
arbetsgivare och risken är nog ganska stor att den nya arbetsgivaren är en konkurrent.
Implementering av uppfinningar i form av programkod har också en förmåga att kunna sprida
sig ut från företag genom företagets egna anställda. Att bevisa att en företagshemlig
uppfinning är plagierad av konkurrenten med hjälp av informationen som den f d anställde
förde med sig är både dyrt, tidsödande och svårt. Exempelvis har den svenska lagen om
företagshemligheter visat sig vara uddlös i sådana fall3 .

2.2. Upphovsrättsskydd

Upphovsrättsskyddat material är potentiellt (d v s om verkshöjd finns) programkoden 4 för s k
datorimplementerade uppfinningar och även själva ritningarna för mekaniska och elektroniska
uppfinningar. Upphovsrättslagen i Sverige har också försökt implementera 5 den särskilda rätt
(sui generis) som finns för databaser i EU genom databasdirektivet 6 . Dessutom kan
upphovsrätten skydda vissa produkter som brukskonst 7 , även om den möjligheten verkar vara
mycket begränsad. Upphovsrätten har tyvärr visat sig alldeles för svag i praktiken för att
företag ska kunna förlita sig på den. Upphovsrätten ställer ju generellt krav på verkshöjd som
egentligen inte har någonting med teknik att göra och det är t ex generellt också lätt att ändra
utseendet på en kod för att gå runt upphovsrätten utan att egentligen ändra idén bakom koden.
Upphovsrätten som sådan ses därför som ett gratis skydd som eventuellt kan vara till nytta i
vissa länder mot ”ren” kopiering och ofta som en sista utväg om inga andra industriella
rättsskydd går att hävda.

2.3. Mösterskydd

Mönsterskydd får ses som ett komplement till patentskydd och utnyttjas väldigt mycket av
företag för att kunna skydda produkters utseende mot plagiering. För flera företag är
mönsterskyddet säkerligen nyttigare för företaget än patent genom att mönsterskyddet är
• betydligt billigare,
• skyddar delar som ger företagets produkter en särprägel som kunder lätt känner igen, och
• kan skydda sådana delar som både är lätta att tillverka för illegala producenter och som
företagen kan tjäna pengar på 8 , t ex mobiltelefonskal.

3
En förstärkning av skyddet är förhoppningsvis på väg, se SOU 2008:63:
http://www.regeringen.se/sb/d/10025/a/106952
4
Se EG-direktivet 2009/24/EC för skyddet av datorprogram i EU.
5
§ 49 Upphovsrättslagen
6
EG-direktivet 96/9/EG.
7
Se t ex den svenska Högsta domstolens dom i det s k Maglite-målet T1421-07:
http://www.domstol.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2009/2009-04-09%20T%201421-
07%20Dom.pdf
8
Inom fordonsindustrin, är mönsterskydd för reservdelar mycket viktigt, i den mån de går att skydda med
mönsterskydd eftersom reservdelar i vissa länder inte går att skydda.

6

2.4. Bruksmönster

En tänkt målgrupp för bruksmönster eller nyttighetsmodeller är privatpersoner samt små och
medelstora företag, men bruksmönster används inte så mycket av högteknologiska företag
oavsett om de är ett litet eller stort företag. Kanske kan detta komma att ändras genom att
relativt många kinesiska sökanden använder sig av bruksmönster i Kina: år 2008 var antalet
bruksmönsteransökningar 223945 från kinesiska sökanden (99,3%) medan utländska
bruksmönsteransökningar bara var 1641 (0,7%) 9 . Dessa höga tal i kombination med
”uppmuntrande” domstolsbeslut, såsom Schneider v. Chint 10 , gör att nyttan med
bruksmönster (åtminstone i Kina) har hamnat i strålkastarljuset. Bruksmönster är trots allt
mycket billigare än patent.

Min erfarenhet är dock att högteknologiska företag endast använder bruksmönster då företaget
förbereder sig för konflikter och ett patent i det landet som avses ännu inte är beviljat eller
anses vara svårt att få. Då kan man ofta söka ett bruksmönsterskydd baserat på
patentansökningen. Eftersom tekniken i bruksmönstret generellt inte granskas kan ett skydd
fås billigare än för patent och dessutom mycket snabbt. Nackdelar med bruksmönster är som
sagt att det tekniska i skyddsanspråket inte granskas och att skyddstiden i regel är kortare än
för patent. Dessutom ska kraven i vissa länder för att få ett giltigt bruksmönsterskydd vara
lägre, åtminstone i teorin, än för patent om giltigheten prövas, t ex i Finland. Metoder går
generellt sett inte att skydda genom bruksmönster (t ex inte i Finland, Danmark och Tyskland)
och det är heller inte avsikten eftersom bruksmönstret i första hand är avsett för
hantverksmässiga uppfinningar.

Ett exempel ur praktisk europeisk synvinkel är tyska Gebrauchsmuster:
• ett godkänt Gebrauchsmuster inom 2-4 månader,
• det kan leva upp till 10 år (från inlämnings/prioritetsdagen)
• en skonfrist på sex månader finns (vilket inte finns för motsvarande patent),
• förfaranden går inte att skydda,
• samma patenterbarhetskriterier 11 gäller för bruksmönster som för patent, och
• samma kriterier för skyddsomfång 12 gäller för bruksmönster som för patent.

Sverige är ett av få länder (Schweiz, Nederländerna och Belgien13 är andra exempel) i Europa
som inte har bruksmönster. Den svenska industrin har heller inte uttryckt någon önskan att
införa bruksmönster i Sverige, snarare tvärt om.

9
http://www.sipo.gov.cn/sipo_English/statistics/gnwsznb/2008/200904/t20090409_450035.html
10
Det franska företaget Schneider ålades i förstainstansen att betala det kinesiska företaget Chint drygt 380 milj
kr (330 miljoner CNY) för bruksmönsterintrång. Parterna sägs sedan ha ingått en förlikning om 157,5 miljoner C
NY.
11
BGH X ZB 27/05 Demonstrationsschrank: http://juris.bundesgerichtshof.de/cgi-
bin/rechtsprechung/document.py?Gericht=bgh&az=X_ZB_27_05
12
BGH X ZR 172/04 Zerfallszeitmessgerät: http://juris.bundesgerichtshof.de/cgi-
bin/rechtsprechung/document.py?Gericht=bgh&az=X_ZR_172_04
13
I Belgien försvann möjligheten till le petit brevet så sent som den 1 januari 2009:
http://economie.fgov.be/intellectual_property/patents/pdf/suppression_brevet_6_ans.pdf. I Nederländerna
försvann möjligheten till det icke-granskade 6-årspatentet den 5 juni 2008.

7

2.5. Defensiv publicering

Många företag publicerar också dokument i defensivt syfte (s k profylaktisk publicering) i
stället för att söka patent. En sådan publicering är förstås mycket billigare än kostnaden för att
få ett patent publicerat p g a att texten kan göras kortare än en motsvarande patentansökning,
publiceringskostnaden generellt är lägre än ansökningsavgiften och kostnaden för
administrativt arbete för att få en publicering är lägre. Anledningarna till att publicera
någonting utan att söka patent är vanligtvis några av följande:
• uppfinningen är patenterbar, men ett patentskydd anses inte vara till någon nytta,
eftersom ingen konkurrent bedöms vilja utnyttja uppfinningen,
• uppfinningen är patenterbar, men företaget anser sig inte kapabel att följa upp om
någon annan gör intrång i den och vill då säkerställa att ingen annan tar patent på
uppfinningen utifall företaget skulle utnyttja uppfinningen,
• tveksamt om uppfinningen är patenterbar p g a uppfinningshöjd, men eftersom den ska
användas av företaget bör uppfinningens nyhet förstöras för att förhindra att andra
försöker få patent eller bruksmönsterskydd på uppfinningen,
• uppfinningen är patenterbar åtminstone i vissa länder och ska utnyttjas av företaget,
men uppfinningens värde anses inte motivera patenteringskostnaderna,
• företaget vill inte patentera uppfinningen, men en profylaktisk publicering görs som
uppmuntran till uppfinnaren eftersom företagets policy ger rätt till uppfinnarersättning
vid publiceringen,
• uppfinningen är bra och patenterbar, men marknadsutnyttjande och utvecklande anses
ligga så långt fram i tiden att patenttiden för ett patent med stor sannolikhet redan har
passerat, och
• uppfinningen ska införas vid olika tidpunkter i olika länder och företaget vill då
förhindra patentering av uppfinningen av tredje part i något land där teknikens
ståndpunkt är begränsad till att endast anses vara offentligt användande i landet och
skriftliga dokument 14 .

