Lika Unika vill sätta fokus på rätten till arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Det är viktigt att se de skapa förutsättningar för alla de resurser som finns i samhället, människor som ställs utanför. Som vill delta och göra rätt för sig! Det finns saker att göra för att möjliggöra för fler i arbete och sysselsättning, och inte minst: att göra konkret allvar av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I Banbrytarprogrammet pekar Lika Unika på några angelägna reformer för jobben.

1. Vi vill göra rätt för oss.
Det har vi rätt till!
BANBRYTARPROGRAM
För att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete och sysselsättning

2. L ika Unika är en svensk federation inom funktionshinderrörelsen som
bildades i december 2009 och som verkar för mänskliga rättigheter för
personer med funktionsnedsättning. Vi arbetar med intressepolitiska frågor på
riksplanet som handlar om att förbättra livssituationen för människor med
funktionsnedsättningar, framförallt med nedsättningar kopplat till kognition, syn,
hörsel- och rörelse. Vi verkar för rättigheter framförallt utifrån FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ratificerades av Sverige
2008. Vårt aktuella fokus är på rätten till arbete och sysselsättning.
Lika Unika arbetar för att personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i
samhället på samma villkor som alla andra. Det är inte en önskan, ingen vision.
Det är en mänsklig rättighet!
Lika Unikas medlemsförbund är:
• Förbundet för Sveriges Dövblinda (FSDB)
• Hörselskadades Riksförbund (HRF)
• Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR)
• Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdom (RBU)
• Synskadades Riksförbund (SRF)
Innehåll:
1. Inledning
2. Sammanfattning
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

3. 3. Skymning över arbetsmarknaden
4. Unga med funktionsnedsättning drabbas hårdast
5. Offentliga sektorn brister i ansvar
6. ”Nedsatt arbetsförmåga”, ett problematiskt begrepp
7. Lika Unikas banbrytarprogram
8. Fyra hörnpelare
8.1Hjälpmedel
8.2 Offentlig upphandling
8.3 Traineeprogram istället för praktikantprogram
8.4 Resurs till personalavdelningarna i offentlig verksamhet
9. Kvotering, en nödvändighet?
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

4. 1. Inledning
Bryt utanförskapet! Det var den ledande parollen inför valet 2006, vilket gav den
borgerliga alliansen regeringsmakten. Arbete istället för bidrag, sades vara
huvudspåret för politiken. Sex år och ytterligare ett segerval senare för alliansen,
visar det sig dessvärre att utanförskapet består – i synnerhet för en av de mest
förfördelade grupperna på arbetsmarknaden.
Tyvärr har det länge varit så, att personer med funktionsnedsättning i betydligt
högre grad är drabbade av arbetslöshet än många andra. Sysselsättningsgraden
för personer med funktionsnedsättning ligger kring 50 procent, medan den för
befolkningen i övrigt är 77 procent. Särskilt illa är situationen för unga människor
med funktionsnedsättning, som av olika anledningar tenderar att aldrig få en
chans att visa vad de går för. Termen funktionsnedsättning beskriver en
nedsättning som är av fysisk, psykisk, sensorisk eller intellektuell natur hos en
person. Funktionshinder betecknar den begränsning som en
funktionsnedsättning innebär för denne person i relation till omgivningen. Lika
Unika verkar för att undanröja dessa hinder så att personer med
funktionsnedsättningar ska kunna vara delaktiga i samhället på samma villkor
som alla andra. Rätten till arbete är där en central del.
Utan jobb blir tillvaron präglad av starka ekonomiska begränsningar, låga
inkomster och försämrad levnadsstandard. För att inte tala om kostnaden i form
av dålig självkänsla och social isolering. Enligt Folkhälsoinstitutet har många
människor med funktionsnedsättning en sämre hälsosituation just på grund av att
de ställts utanför samhällsgemenskapen.
Ska regeringens arbetslinje få ett innehåll måste denna negativa utveckling
brytas och alla goda krafter mobiliseras. Sverige har knappast råd att förlora
massor av människor som annars hade kunnat bidra positivt till hela samhällets
tillväxt och välfärd. I detta sammanhang vill Lika Unika särskilt peka på det
ansvar som den av alla skattebetalare gemensamt finansierade offentliga sektorn
har. De som är bäst på att anställa människor med funktionsnedsättning är små-
och medelstora företag inom den privata sfären.
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

