En liten dokumentation av en guidad visning på Österbybruk.

1. Vallonsmedjan
på Österbybruk

2. Vår guide började med att
berätta bakgrunden till
bruket, hur järnhanteringen gick
till och lite om vilka Vallonerna
var.
Här på bilden visar hon upp
stångjärnet som var det som
Österbybruk framställde.

3. Olika Vallonbruks stämplar

4. Österbybruks symbol är två
ringar. Att det är just två
ringar kommer sig av att
Vallonerna som inte hare ö
i sitt alfabet skrev Österby
Ooesterby. De två första
O:na fick bli brukets
kvalitetssymbol.
Stämplen med de två
ringarna har kännetecknat
kvalitetsjärn ifrån Österby
sedan mer än 250 år.

5. Vi fick känna
på järnmalm
som var
oväntat tungt
och
fascinerande
magnetiskt.

6. Smedens kläder. Lägg märke till de enkla skorna – träbitar som man
spikat skinn över. Öppet för tårna så att eventuella glödloppor lätt
kunde skakas ur.

7. Tackjärnet från brukets masugn. Varje järn väger cirka ett ton.
Tackjärnet behövde färskas (kolhalten behövde minskas) för att de
skulle bli smidbart. Detta gjorde man i Vallonsmedjan.

8. Härden där tackjärnet
smältes bit för bit.
HÄR!

9. Tvärs över är härden där järnet
gjordes redo för hammaren.
HÄR!
hammare
n

10. Hammaren drevs av ett
vattenhjul (se pilen).

11. Med hammaren bankade smederna ut järnet till stångjärn. Här till höger
kan ni se ett halvfärdigt järn, en så kallad halvtäckt. Järnet behövdes i
regel värmas två gånger för ett stångjärn. Det sista man alltid gjorde var
att stämpla brukets stämpel.

12. I ett rum förvarades alla stångjärn tills de skulle fraktas iväg på
vintern (då de kunde dras med släde). Där fanns stångjärn i olika
dimensioner samt vågar.

13. Smederna arbetade i lag. De började söndag kväll och arbetade till
lördag mitt på dagen. De arbetade i tre timmar och vilade i tre
timmar dygnet runt. När de vilade sov de i ett rum intill smedjan.

14. Herrgården där
brukspatronen
bodde.

15. På andra sidan
dammen fanns
arbetarbostädern
a.
Ett rum med kök.
Ladugård som
delades av flera
familjer.