Det verkar som att det uteslutande är företagens patentavdelningar som handlägger defensiva
publiceringar. En del företag föredrar att publicera anonymt, d v s utan nämnande av företag
eller uppfinnare, av rädsla för att alltför mycket information kan ges till konkurrenter, medan
andra föredrar att offentliggöra både företaget och uppfinnare för att få goodwill och
underlätta kontakt med andra företag. Ett fortfarande vanligt sätt är att göra publiceringen i en
tidskrift. Ofta föredras svårtillgängliga (men förstås offentliga) tidskrifter för publiceringen,
dels för att inte underlätta konkurrenters kartläggning av företagets R&D, men också för att
det är billigare än mer lättillgängliga tidningar. Problemet med sådan publicering är att
patentverken får svårt att hitta sådant material, vilket gör att företaget kan tvingas invända mot
ett patent på uppfinningen från tredje part. Ett annat sätt som tillämpas är att offentliggöra
skrifterna på en offentlig anslagstavla eller lägga publiceringen i en offentlig brevlåda under
en viss tid och låta notarius publicus eller advokat intyga att skrifterna fanns tillgängliga för
allmänheten innan de tas tillbaka.

En stor mängd publiceringar sker dock genom lättillgängliga företags- eller bransch-tidskrifter
i form av artiklar och avhandlingar. Dessa är ofta sökbara genom Internet. Flera företag
publicerar också sina profylaktiska texter direkt i offentliga databaser 15 som ingår i

14
Se kapitel 4.2.
15
Utan att vilja göra reklam för några särskilda databaser väljer jag på förekommen anledning att nämna två:
ip.coms Prior Art Database och Research Disclosures.

8

patentverkens databaser för tekniska dokument som inte är patentdokument (de s k non-patent
litterature databaserna). Sådan publicering är billig samtidigt som informationen lätt kan
utnyttjas av patentverk och andra företag för invändning.

Förutom att patent är relativt dyrt framgår det förhoppningsvis mellan raderna att patent är att
föredra i många fall, eftersom inget av alternativen kan ge samma handlingsfrihet och kontroll
över företagets egna uppfinningar.

3. När bör patent sökas?

Svaren på ”varför” och ”om” patent ska sökas av ett företag har översiktligt besvarats ovan
och det är nu dags för frågan: ”När ska en uppfinning patenteras?”.
Frågan är tyvärr lika viktig som svår att besvara på ett för frågeställaren användbart sätt.
Standardsvaret torde vara: ”Det beror på”.

En allmän uppfattning är dock att vänta med inlämning tills:
• utföringsformer av uppfinningen är klara och testade, och
• marknadsintroduktion är nära förestående.
Anledningen till detta är förstås att ett patent bör täcka så stor del av uppfinningens
exploatering, så att t ex så mycket licensavgifter och inarbetning av produkter kan fås som
möjligt. Dessutom vill ju företaget att konkurrenter så sent som möjligt ska få reda på hur en
uppfinning implementeras, om det är en uppfinning som konkurrenten innan ansökningstexten
blir offentlig endast med en kostsam undersökning kan förstå.

När den prioritetsgrundande ansökningen är inlämnad brukar företag vänta med ansökningar i
andra länder tills prioritetsåret strax går ut, dels p g a att få se sökresultatet i det första landet,
invänta ytterligare utföringsformer och förskjuta ansökningskostnader, men också för att
”förlänga” skyddstiden för en uppfinning om det anses behövas. Skyddstiden förlängs allra
längst om företaget har is i magen och söker patent i andra länder strax innan 18 månader från
inlämningen i det första landet utan att söka prioritet. Riktigt iskalla företag kan säkert också
tänka sig att återta den första ansökningen strax innan 18-månaderspubliceringen för att kunna
skjuta fram skyddstiden ytterligare,men jag känner inte till några sådana företag. Det beror
antagligen på att en sådan strategi för med sig flera stora nackdelar, såsom risk att någon
hinner patentera emellan, längre tid att få ett godkänt patent och mindre handlingsfrihet vid
samarbete med andra företag.

Om patent söks för tidigt riskerar företaget, förutom kortare skyddstid på marknaden för en
produkt, att pengar kastas i sjön, eftersom lösningen vid senare tester inte visar sig vara så bra,
för dyr att införa eller att utvecklingen går i en annan riktning. Dessutom får ju, som nämnts
ovan, konkurrenter snabbare vetskap om uppfinningen, vilket gör att företagets tekniska
försprång kan minska.

Även om utvecklingshastigheten i industrin sägs öka hela tiden och att därför företagens
patentavdelningar får svårare att hinna med att söka patent innan en uppfinning blir offentlig,
tror jag ändå att alltför många patentansökningar lämnas in för tidigt, om man ser till det som
sagts ovan. Vanliga anledningar till tidigare inlämning är att:
• en artikel, avhandling eller ett standardiseringsbidrag ska presenteras,

9

• uppfinningen sker inom ett forskningsintensivt område där konkurrenter forskar på
precis samma sak,
• företaget ska inleda samarbete med annat företag där uppfinningen kommer att
beröras,
• företaget vill ha ett godkänt patent redan då en produkt introduceras på marknaden
eftersom den förväntas att snabbt bli plagierad, och
• företaget vill i sin markandsföring och gentemot konkurrenter bättra på sin
patentstatistik, såsom antalet inlämnade ansökningar per år.
Även om den sista punkten kan ses som oseriös och inte så välgrundad från företagens sida
bör den inte föraktas, om man ser till det ”vardagliga” patentarbetet på företag där det finns en
årsbudget för patentverksamheten och interna mål för antalet patent per utvecklingsavdelning.
Kom också ihåg att uppfinnarna ska känna att deras uppfinningar leder någon vart inom
rimlig tid för att de ska vara stimulerade att lämna in nya uppfinningsbidrag även i
fortsättningen. Vidare behöver patentavdelningens personal en någorlunda jämn
arbetsbelastning så att allt väsentligt hinns med. Dessutom hålls ju de flesta patenten i kraft
inte alls så länge som 20 år, men det varierar ganska mycket mellan olika länder 16 .

4. Var söks patent?

Normalt brukar man säga att patent bör sökas i länder där:
• konkurrenter har sin tillverkning och/eller försäljning,
• företaget har sin tillverkning och/eller försäljning,
• underleverantörer har sin tillverkning och/eller försäljning,
• plagiering av andra än direkta konkurrenter kan förutspås, och
• företagssamarbeten (joint-venture) kan förutspås.

Även om de som nämns i stycket ovan är generella, självklara råd skulle det för många
företag bli alldeles för dyrt om dessa skulle följas till punkt och pricka, eftersom antalet
patentfamiljemedlemmar ibland skulle bli alldeles för högt i jämförelse med vad uppfinningen
tros vara värd. Därför nöjer sig de allra flesta företag (om inte alla?) med mindre, men
förhoppningsvis mer effektiva, patentportföljer räknat per patent. Här har företag förstås olika
strategier beroende på vilka fördelar som företaget vill uppnå, men en värdefull uppfinning
söks generellt i fler länder än en sämre uppfinning.

En strategi/princip som många företag verkar ha är att söka många patent i de allra viktigaste
länderna och färre i mindre viktiga länder. Det kan tyckas självklart; frågan är dock vilka som
är de viktigaste länderna och vilka som är mindre viktiga, men ändå så pass viktiga att patent
söks där. Hos vissa företag kan det för respektive land finnas en siffra på antalet patent som
minst måste finnas i vissa länder. I andra företag struntar man blankt i hur många patent det
finns i respektive land, utan där bedöms patentering av varje patentfamilj separat och med
sunt förnuft. Den senare principen är i teorin bättre och billigare, men då bör det sunda
förnuftet inte skifta alltför mycket från gång till gång, person till person, och alltid vara
baserat på ett bra beslutsunderlag - en utopi?

16
Enligt Trilateral Statistical Report 2007 (http://www.trilateral.net/statistics/tsr/2007/activity.pdf) hålls över 50
% av de godkända japanska patenten vid liv i åtminstone 17 år, jämfört med 11 år för EP-patent och 15 år för
US-patent.

10

Åter till frågan om vilka länder som är viktiga och vilka som är mindre viktiga att söka patent
i. I likhet med åtminstone hyfsat seriösa teorier och modeller för patentvärdering finns det tre
huvudområden som måste studeras av företagen för att kunna avgöra frågan:
• marknadssituationen i respektive land,
• uppfinningens tekniska relevans för företaget och dess bransch, och
• den patentjuridiska situationen i respektive land.
Även om patentpersonalen stödjer forsknings- och marknadsavdelningarna när det gäller
frågeställningar inom de två första punkterna, är det särskilt i den tredje punkten som
företagen behöver sin patentpersonal.

Frågorna som bör ställas inom de två första punkterna är förstås beroende av bransch och
företagets affärsmodell 17 . Jag har därför valt att fortsättningsvis endast beröra den tredje
punkten. Det ska dock påpekas att den patentjuridiska situationen ofta är underordnad de två
övre punkterna då beslut ska fattas, både på gott och ont.

4.1 Prioritetsgrundande ansökan

Den första frågan vid val av länder är i vilket land eller region företaget ska söka först. Här
varierar strategierna självklart från företag till företag, men några grundläggande strategier för
i alla fall europeiska företag är att först lämna in en:
• nationell prioritetsgrundande ansökning i hemlandet eller i något annat lämpligt land,
• amerikansk provisorisk ansökning,
• EP-ansökning, eller
• PCT-ansökning.