5. Trots att regeringen ålagt sina myndigheter att vara föredömen när det gäller att
ge utrymme för jobb åt personer med funktionsnedsättning, släpar fortfarande
den offentliga sektorn efter. Det kan knappast sägas vara acceptabelt.
I synnerhet som Sverige 2008 ratificerat FN:s konvention om rättigheter för
människor med funktionsnedsättning, där det i artikel 27 står:
”Detta innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller
antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som
främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.
Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligandet av rätten till arbete.”
Det är alltså hög tid att Sverige lever upp till sina åtaganden. Personer med
funktionsnedsättning vill också göra rätt för sig – det har vi rätt till!
2. Sammanfattning
Lika Unikas banbrytarprogram i korthet
• Bryt utanförskapet! Sysselsättningsgraden för personer med
funktionsnedsättning ligger kring 50 procent mot 77 % för befolkningen i
övrigt. Lika Unika arbetar för att personer med funktionsnedsättningar ska
kunna vara delaktiga i samhället på samma villkor som alla andra. Rätten
till arbete är en central del.
• Enligt Folkhälsoinstitutet har många människor med
funktionsnedsättningar en sämre hälsosituation just på grund av att de
ställts utanför samhällsgemenskapen.
• De som är mest välvilliga till att anställa personer med
funktionsnedsättningar är idag små eller medelstora företag. Den
offentliga sektorn är betydligt sämre trots att regeringen ålagt sina
myndigheter att vara föredömen när det gäller att anställa personer med
funktionsnedsättning.
• Alla kan inte göra allt men alla kan oftast göra någonting! Vi måste börja
fokusera på de enskilda människorna och deras kompetenser, istället för
att främst identifiera dem utifrån deras funktionsnedsättningar.
• Statsminister Fredrik Reinfeldt har flaggat för att svenskarna bör stanna
kvar i arbetslivet upp till 75 års ålder. Samtidigt finns det mängder av
människor som inget hellre vill än att arbeta, men som blivit orättvist
stigmatiserade på grund av sin funktionsnedsättning. Ett oacceptabelt
slöseri med humankapital!
• När en person med funktionsnedsättning lyckas komma över tröskeln på
en arbetsplats, tenderar denne att bana vägen för fler. Det är ett
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

6. erfarenhetsmässigt konstaterat faktum. Den offentliga sektorn är som sagt
sämre än den privata på att ta tillvara den kompetens och motivation som
finns i den stora arbetskraftsreserv som personer med
funktionsnedsättningar utgör. Det är anmärkningsvärt ur två aspekter:
1) Sveriges riksdag och regering har förbundit sig att följa FN:s
konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
2) Vi bridrar alla till att solidariskt finansiera den offentliga sektorns
verksamhet via skattsedeln. Då är det också rimligt att vi kan ställa
vissa krav på det offentliga, till exempel att det ska råda större
mångfald i anställningen av personal.
• Lika Unika har valt att lyfta fram fyra hörnpelar i vårt program vilka vi
anser skulle vara potenta instrument för att lyfta personer med
funktionsnedsättningar ur arbetslöshet och bidragsberoende till produktiv
sysselsättning med betydande samhällsvinster som följd.
1) Hjälpmedel
2) Offentlig upphandling
3) Traineeprogram
4) Resurs till personalavdelningarna i offentlig verksamhet
Våra mål:
1. Att det tar maximalt 30 dagar från beslut om anställning till utprovning,
beställning och färdig leverans av kompletta hjälpmedel till
arbetstagaren.
2. Att det inte innebär merkostnader för arbetstagaren att tillhandahålla
kompletta hjälpmedel.
3. Att differensen mellan bidrag till olika hjälpmedel inte skiljer sig mer än
5 procent mellan olika landsting och kommuner, det ska i stort se
likadant ut i landet.
4. Att samtliga offentliga upphandlingar med leverantörer innehåller krav
på en arbetsmiljö inkluderad god tillgänglighet för personer med
funktionsnedsättning.
5. Att aktuell leverantör ska ha minst 5 procent anställda med en
funktionsnedsättning.
6. Att ett traineeprogram för 30 personer prövas under ett år innan 2016
års utgång.
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