En del företag verkar av administrativa skäl följa samma inlämningsmönster för alla
ansökningar, medan andra företag av olika skäl varierar det första inlämningslandet/regionen
relativt ofta, t ex p g a handläggarens kompetens och uppfinningens relevans.

4.1.1 Nationell prioritetsgrundande ansökning

Att först börja med en nationell ansökning i det land varifrån uppfinningen kommer är den
traditionella vägen och har också varit den bekvämaste vägen för många företag 18 .
Globaliseringen i stort, ändrade patentregler, ändrade inlämningsförfaranden, såsom
elektronisk inlämning, annan administrativ förenkling, regionala system och PCT-systemet
har dock gjort att många företag inte längre börjar med en nationell ansökning i det egna
landet.

Fördelar med att först lämna in en nationell ansökan är:
• ”förlängning” av den möjliga skyddstiden pga prioritetsåret;
• att det är relativt billigt i flera länder, t ex SE;
• chans till att snabbt få ett godkänt skydd på en relevant marknad om det görs i rätt land, t
ex US, DE, NL och GB;

17
Vanliga parametrar torde dock vara köpkraft och köparnas preferenser, länders folkmängd och
bruttonationalprodukt samt länders förmåga att attrahera tillverkande företag.
18
Eftersom företagen då till stor del slipper administrativa rutiner för överensstämmelse med nationella
bestämmelser om t ex försvarsuppfinningar och teknologiöverföring.

11

• att ett tidigt s k svärdsdatum 19 i USA fås om första ansökningen görs där;
• att en sökrapport fås relativt snabbt om den görs i rätt land, t ex SE, GB, AT; och
• att undantag inte behöver sökas från regeln att ansökningar från boende/nationella företag
ska inlämnas i landet där uppfinningen görs 20 .

Nackdelarna med den nationella vägen är:
• i vissa fall är det dyrare i slutändan för en patentfamilj än att gå regionalt,
• måste eventuellt sköta kommunikationen med patentverket via ombud,
• även om en sökrapport ges snabbt kanske inte landet är intressant att ha skydd i,
• nyhetsundersökningen görs i ett land där den inte anses tillförlitlig,
• svärdsdatum i USA ges inte om ansökningen inte lämnas in där.

4.1.2 Provisorisk US ansökan

Att först lämna in en amerikansk provisorisk ansökning, som ju inte behöver innehålla
patentkrav och därför kan vara en vetenskaplig artikel från vilken senare prioritet söks, är ett
knep som vissa företag (och universitet) har för sina uppfinningar 21 . Dessa följs ofta senare
upp med en PCT-ansökning eller en reguljär US-ansökning. Anledningen är att det är både
flexibelt och billigt, samt att kostnaderna förskjuts framåt, men det är också oklart om
prioritet kan begäras i alla länder där företaget sedan vill gå vidare i 22 . En annan stor
anledning är att ett svärdsdatum fås i USA, vilket kan vara viktigt för många företag. Den
främsta användningen av en amerikansk provisorisk ansökning, som jag ser det, är dock för
forskare som vid publicering av sin artikel vill ha möjlighet till något framtida skydd. Stora
risker tas om den provisoriska ansökningen (som inte kan leda till patent) skrivs på ett sådant
sätt att den inte liknar en patentansökning. Snabbt utformade patentkrav, även om de inte
explicit rubriceras som sådana, på det som önskas skyddat är därför att föredra för företag om
det hinns med. Då kan företaget å andra sidan lämna in den ”provisoriska” ansökningen som
en vanlig ansökning i ett land där ansökningsavgiften är billig. De svenska företag som ser

19
I Sverige brukar man tala om svärdsdatum och skölddatum p g a den s k Hilmerdoktrinen, efter två kända
rättsfall: In re Hilmer 359 F.2d 859, 878, 149 USPQ 480, 496 (CCPA 1966) och In re Hilmer 424 F.2d 1108,165
USPQ 255 (CCPA 1970). Sköldatum är typiskt sett prioritetsdatumet och alltså det datum från vilket en
uppfinning kan ”skyddas”, d v s tidigare känd teknik måste finnas innan skölddatumet för att kunna användas
mot patentansökningen. Svärdsdatumet är det datum från vilket en US-ansökning kan tillgodoräkna sig som
tidigare känd teknik (35 USC 102(g) ) mot andra US-ansökningar. Typiskt sett fås svärdsdatum endast vid
inlämningsdagen för en US-ansökan (både provisorisk och reguljär US-ansökan), vilket alltså är till nackdel för
ansökningar med prioritet från ett annat land än USA. Sektion 35 USC 102(e) ändrades i november 1999 så att
en internationell ansökan (PCT) som publiceras på engelska kan användas som tidigare känd teknik mot US-
ansökningar från den internationella ansökningens inlämningsdag då den inträder i den nationella fasen.
Eftersom tidigare känd teknik kan användas i USA både mot uppfinningshöjd och nyhet (35 USC 103(a)) så
påverkar detta ofta inlämningsstrategin för forskningsintensiva företag med USA som en viktig marknad
(kollisionstänkandet med enbart nyhetshinder enligt den europeiska stilen finns alltså inte).
20
I Europa är det bästa exemplet Italien, där det italienska försvarsministeriet har rätt att kontrollera alla
patentansökningar med sökanden som har sitt huvudsakliga säte i Italien. Något förenklat krävs en
auktorisation från försvarsministeriet för att lämna in ansökningar utanför Italien (EP-ansökningar på
engelska undantag). Överträdelse är ett brott och sökanden kan få betala böter och t o m arresteras och
fängslas.
21
US provisionals ökar i popularitet från år till år; ökning med ca 10000 från år till år och ca 143 000 st år 2008:
http://www.uspto.gov/web/offices/com/annual/2008/oai_05_wlt_01.html.
22
Risken för detta borde dock minska väsentligt genom att en patentansökan numera i många länder (i enlighet
med Patent Law Treaty Art 5) inte behöver innehålla patentkrav för att få tillgodoräkna sig ett inlämningsdatum.
Än så länge är det dock bara i 20 länder där PLT är ikraft.

12

USA som en mycket viktig marknad, men som ändå vill ha små inlämningskostnader brukar
ofta överväga att lämna in en provisorisk US-ansökan samtidigt som en svensk
patentansökning.

4.1.3 EPansökning

Många europeiska företag väljer numera att börja med en EP-ansökning. Anledningen till
detta kan vara kostnadsskäl 23 om ansökningen är avsedd att valideras i många länder och
företaget har bra koll på teknikens ståndpunkt. Det kan också vara att EPO anses ha den
högsta granskningskvalitén och att relevanta mothåll därmed kommer fram snabbare än om
EP-granskningen görs efter prioritetsåret eller i den regionala PCT-fasen. En tredje anledning
är att ett provisoriskt skydd kan ges snabbare i flera EPC stater, eftersom en EP-ansökning lätt
får ett provisoriskt skydd i flera länder genom EPOs officiella språk 24 .

4.1.4 PCTansökning

Fördelar med att lämna in en PCT-ansökning först är att den räknas som en nationell
ansökning från inlämningsdagen i samtliga PCT-stater (även om det finns vissa förbehåll i
USA, se ovan). Dessutom förskjuts fullföljandet i den nationella/regionala fasen till minst 30
månader 25 från inlämningsdagen med ett minimum av arbetsinsats i förhållande till de andra
ovan nämnda sätten genom att granskningsfasen i PCT:s internationella del inte behöver
begäras 26 .

Nackdelar är att förfarandet är
• relativt dyrt,
• inte i sig ger ett godkänt patent, vilket gör att det tar lång tid att få godkända patent 27 ,
• att rättssäkerheten är sämre i och med att det till stor del saknas instanser där man kan
överklaga PCT-myndighetens arbete och beslut,
• ”omvandlingen” från en PCT ansökan till en nationell ansökan innan 30 månader
skyndar inte alltid på den nationella ansökningsprocessen 28
• sökanden kan inte välja fritt vilken International Search Authority som ska granska
ansökningen, och

23
Detta skäl har förstärkts av Londonöverenskommelsen, som radikalt minskar översättningskostnaderna vid
valideringen, särskilt om hänsyn till Londonöverenskommelsen tas vid val av länder att validera i. Nyttan med
EP-patent i förhållande till nationella patent har därmed förstärkts. Nederländerna införde dock den 8 juni 2008
översättningslättnader för nationella patent och svensk industri arbetar för att Sverige ska införa motsvarande
lättnader.
24
För tyska = AT, DE, LU, CH, LI (kanske BE); för franska=BE, FR, MC, LU, CH; för engelska=GB, IR och
antagligen också MT. Observera dock att kraven för det provisoriska skyddet skiljer sig åt mellan olika EP-
länder.
25
Se WIPO:s hemsida: http://www.wipo.int/pct/en/texts/time_limits.html. Här är CA ett märkbart undantag med
sina 42 månader, vid betalande av extraavgift.
26
Förutom i tre länder: Luxembourg (där går man nog via EP-vägen ändå), Uganda och Tanzania:
http://www.wipo.int/pct/en/texts/reservations/res_incomp.html. Färörarna och Grönland är också undantag.
27
Erfarenhetsmässigt så tar det typiskt sett 18 månader längre tid till godkänt patent vid US och EP i jämförelse
med direkta ansökningar.
28
Detta skiljer sig från land/region till land/region. Enligt Art 23(1) PCT så behöver inte den nationella/regionala
fasen påbörjas innan de 30 månaderna, men enligt Art 23(2) PCT så kan de göra det vid explicit förfrågan.
Patenverken för t ex EP, GB, DE och US påbörjar den nationella fasen tidigare om så begärs (på ett särskilt sätt).
Detta gäller (enligt samtal med PRV) också SE om begäran om förtur går igenom enligt det vanliga nationella
förfarandet.

13

• delar av ansökningen som inte har nyhetsundersökt anses i vissa länder, såsom i
Sverige och Kina, inte kunna utgöra sådant som ansökningen i den nationella fasen
kan baseras på 29 .

Dessutom vill många företag som söker i länder där PCT-rapporternas betydelse är stor ha en
positiv granskningsrapport och begär därför granskning med en efterföljande relativt snabb
och ”kortlivad” brevväxling, i det fall då uppfinningen i första fasen inte bedöms vara
patenterbar. Den kortlivade brevväxlingen gör att företag kanske inte hinner skaffa fram det
bevismaterial som behövs 30 , vilket kan leda till en negativ preliminär
patenterbarhetsbedömning.

4.2 Val av länder ur patentjuridiskt perspektiv

Några (men inte alla) av de aspekter som ett företag bör bedöma ur ”patentjuridiskt”
perspektiv vid val av länder som patent bör sökas i är:
• Landets patentlagar och praxis nu och i framtiden:
o storleken på årsavgifter och ansökningsavgifter 31
o översättningskrav 32
o om, hur och var överklagas ett patentverksbeslut33
o vad som räknas som tidigare känd teknik 34
o reglerna för föranvändarrätt, tvångslicens och krav på nationellt nyttjande 35
o hur förutsägbar patentpraxis är
o om interimistiskt förbud och vanligt förbud finns och hur det kan erhållas 36
o vad som i princip går att patentera och hur 37 det kan göras (läkemedel, andra
icke-medicinska indikationen, datorprogram, affärsmetoder, medicinska
metoder, kemiska föreningar 38 )
29
Ogranskat material räknas i Sverige och i Kina som återtaget material som inte kan utgöra en del av den
nationella granskningen. Mot en avgift kan dock detta åtgärdas.
30
Detta sägs gälla i första hand läkemedelsindustrin, där det kan ta tid att få in bevis i form av testresultat.
31
I många företag görs regelbundna kontroller över vilka länder som är dyrast att söka patent i och att
upprätthålla. För att minska avgifterna görs förutom val av länder också ibland en reduktion av patentkraven för
att minska avgifterna. Exempelvis är både ansökningsavgiften och årsavgiften i KR beroende av antalet
patentkrav. Totalkostnaden i form av avgifter till myndigheter varierar därför beroende på vilken hur många
sidor och patentkrav som en för företaget typisk ansökan har. Länder som just nu kan betraktas som dyra är t ex
JP, IT, AT, PL, SG, TR, NG and Saudi Arabia.
32
Londonöverenskommelsen har gjort det betydligt mer attraktivt att validera EP-patent i medlemsstaterna. Vid
validering torde därför ländervalet vara beroende av strategier grundade på Londonöverenskommelsen.
33
Detta torde inte ha någon större inverkan i praktiken vid val av länder vid en första gallring. Däremot kan det
vara av betydelse för vissa typer av uppfinningar, såsom datorimplementerade uppfinningar, om det står och
väger mellan två länder.
34
Se t ex reglerna i USA och Kina (Kinas patentlag ändras dock den 1 oktober 2009) där offentlig användning
utanför respektive land inte räknas som nyhetshinder.
35
Dessa tre faktorer hänger till viss del ihop, men förtjänar kanske att vara tre separata punkter. De flesta länder
har bestämmelser om att patenterade uppfinningar måste utnyttjas (s k krav på ”working”) i landet i en viss
utsträckning för att inte någon annan ska kunna begära tvångslicens. Se t ex svenska patentlagen 45§ där
tvångslicens skulle kunna komma ifråga när det har gått tre år från det att patentet meddelades och fyra år från
det att patentansökan gjordes. Detta grundläggande krav är det vanligaste tidskriteriet för tvångslicens för de
länder vars patentlagar jag har studerat.I vissa länder kan t o m patentet under vissa förhållanden ogiltigförklarats
om det inte utnyttjas efter en viss tid, ex BR. En skillnad mellan olika länder är t ex vad som avses som
tillräcklig utnyttjandegrad för att inte tvångslicens ska behöva meddelas. Se fotnoten om TRIPS nedan för
exempel.
36
Här är USA:s krav för injunction ett bra exempel: Se domen Ebay Inc et al v. Mercexchange, LLC från USA:s
högsta domstol: http://www.supremecourtus.gov/opinions/05pdf/05-130.pdf

14

o tillämpas ekvivalenstolkning och i vilken grad 39
o vad som räknas som intrång och vilka typer av intrång som finns 40
o om skonfrist finns i landet 41
o finns extra skyddstid utöver normala skyddstiden 42
o kraven på provisoriskt skydd vid ansökan och översättningskraven för detta
skydd
o regler för återupprättande (PL § 72 och motsvarande) 43
o är landet medlem i Pariskonventionen, PCT och/eller WTO
o restriktioner för dubbelpatentering 44
o regler för teknikstandarder
o vad som krävs av beskrivningen 45
• Domstolar:
o tenderar de att bevaka nationella särintressen?
o mängden offentliga och vägledande domstolsutslag
o bötesbeloppens storlek och straffsatser
o kostnaden för en tvist
o tid till beslut och möjlighet att överklaga beslut
37
”hur” handlar här alltså om hur patentkraven får utformas och därmed vad som kan skyddas och hur intrång
kan beivras.
38
Se t ex Sektion 3(d) in den indiska patentlagen och den pågående tvisten i det s k Gilvec-målet för
inskränkningar för kemiska föreningar. Frågan om det patenterbara området i olika länder är förstås inte bara en
fråga om
39
Denna torde inte vara av betydelse vid den första inlämningen, eftersom man inte då vet hur dåligt
formulerade patentkraven är i förhållande till t ex framtida (okänd) teknik och vilket skyddsomfång som det är
troligt att man får. Däremot är det av betydelse vid senare inlämning av familjemedlemmar och vid t ex
validering av EP-patent. Ett klassiskt exempel som fortfarande gäller (enligt mig) är tillämpningen av protokollet
för Art 69 EPC, där GB i praktiken har en helt annan syn än t ex DE.
40
Vid bedömning av skyddsmöjligheter för en uppfinning bedöms denna punkt tillsammans med nationella krav
på hur patentkrav måste utformas. Vad som räknas som intrång skiljer sig en hel del åt mellan olika länder. En
standardfråga när det gäller typen av intrång är om medelbart/contributory/indirekt intrång finns och vilka krav
som ställs för att kunna hävda detta. En annan fråga är om gemensamt intrång (joint-infringement) finns och
kriterierna för detta. Ytterligare vanliga frågor är när man kan stämma för intrång, vilka förbud och skadestånd
som finns vid intrång och huruvida en domstol kan utdöma intrång om en del av uppfinningen (typiskt sett
metodsteg) sker i något annat land än där domstolen har sitt säte.
41
Skonfristen finns i väldigt många länder och skiljer sig tyvärr åt väldigt mycket. Fyra parametrar som har
praktisk betydelse är (1) skonfristens längd (ex US, CA, BR och AU= 1 år, JP, RU, CN, EP, IN, KR och DE
Gebrauchsmuster= 6 mån), (2) referensdatum (= prioritetsdatumet (Kina, DE Gebrauchsmuster, MX, AR, BR,
NL) eller inlämningsdatumet (US, JP, CH, DE, RU, KR och EP), ibland från prioritetsdatumet och ibland från
inlämningsdatumet (AU)), (3) vilken typ av förtida publicering som inbegrips (relativt obegränsad i praktiken i
USA, JP och AU, men starkt begränsad i t ex EP och CN) och (4) vad som administrativt krävs av sökanden för
att få skonfristen (ingenting i t ex USA, men det är vanligt med inskickande av särskilda certifikat såsom i EP, JP
och CN).
42
T ex 5 år för läkemedel i SE
43
Denna punkt får i praktiken först relevans när patentansökningar ska lämnas in i länder där den grundläggande
inlämningsfristen har gått ut. Kriterierna för återupprättande skiljer sig mycket mellan olika länder. I Europa är
EPO mycket hårdare än många nationella patentverk såsom det svenska.
44
Denna punkt har åtminstone tillfälligt ökat i betydelse för inlämningsstrategier det senaste året genom ett
flertal uppmärksammade domstolsutslag, såsom T307/03 Arco Chemicals från EPOs BoA (http://legal.european-
patent-office.org/dg3/pdf/t030307ex1.pdf) och Shu Xuezhang (14 juli 2008) från Kinas högsta domstol.
45
Det finns förstås en mängd olika nationella krav på en beskrivning och även om man försöker tillfredställa
dem alla så kan man ibland inte göra det. Då kan man lämna in olika ansökningar för respektive land, eller så
struntar man helt enkelt i ett av länderna. Ett exempel är när företaget inte vill beskriva ”best mode” enligt US-
reglerna pga att offentliggörandet anses skada (avslöja) företaget mer än vad ett eventuellt patent ger. En annan
anledning är att ”best mode” är väldigt komplex och därför kräver en mycket lång beskrivning (vilket skulle göra
att ansökningen blir alldeles för kostsam). I sådana fall kan företaget välja mellan fullständigt hemlighållande
eller att välja bort USA vid länderval.