7. 7. Att 75 procent av de som genomgår traineeprogrammet får anställning i
offentlig verksamhet när traineeprogrammet avslutas.
8. Att 1 specialiserad rekryterare tillsätts inom personalavdelningarna på
varje myndighet, kommun och landsting.
9. Att 10 procent av nyanställningarna hos statliga myndigheterna, liksom
i landsting och kommuner, på årsbasis går till personer med
funktionsnedsättningar. 50 procent av dessa ska vara under 30 år.
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

8. ”När en person med
funktionsnedsättning lyckas
komma över tröskeln på en
arbetsplats, tenderar denne att
bana vägen för fler. Det är ett
erfarenhetsmässigt konstaterat
faktum."
3. Skymning över arbetsmarknaden
”Antalet personer med funktionsnedsättning som är inskrivna vid Arbetsför-
medlingen (AF) har ökat snabbare än de någonsin gjort i svensk
arbetsmarknadshistoria”, konstaterade Arbetsförmedlingen i sin rapport
Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2011. Prognos för arbetsmarknaden 2012-
2013.
Antalet arbetslösa med funktionsnedsättning som fanns inskrivna vid AF i oktober
2011 uppgår till 68.000 personer, vilket är 30.000 fler än 2008. Dessutom fanns
106.000 inskrivna vid AF i andra sökandekategorier än arbetslösa eller program
med aktivitetsstöd, vilket betyder att det totala antalet inskrivna uppgår till
174.000 personer med funktionsnedsättning (över 80 procent av dessa har varit
utan arbete i minst ett år, uppger regeringen själva, Expressen 14/12 2011).
AF konstaterar att det främst är två faktorer som ligger bakom utvecklingen. Dels
finanskrisen 2008/2009, då många personer med funktionsnedsättning förlorade
jobbet på grund av rationaliseringar och nedskärningar. Dels att ett stort antal
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

9. personer med funktionsnedsättningar sedan 2010 överförts från sjukförsäkringen
(Försäkringskassan) till AF för prövning av deras arbetsförmåga.
Enligt AF:s prognos kommer ökningen av antalet inskrivna personer med
funktionsnedsättning att bromsas något under 2012, eftersom överföringen från
Försäkringskassan antas minska. Däremot gör konjunkturläget att personer med
funktionsnedsättning antingen förblir arbetslösa, eller förlorar arbeten som de
redan har. AF bedömer att antalet inskrivna arbetslösa personer med
funktionsnedsättning passerar 80.000 under andra halvåret 2013.
4. Unga med funktionsnedsättning drabbas hårdast
Mellan 2003-2011 ökade den beviljade aktivitetsersättningen i åldersgruppen 20-
24 år med drygt 80 procent, enligt en rapport till den parlamentariska
Socialförsäkringsutredningen (DN 10/11 2011). Aktivitetsersättningen (i realiteten
förtidspension) ges till ungdomar upp till 29 år, som bedöms ha någon form av
nedsatt arbetsförmåga. ”Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens
arbetslinje”, sa Socialförsäkringsutredningens huvudsekreterare Irene Wennemo
om rapporten i samma DN-artikel.
I regeringens rapport En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken
2011-2016, uppges att cirka 26.500 unga personer idag uppbär aktivitets-
ersättning, ”vilket är betydligt fler än vad som från början förväntades”.
5. Offentliga sektorn brister i ansvar
De som är mest välvilliga till att anställa personer med funktionsnedsättningar är
idag små och medelstora företag, enligt statistik som Handisam sammanställt
från AF:s enkäter. Situationen är betydligt sämre när det gäller den offentliga
sfären. Detta trots att regeringen sedan tidigare ålagt sina myndigheter att vara
föredömen när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning.
Den 17/8 2011 presenterade Handisam (myndigheten för handikappolitisk
samordning) sin rapport Vad gör myndigheter för att anställa personer med
funktionsnedsättning? Kartläggning och analys. Handisam skickade en enkät till
303 myndigheter, varav 263 (87 procent) svarade. Drygt hälften av dessa
myndigheter kände till att de har en eller flera personer med funktionsnedsättning
och någon form av anpassning.
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