15

o domstolens kompetens och sammansättning (jury?)
o går det att själv begära ändring av patentskyddet och hur får ändringen göras
vid t ex en ogiltighetstalan mot patentet 46
• Landets allmänna attityd mot patent och företaget
• Landets patentverk:
o det godkända patentets tillförlitlighet (görs teknisk granskning?)
o hur jobbigt är det och hur lång tid tar det att få ett användbart skydd 47
o finns uppskjuten prövning 48
• Landets ombudskår:
o översättningsavgifter och handläggningsavgifter
o vana att hantera tvister
• Övriga lagar:
o krav på licensavtals utformning,
o hur kan tullmyndigheten och polisen hjälpa för att beslagta intrångsföremål
eller säkra bevis,
o följer landet TRIPS? 49
o begränsningar för teknologitransfer
o kan medling och skiljedomsförfaranden tillämpas
o standardiseringsorgans IP-regler 50
• Företagets patentposition i landet:
o finns det synergieffekter med företagets andra patent i landet

Punkterna ovan är väldigt många och det krävs minst sagt en stor detaljkunskap för att kunna
göra rätt bedömning. Jag tror att de flesta, om inte alla, företag inte själva har den kunskapen,
så företagen måste ha ett stort kontaktnät av kunniga rådgivare och andra företag med
erfarenhet av olika länder. Jag antar att alla företag med väl genomtänkta patentstrategier mer
eller mindre har beaktat ovan nämnda punkter för viktiga marknader och därför kommit fram
till vilka länder som är bäst lämpade att söka patent i. Skulle man jämföra företags värdering
av länder sett till punkterna ovan skulle man säkerligen komma till liknande resultat, men
knappast identiska eftersom företagens värderingar och viktningar av punkterna ovan är olika.

Sedan har vi som sagts ovan de marknadsmässiga och teknologiska värderingarna, där i alla
fall de marknadsmässiga bedömningarna brukar viktas högre än de patentjuridiska.

46
Denna punkt beror inte bara på praxis vid domstolarna, utan självklart också på patentlagar och processregler
för domstolen. Även om viss harmonisering kan skönjas i Europa i och med EPC2000, finns det många
skillnader när man läser det finstilta. Exempelvis verkar praxis i DK fortfarande vara att inskränkningar i
patentkraven endast kan göras på basis av osjälvständiga patentkrav. Ett annat exempel är att patentkravens
skyddsomfång i vissa fall t o m kan få utvidgas i FR. En för patenthavare mycket välkommen praxisändring
gjordes under våren 2009 i NL genom C07/085 HR Boston Scientific Scimed v. Medinol
(http://zoeken.rechtspraak.nl/resultpage.aspx?snelzoeken=true&searchtype=ljn&ljn=BG7412&u_ljn=BG7412),
där den tidigare s k ”Spiro/Flamco-praxisen” avlivades.
47
Två typiska frågor här är: hur petiga med formella brister är granskarna och finns det möjlighet till accelererad
handläggning?
48
Tex 7 år från ansökningsdagen i DE (§ 44 PatG) och 5 år i KR (Art 59(2))
49
Även om ett land har förbundit sig att följa TRIPS kan det vara så att TRIPS ännu inte har fått genomslag i
flera länder som idag borde ha implementerat TRIPS. Ett exempel är att import av en produkt (i en viss skala)
ska anses som att den patenterade uppfinningen utnyttjas i landet, vilket inte är fallet i vissa länder.
50
Ett belysande exempel på hur ett standardiseringsorgans IP-regler påverkar sanktionsmöjligheterna är CAFCs
dom i 2007-1545, 2008-1162 Qualcomm v. Broadcom (http://www.cafc.uscourts.gov/opinions/07-1545.pdf).

16

5. Hur organiseras patentverksamheten på företag?
Om patentmedvetenheten hos ledningen är hög på ett företag organiseras företagets
patentavdelning teoretiskt sett efter vilka fördelar med patent som företaget primärt vill
utnyttja och företagets affärsmodell. Ser man det ur patentavdelningarnas synvinkel kan man
ibland säga att det är tvärt om; patentavdelningens storlek, budget och kompetens avgör vilka
fördelar som företaget kan utnyttja i praktiken. Företagens patentavdelningar är förstås också
avhängiga företagets position på marknaden, teknikområde och företagets generella interna
hierarki.

Patentavdelningen på de företag jag har fått information ifrån tillhör någon av de fyra
kategorierna i företagets hierarki:
1) företagets forsknings- och utvecklingsenhet
2) enskild enhet eller bolag rapporterande direkt till VD
3) företagets juridiska enhet
4) företagets marknadsenhet 51

Andra intressanta frågor är hur stor patentavdelningen är och hur patentavdelningen i sig är
organiserad. Även om det finns många likheter mellan företagen – det är trots allt patent vi
pratar om – är skillnaderna i mitt tycke påfallande stora. Jag har därför valt att inte gå in
djupare på detta, men man kan säga att ju mer fördelar med patent ett företag vill utnyttja
effektivt, desto fler patentingenjörer och administrativ personal behövs. Det är inte för inte
som många föredrag på patentkonferenser redogör för hur patentverksamheten är organiserad
på ett specifikt företag.

Det bör förstås också nämnas att patentavdelningarna ofta också handlägger mönster-ärenden
och ibland varumärkesärenden.

5.1 Hur mycket kostar företagens patentverksamhet?

Frågan om hur mycket företagens patentverksamhet kostar beror förstås på hur man räknar.
Visst kan man uppge patentavdelningarnas årsbudget, men nämner man bara den, brukar
utvecklingsingenjörer på företagen protestera genom att säga att deras tid med att skriva
uppfinningsanmälningar och assistera vid svaromål och tvister också kostar företaget pengar.

Hursomhelst, hur stor budget som ska läggas på patentverksamheten beror naturligtvis på en
mängd faktorer såsom hur långt fram på (eller ifrån) teknikens framkant som företaget
positionerat sig. En IP-auktoritet inom europeisk industri driver dock testen att IP-budgeten
för ”normalt forskande” verkstadsföretag inte ska vara mindre än 1 % av FoU-budgeten. En
annan person som jag frågat, har uttryckt åsikten att ett ”normalt forskande” företags
(läkemedelsområdet undantaget) IP-budget bör ligga någonstans mellan 2 och 3 % av FoU-
budgeten. Storleken på IP-budget hos de företag som jag känner till tycker jag stämmer väl
överens med de två ovan nämnda åsikterna.

6. Företagens patentrelaterade processer

51
Jag känner endast till ett företag där patentavdelningen tillhör marknadsenheten.

17

Företagens patentavdelningar kopplas vanligtvis in i de flesta av följande patentrelaterade
processer:
1) Undersökningar för patentering, intrång, due diligence och/eller teknisk information
2) Uppfinningsanmälningar och uppfinnarersättningar
3) Patentansökningsprocessen
4) Invändningar
5) Bevakning av andras patent
6) Bevakning av egna patent
7) Licensiering och avtal
8) Intrångskonflikter
9) Upprätthållande av patent
10) Externa förslag
11) Utbildning av företagskollegor
12) Värdering av patent

De flesta av patentprocesserna går in i eller avlöser varandra, varför det inte är helt bekvämt
att dela upp dem på det sätt som jag har gjort ovan.

6.1 Undersökningar

Ett företag bör givetvis (även om det inte alltid görs) utföra nyhetsundersökningar för att kolla
om en uppfinning är patenterbar eller för att ta fram känd teknik inom ett område innan
utveckling påbörjas. Till sin hjälp har företagen därför ofta avtal med någon eller några
kommersiella patentdatabasägare och en intern databas som kan vara mer eller mindre
sofistikerad. Espacenet och andra gratisdatabaser 52 utnyttjas också flitigt, särskilt av företag
som saknar resurser för en intern databas och/eller avtal med en kommersiell databasägare.
Många företag hinner inte göra själva sökningen själva utan anlitar undersökningsföretag för
att göra sökningen och eventuellt också patenterbarhetsbedömningen. Hos några företag
involveras inte patentavdelningen alls i själva letandet och bedömandet av dokument, utan
överlåter det helt åt uppfinnarna/utvecklingsavdelningarna. Det dessa företag antagligen
missar i precision vid uppfinnarnas sökningar tar de igen genom att ledtiden från skapandet av
uppfinning till inlämnandet av patentansökan ofta kan kortas avsevärt. Dessutom blir
uppfinnarna mer involverade i patentverksamheten, vilket kan betraktas som bra i flera
företag, medan andra företag vill att uppfinnarnas tid bättre bör utnyttjas till andra saker än att
söka i databaser.

När en produkt utvecklas ska generellt en eller flera intrångsundersökningar göras under
produktutvecklingens gång – ofta talas det om undersökningar vid övergången/”toll gates”
mellan varje utvecklingsfas. Intrångsundersökningar tar i regel mycket längre tid än enbart
patenterbarhetsundersökningar, särskilt om risk för intrång kan konstateras, eftersom det då
behöver dras igång ett större maskineri med eventuella licensförhandlingar, interna möten
med teknisk ledning, giltighetsanalyser mm. Ofta görs emellertid patenterbarhets- och
intrångsundersökningar tillsammans. Vid intrångsundersökningar används, förutom de
databaser som också används vid patenterbarhetsundersökningar, nationella patentregister för
att kolla om patenten är i kraft eller inte. I de fall då offentliga patentregister inte finns får
man helt enkelt ringa och fråga antingen patentverket eller ett ombud som i sin tur får ta reda
på patentets status. I Italien går det t o m inte ens att göra det utan att patentinnehavaren får

52
Det finns en mängd bra databaser ombesörjda av nationella patentverk. Därtill finns t ex Google Patents,
Nordiskapatent, PatentStorm och IP News Flash.

18

reda på det 53 . Inpadoc är en perfekt databas i teorin för att kolla patentstatus, men dess
innehåll är alldeles för ofullständigt 54 för att kunna ersätta sökningar i de nationella
patentregistren.

Vid oklarheter om intrångsrisken eller om intrångsrisk finns, ber ofta företagen om ett
ytterligare utlåtande från en utomstående, dvs ett patentombud 55 . Ombudet brukar då skriva
sina slutsatser i ett dokument som brukar kallas ”freedom to operate” eller ”clearance” där
både intrångsrisken och patentets giltighet ofta prövas. P g a att intrångsundersökningar tar så
mycket tid och pengar i anspråk finns det företag - också företag med avsevärda
patentportföljer och en stor patentavdelning - som inte gör intrångsundersökningar under
utvecklingsprocessen. Dessa företag är då medvetna om att intrång kan ske i andras patent,
men att licensförhandlingar, produktionsstopp, domstolstvister och eventuella bötesbelopp är
billigare för företaget än att beakta intrångsrisken vid produktutveckling.

Patent due diligence innebär i detta fall en värdering av ett företags patentportfölj. Detta görs i
regel i samband med företagsköp eller joint-venture. I dessa fall kan man få hjälp från
”motparten” att få fram patentstatus mm, vilket underlättar arbetet betydligt, men den kan
ändå ta relativt lång tid att göra. Förutom en värdering av tillgångar vill företaget också kolla
upp om det inspekterade företaget obehindrat kan få arbeta med det de håller på med och
eventuella pågående och potentiella patentkonflikter som det köpande företaget kan få ärva.

6.2 Uppfinningsanmälningar och Uppfinnarersättningar

Rätten till arbetstagares uppfinningar regleras ofta i en annan lag än patentlagarna och skiljer
sig mycket åt mellan olika länder. Även om många s k västerländska stater har en liknande
lagstiftning som Sverige, innebär skillnaderna i lagarna extrajobb för företag med utveckling i
flera länder eftersom t ex uppfinnarersättningarna kan skilja sig åt från land till land och
därmed kan skapa interna stridigheter inom företaget. Det är t ex vanligt att uppfinnare i
Europa får ersättning medan deras amerikanska kollegor inte får det.

Ersättningssystemen varierar som sagt från företag till företag och beroende på var
uppfinningen görs, men i Europa är det är vanligt att ett företag utdelar schablonbelopp till
uppfinnarna vid vissa bestämda tillfällen. Exempel på sådana tillfällen är när det har bestämts
att en uppfinning ska patentsökas, när en ansökan lämnats in, när patentfamiljemedlemmar
lämnas in och när ett godkänt patent har erhållits. Schablonbeloppets storlek kan inom ett
företag variera beroende på hur många uppfinnare det är och arbetsuppgifterna för den som
gjorde uppfinningen. Schablonbeloppen är förutom ersättning också uppmuntran, men det kan
förstås inte sägas vara skälig ersättning för alla uppfinningar. Vissa uppfinningar är värda
mycket mer än schablonbeloppen och andra mindre. Dessutom ser ju forskningsintensiva
företag patent som en naturlig del i utvecklingsarbetet och forskarna är ju anställda för att
komma med nya idéer. Det kan ju ses som att patent utgör en del av det en forskare (på
företag) ska leverera till företaget, om inte annat för att visa hur bra hans/hennes forskning är.

53
Vid förfrågan skickar patentverket en förfrågan vidare till patentinnehavaren och detta är mycket tidsödande.
Det finns dock vissa privata initiativ med ombud som tillsammans har en egen statusdatabas, men där är inte
samtliga patent med.
54
Enligt mig. De ansvariga för Inpadoc håller säkert inte med. Dessutom blir ju Inpadoc bättre hela tiden, så mitt
påstående skulle kunna vara helt fel idag.
55
Även vissa patentverk erbjuder tjänster som till viss del säger sig kunna uttala sig om intrångsrisken. Dock
känner jag inte till något företag som utnyttjat detta och kan inte uttala mig om tjänsternas kvalité.

19

Några företag, men långtifrån alla, har förutom schablonbeloppen också en extra prövning av
uppfinningar efter en längre tid, för att se om en uppfinnare bör få mer i ersättning än
schablonbeloppet. Uträkningen av extraersättningen kan ses som en egen ”vetenskap” och kan
vara mycket komplex, eftersom den ofta inbegriper ett flertal subjektiva och objektiva
parametrar.

Det är ofta förutbestämda grupper av chefer, experter och patentingenjör som utför
bedömningen av en uppfinning och bestämmer om den ska patentsökas. En del företag gör
bedömningen innan patenterbarheten hunnit utredas. Fördelar med detta är att inte onödigt
undersökningsarbete behöver göras, uppfinnarna kan få ett preliminärt bedömningsbesked
snabbt och gruppen kan snabbt prioritera uppfinningarna. Andra företag låter
patentavdelningen utreda patenterbarheten först. Fördelen med det senare är att diskussionen i
gruppen kan inriktas mer på det som är relevant för patentsökandet och att mötena kan gå
fortare då uppfinningar som inte är patenterbara redan sållats bort.

6.3 Patentansökningsprocessen

De flesta patentingenjörer inom företag är rörande överens om att det vore bäst om
patentansökningar skrivs av företagets patentingenjörer själva, eftersom den tekniska och
patentjuridiska kompetensen hos patentavdelningen då bevaras inom företaget. Ombud sägs
vara ”dyra” och kan sakna den tekniska specialistkompetensen. Dessutom innebär
korrespondensen med ombud, särskilt vid svaromål, en ytterligare administrativ börda.
Verkligheten är dock en helt annan, eftersom många (antagligen en majoritet, men detta har
jag inga siffror på) företag anlitar patentombud för att både skriva patentansökningen, inlämna
den och svara på förelägganden. Anledningen till detta är, förutom att klara av toppar i
arbetsbelastningen, ofta att företaget inte har tillräckligt med personal för att hinna med
patentskrivandet och att denna process är lätt att lägga ut på ombudskåren. Flera företag som
utåt sett inte använder ombud för en patentansökan, har ändå anlitat ett ombud för att skriva
och svara på föreläggandet även om ombudets namn aldrig nämns.

I samband med svaromål råder ofta en febril aktivitet med möten, e-mail, fax och brev som
skickas fram och tillbaka mellan uppfinnare, chefer, teknikexperter, patentavdelningen och
ombud. Ibland låter företagen ett ombud spökskriva svaromålet, men lämnar sedan in
svaromålet i eget namn, så tro inte att den som skrivit under brevet alltid är så insatt i ärendet.

Då patentansökningar ska översättas är det heller inte alltid den som intygar översättningen
som faktiskt har gjort översättningen, utan dessa görs ofta av den som har skrivit
patentansökningen (spökskrivaren) eller en översättningsbyrå. Översättningsbyråerna är i
regel billigare än patentbyråer (som dock ofta i sin tur anlitar översättningsbyråer), men
översättningarna är generellt inte lika tillförlitliga som om författaren själv får göra
översättningen 56 .

Precis som diskussionen i kapitel 3 och 4 om när och var patent bör sökas så finns det ju
också hos många företag också en uttalad önskan när patentet bör godkännas.
Patentportföljsarbete i samband med att vaska fram licensieringsmöjligheter gör att timingen

56
Detta är förstås min helt egna (empiriskt underbyggda) uppfattning. Jag har kontrollerat en del översättningar
från patentombud och fristående översättare. De fristående översättarna utan fördjupad utbildning i patentlagar
tenderar att göra ”friare” översättningar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser vid intrångskonflikter. Jag vet att
det finns personer som inte håller med mig.

20

för ett godkännande av patent måste vara det rätta. Det är här som möjligheterna till
accelererad handläggning vid patentverken kommer väl till pass. Att sitta och vänta på
förelägganden patentverken och låta saker ha sin gång, är alltså inte en del i ett aktivt
patentportföljsarbete.

6.4 Invändningar

Möjligheten för tredje man att göra invändning mot ett godkänt patent är en av de största
styrkorna med de patentsystem som medger det. En invändning är ju i regel betydligt billigare
än att senare ogiltigförklara patentet i civil domstol 57 . Ändå utnyttjas det väldigt olika av olika
företag. Eftersom den sökande ofta har bra koll på teknikområdet och patentverken ibland
missar relevanta dokument är jag säker på att konkurrenter med all rätt skulle kunna invända
mycket mer mot godkända patent än de faktiskt gör.

Om man bortser från de rent principiella patenterbarhetsskälen för invändning finns det ett
antal skäl till att ett företag i praktiken invänder, bl a:
• företaget bedöms göra eller i framtiden riskera intrång i patentet och vill därför begränsa
skyddsomfånget för att slippa betala licensavgifter,
• handläggaren övar sig i patenthandläggning inför auktorisationsprov eller för att skaffa sig
erfarenhet,
• skyddsomfånget bedöms som oklart och företaget vill få mer information om omfånget
även om oklarhet inte är en direkt invändningsgrund mot t ex ett EP-patent,
• patentavdelningen eller företaget vill vinna goodwill genom att ogiltigförklara ”löjliga”
patent.

Visst finns det företag med klart definierade antagonister och relativt begränsat teknikområde
som regelmässigt invänder mot varandras patent, men dessa företag verkar vara i minoritet.
Anledningar till att inte invända är många, bl a:
• företaget riskerar inte intrång,
• det kostar tid och resurser för företagets patentingenjör,
• invändnings-, ombuds- och nyhetsundersökningsavgifter måste ofta betalas,
• invändning kan göras senare (då läget förhoppningsvis är klarare),
• företaget riskerar intrång, men patentet bedöms ”med säkerhet” vara ogiltigt,
• företaget riskerar intrång, men vill inte uppmärksamma patenthavaren på detta,
• företagets interna policy är att inte lägga resurser på att invända, utan väntar medvetet till
civil domstol och licensförhandlingar eftersom antalet intrångsstämningar förväntas vara
väldigt få och därför mer kostnadseffektiva.
I det fall företaget inte riskerar intrång eller att patentet ”med säkerhet” är ogiltigt är det ju
bättre för företaget om en konkurrent slösar pengar på det samtidigt som patentet eventuellt
kan skrämma någon ytterligare konkurrent från att införa den patenterade uppfinningen.

När det gäller svenska företag och invändningar mot svenska patent och dess (i detta fall
senare inlämnade) motsvarande EP-patent, väljer flera företag att invända endast mot det
godkända EP-patentet (se den fjärde punkten ovan). Anledningen till att vänta med
invändning till att EP-patentet godkänts är att tidigare känd teknik och det faktiska
skyddsomfånget anses vara klarare då, samtidigt som patentinnehavarens handlingsutrymme

57
Endast ”startavgiften” för att en advokat/ombud ska väcka ogiltighetstalan kan (enligt mina erfarenheter) vara
lika stor eller i alla fall av stamma storleksordning som hela kostnaden för ett invändningsärende.

21

(avdelade ansökningar, val av länder etc) är mindre än om EP-ansökningen ännu inte har
godkänts. Dessutom anses invändningsförfarandet i EP vara mer strukturerat och
förutsägbarheten högre, för att inte tala om antalet länder där patentet kan förklaras ogiltigt på
en och samma gång. Fördelen med att invända i Sverige är att ingen invändningsavgift krävs
och att argumentationen eventuellt kan föras lite mer fritt än vid EPOs invändningsavdelning.

Själva invändningsskrivelsen brukar lämnas in först mot slutet av invändningsperioden, delvis
för att minska tiden för patenthavaren att förbereda motargument och delvis för att andra
potentiella invändare inte ska strunta i att invända. Inlämning i sista minuten beror dock
kanske ändå mest på företagets jakt in i det sista efter tidigare känd teknik och handläggarens
arbetsbelastning.

Om en invändning har gjorts i ett land mot ett patent och en motsvarande patentansökning
fortfarande är i kraft i ett annat land som tillåter erinran, finns det företag som också lämnar in
en erinran baserad på invändningen. Fördelen med detta är att erinran är gratis och att
oklarheter i ansökan kan påtalas. De flesta företag struntar dock i erinran eftersom en sådan
kan ge den sökande fördelar genom att den som gör erinran inte är en part i
ansökningsprocessen och att de argument som erinraren ger redan är behandlade av
patentverket inför invändningsförfarandet. Dessutom är de interna patentverksreglerna ofta
oklara om huruvida patentverken överhuvudtaget behöver beakta erinran 58 .

6.5 Bevakning av andras patent

Många företag bevakar regelmässigt, åtminstone för vissa länder, konkurrenters
patentansökningar och patent, t ex genom regelbundna sökningar på företagsnamn eller IPC-
klasser. Dessa företag har också ofta byggt upp interna databaser med tekniska dokument och
det ligger också nära till hands att de som bevakar patent också tillhör de som mer frekvent
brukar invända. Hur ofta dessa regelmässiga bevakningar görs beror på vilka länder som
bevakas. Om t ex företaget bevakar patent i Tyskland bör bevakningen göras åtminstone varje
månad eftersom invändningsfristen i Tyskland endast är 3 månader, medan det inte finns
någon tidsgräns för invändning i Japan.

Som nämnts ovan finns det också företag som inte regelmässigt bevakar konkurrenters patent.
Anledningar till detta brukar främst baseras på att företaget inte prioriterar
bevakningsprocessen i förhållande till andra patentavdelningsprocesser. Vissa konkurrerande
företag söker dessutom så många patent varje år att det egna företaget inte har resurser och
kraft att hålla reda på det konkurrerande företagets patent, utan det egna företaget får då
förlita sig på att intressanta konkurrentansökningar/patent dyker upp genom andra processer,
såsom vanliga nyhets- och intrångsundersökningar.

Bevakningar av intressanta, enskilda patentansökningar eller patentfamiljer görs också och då
kan företagen använda sig av de nationella patentregister som företaget kommer åt via
Internet eller kommersiella, ofta mer avancerade, bevakningsprogram. EPO har ett utmärkt
automatiskt verktyg för europeiska ansökningar kallat WebRegMT. I de fall tillförlitliga
patentregister inte är tillgängliga via Internet brukar företaget låta ombud i de enskilda
länderna bevaka ansökningen.

58
Just nu pågår diskussioner om att stärka kraven på beaktande av erinran vid EPO.

22

6.6 Bevakning av egna patent

Bevakningen av egna patent skiljer sig väldigt mycket mellan företagen. Det är inte bara en
resursfråga utan återigen handlar det om vilka fördelar med patent som företaget fokuserar på.
Företag som gör stora vinster på licensiering av sina patent kan ha grupper av anställda som
regelbundet köper in konkurrerande produkter och jämför dem med sina patent. Motsatsen till
detta är ett stort antal företag vars patentavdelningar inte alls bryr sig om att kontrollera
konkurrenter. Ett av företagen som söker mest patent i världen och som är mycket innovativt
och framstående i sin bransch, sägs t ex aldrig ha stämt någon annan part för patentintrång,
trots att konkurrenter rimligtvis borde ha gjort intrång i något av patenten.

Mellan de två ytterligheterna har vi en mängd företag som mer eller mindre regelbundet
bevakar intrång i de egna patenten då lättillgängliga tillfällen ges. Ett vanligt sätt för dessa
företag att få nys om patentintrång är att besöka branschmässor och där filma, fotografera, och
införskaffa konkurrenternas manualer och tidsskrifter, särskilt om produkterna är för dyra för
att köpas in. Om inte detta görs får patentavdelningen förlita sig på att uppfinnarna själva eller
andra anställda kontaktar patentavdelningen då de ser någonting misstänkt.

Konkurrentbevakningen kan också underlättas genom samarbete med konkurrenten: istället
för att jaga rätt på konkurrentens produkter och produktbeskrivningar finns det exempel på
företag som helt enkelt byter produkter och produktbeskrivningar med varandra för att
underlätta den konkurrentbevakning som ändå görs.

6.7 Licensiering och avtal

Värdet av ett patent är mycket svårt att uppskatta. Fördelarna med ett patent är för många
företag mer konkreta om licensintäkter kan erhållas. När det gäller licensiering av patent
brukar företagens bolagsjurister och patentingenjörer samarbeta för avtalets utformning.
Saknas kompetensen inom företaget anlitas externa avtalsjurister och/eller IP-experter. På
vissa företag ingår jurister i patentavdelningarna (eller vice versa) och större bolag som
sysslar mycket med licensiering har t o m särskilda licensieringsavdelningar.

För en patentavdelning där utlicensiering ingår som en del i avdelningens syfte torde
licensrelaterat arbete utgöra en väsentlig del. Arbetet med att hålla patentportföljen i trim och
relevant för marknaden tar mycket tid i anspråk, precis som förberedelser inför
licensförhandlingar, såsom skrivande av jämförande kravtabeller (eng: claim charts) och
eventuell värdering av motpartens patent.

Inom många teknikområden brukar ett licensavtal innefattande patent också innehålla
bestämmelser om tillgång till patenthavarens know-how förknippat med uppfinningen.

Det torde också vara vanligt att patentavdelningen är inblandad vid avtalsskrivning för
utvecklings- och forskningssamarbeten, teknologiöverföring och joint-venture.

6.8 Intrång

En intrångskonflikt är den process som för ett specifikt ärende tar mest resurser i anspråk.
Detta är självklart med tanke på hur mycket ett intrång kan kosta eller ge företaget. Vid

23

allvarliga intrångsfrågor torde alla företags respektive ledningsgrupp informeras eftersom
beslut i intrångsfrågor normalt får betraktas som sådana som ska tas på ledningsgruppsnivå.
Eftersom intrångskonflikter ibland blir kända både bland andra konkurrenter och för den
breda allmänheten kan det potentiellt sett vara mycket som står på spel, inte bara gällande
intrångskonflikten i sig, utan också för framtida konflikter och företagets allmänna image.

Då företaget genom ett s k varningsbrev uppges göra intrång i någon annans patent uppstår
ofta en febril aktivitet med en hel del internt arbete för att utröna graden av intrång, patentets
giltighet, licensieringsmöjligheter, eventuella konstruktionsändringar och motangrepp 59 . Det
interna arbetet inbegriper för det mesta ett flertal av de processer som nämns ovan samt
eventuellt också motstämningar i civil domstol. I stället för civil domstol kan företagen förlita
sig på medling och skiljedomsförfaranden för att snabba på beslut som får accepteras av
parterna.

Då företaget själv upptäcker att någon annan gör intrång i deras patent handlar det mycket om
strategiska överväganden. Bara för att ett företag rättmätigt kan stämma någon annan för
intrång, betyder det inte att företaget automatiskt gör det. Det finns så många viktiga faktorer
som avgör om ett varningsbrev överhuvudtaget skickas. Risken att samarbeten och andra goda
affärsrelationer skadas av en intrångsstämning är något som beaktas. Likaså brukar, men inte
alltid, det andra företagets möjlighet att stämma det egna företaget för patentintrång beaktas.
Historien är full av intrångsstämningar som besvarats med värre genstämningar, vilket har
påverkat det första företaget negativt. Å andra sidan ska företag inte vara för restriktiva med
varningsbrev, eftersom giltiga patent faktiskt också ofta direkt eller indirekt erkänns av
intrångsgöraren och patenthavaren får in licenspengar och/eller tillgång till några av det andra
företagets patent. Förutom frågan om man ska stämma för intrång måste företaget också
besluta hur och var man ska stämma, något som inte är lätt och som jag heller inte går in på
här.

6.9 Upprätthållande av patent

Det finns säkert företag som automatiskt håller alla sina patent så länge det går, även om jag
inte känner till något sådant. Alla företag jag känner till har någon form av process för att
besluta om huruvida årsavgiften för ett patent ska betalas eller ej. Även om årsavgiften för ett
enskilt patent kan tyckas låg är årsavgifterna för företag med stora patentportföljer
tillsammans en väsentlig utgift, särskilt relaterat till patentavdelningens årsbudget.

Regelbundna, t ex en gång varje år, översyner av patentfamiljer av en särskild grupp personer
på företaget kan därför med lätthet motiveras. Gruppen består generellt av tekniska experter,
patentingenjörer och marknadsspecialister. Översyner tjänar också till att repetera för
företagets experter vilka patent som företaget besitter och resulterar ofta i inspirerande
tekniska och affärsmässiga diskussioner med flera uppföljningspunkter för deltagarna.

Ett alternativt sätt till gruppgenomgångar är att för varje patentfamilj göra förutbestämda
avstämningar med berörda experter, där avstämningarna är valda efter patentens
inlämningsdag, såsom efter 5, 10 och 15 år, eller inför varje ”årsavgiftsbetalning” i USA.

59
Inför en intrångskonferens 2007-11-21 skrev jag i samband med min presentation där ihop ett dokument
benämnt ”Checklista för intern intrångsundersökning innan konflikt” som till viss del beskriver typiskt
patentarbete i samband med detta. Jag skickar den gärna till eventuellt intresserade.

24

6.10 Externa förslag

Företag får erbjudanden från någon extern person eller ett företag om att köpa en viss teknik
eller inleda utvecklingssamarbete (ofta från ett ganska omoget tekniskt stadium). Ett stort,
välkänt företag får dessutom relativt ofta 60 (ett eller fler per vecka) sådana förslag och dessa
behandlas ibland av patentavdelningen, bl a genom att kolla upp om den externa personen har
patent på sin uppfinning och om patentet i så fall är giltigt, men också att ansvara för
kontakten med förslagsställaren. Stora företag vill ju inte bli anklagade för att ha stulit en idé
från en privatperson eller ett litet företag eftersom detta brukar leda till dålig publicitet i
massmedia, och därför torde patentavdelningen vara mycket lämpad att sköta kontakten med
den externa personen även om den externa personen i regel vill tala med någon så högt upp i
företagshierarkin som möjligt.

6.11 Utbildning av företagskollegor

Om patentmedvetenheten är hög hos de anställda är mycket vunnet för företaget och dess
patentavdelning 61 . En mycket viktig uppgift för en patentavdelning är därför att utbilda sina
kollegor om patentsystemet och företagets syn på patentering. Åtminstone någon i företagets
ledningsgrupp bör vara välinformerad om patentsystemet, så att ledningsgruppen har
förmågan att fatta välgrundade beslut i patentärenden. Lever vi i en kunskapsekonomi där
immateriella tillgångar värderas högt, borde detta också speglas i ledningsgruppen.

Många företag, men långtifrån alla, har regelbundna avstämningsmöten med
utvecklingsavdelningarna eller projektgrupper för att utbilda, fiska upp nya uppfinningar och
verkligen kunna vara med från början och påverka utformningen av nya produkter. Om så inte
görs och utvecklingsavdelningarna inte är så patentmedvetna kan företaget förlora mycket i
slutändan. Ändå finns det företag som patenterar väldigt mycket varje år, utan att
patentavdelningen behöver syssla med ”uppsökande verksamhet”, vilket kan tyda på en stor
patentmedvetenhet hos de anställda eller ett förmånligt uppfinnaravtal mellan företaget och
dess anställda.

Som en uppmuntran till uppfinnare och/eller för att uppmärksamma företagets
patentverksamhet anordnar flera företag (ofta årligt förekommande) stora evenemang där t ex
uppfinnarna till patenterade uppfinningar uppmärksammas. Detta kan vid första anblicken
verka vara en liten del av en patentavdelnings verksamhet, men stora evenemang tar mycket
tid i anspråk och evenemangens påverkan på uppfinnandet i företaget ger säkert valuta för
utgifterna.

6.12 Värdering av patent

Om företaget av t ex skatteskäl vill värdera sina immaterialrättsliga tillgångar är det troligt att
patentavdelningen blir inkopplad för att hjälpa till med värderingen. De resurser som krävs för
en värdering kan vara avsevärda, men det beror självklart på vilken värderingsmodell som
företaget använder sig av. Liksom de flesta av de processer som nämnts ovan är

60
Detta är kanske ett ogrundat påstående, eftersom jag inte har någon statistik att luta mig mot. Mitt påstående
bygger enbart på erfarenheter från befintlig och tidigare arbetsgivare.
61
För exempel på hur man underlättar uppfångandet av idéer, informerar om patent, och hur man uppmuntrar till
uppfinnande, se min PowerPoint-presentation till vilken detta dokument är ett sidodokument.

25

patentvärdering ett ämne i sig som man kan fördjupa sig i mycket, men som inte är någon
exakt vetenskap.

Patentarbete I Industrin 2009

Empfohlen

Empfohlen

Weitere ähnliche Inhalte

Empfohlen

Empfohlen (20)

Patentarbete I Industrin 2009