10. Fyra av tio myndigheter uppgav att de gjort generella åtgärder för att öka
möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete. Var tredje
myndighet arbetar fullt ut eller i stor omfattning med Arbetsgivarverkets strategi
Inkluderade synsätt. 43 procent av myndigheterna har till viss del påbörjat detta
arbete. Dock var det endast 14 procent av myndigheterna som anställde en eller
flera personer med funktionsnedsättning under 2010. Handisam tryckte särskilt
på att praktikplatser var en nyckelfaktor för anställning.
Statsrådet Maria Larsson (KD), ansvarig för funktionshinderpolitiken i regeringen,
kommenterade Handisams rapport med ett inlägg på DN Debatt samma dag
(17/8 2011). Larsson menade att staten måste bli bättre på att anställa personer
med funktionsnedsättning, liksom även kommuner och landsting. Därför skulle
regeringen inleda överläggningar med SKL (Staten, kommuner och landsting) för
att se hur det offentliga Sverige kan ta ett större ansvar. Regionala konferenser
kunde bidra till ökad kunskap och höjd motivation.
Maria Larsson återkom i frågan med en debattartikel i Expressen den 14/12
2011, som även var undertecknad av statsråden Hillevi Engström (M) och Stefan
Attefall (KD). Där förklarade ministrarna att AF fått i uppdrag att utarbeta ett
särskilt praktikprogram vid statliga myndigheter för personer med
funktionsnedsättning. ”Fortgående samtal förs med arbetsmarknadens parter och
med handikapporganisationerna om vad vi kan göra ytterligare för att förbättra
möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning”,
skrev statsråden som avrundade sin debattartikel med orden: ”för alla dem som
kan arbeta får vi aldrig sluta kämpa”.
6. ”Nedsatt arbetsförmåga”, ett problematiskt begrepp
Enligt Handisams statistik uppger 16 procent av befolkningen i arbetsför ålder
(16-64 år) att de har en funktionsnedsättning. Det motsvarar 921.000 personer i
Sverige. Bland dessa har 525.000 personer också nedsatt arbetsförmåga, d.v.s.
57 procent. Endast 28 procent av dessa har ett jobb på den ordinarie
arbetsmarknaden, och även om man inkluderar bidragsanställningar av olika slag
så uppgår arbetslösheten till 50 procent inom denna grupp.
Frågan är dock vad begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” egentligen innebär.
Särskilt vad gäller ungdomar tycks det blivit en ursäkt för att närmast rutinmässigt
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

11. avföra dem från arbetsmarknaden och istället hänvisa dem till bidrag. Tänkvärt är
att 43 procent av personer med funktionsnedsättning upplever sig ha full
arbetsförmåga och kan sköta sitt arbete som vem som helst annars. Ett stort
problem uppstår när arbetsgivare förutsätter att det inte är så, eller att det finns
några förväntningar på det vare hos dem eller personerna själva.
Att kollektivt fästa etiketten ”nedsatt arbetsförmåga” på en hel grupp av
människor vilket man vanligen gör är både föråldrat och nedlåtande. Alla kan inte
göra allt, men alla kan oftast göra någonting. Vi måste börja fokusera på de
enskilda människorna och deras individuella kompetenser, istället för att främst
identifiera dem utifrån deras funktionsnedsättningar. Med smidig och snabb
tillgång till behovsanpassade hjälpmedel, ny teknik och skräddarsydda lösningar
kan man tämligen enkelt lösa eventuella praktiska problem som kan uppstå på
arbetsplatserna.
Denna förändring i synsätt borde vara en avgörande del i den långsiktiga strävan
för att lösa Sveriges försörjningsproblem framöver. Vår befolkning blir allt äldre
och lever allt längre. Stora pensionsavgångar väntar. Samhällets
välfärdsambitioner kräver omfattande resurser, vilket i sin tur kräver många
människor i arbete. Ekvationen blir svårare att få ihop. Statsminister Fredrik
Reinfeldt har därför flaggat för att svenskarna bör stanna kvar i arbetslivet upp till
75 års ålder.
Samtidigt finns mängder av människor som inget hellre vill än att arbeta, men
som blivit orättvist stigmatiserade på grund av sin funktionsnedsättning. Med
nationalekonomiskt språkbruk skulle man med fog kunna säga att detta är ett
oacceptabelt slöseri med humankapital.
7. Ett banbrytarprogram för fler i arbete
När en person med funktionsnedsättning lyckas komma över tröskeln på en
arbetsplats, tenderar denne att bana vägen för fler. Det är ett erfarenhetsmässigt
konstaterat faktum. Arbetsgivaren upptäcker själv att det där med
funktionsnedsättning faktiskt inte behöver vara något problem, tvärtom. Det
vittnas ofta om att personer med funktionsnedsättningar är bland de mest
pålitliga och engagerade i arbetsstyrkan. Dessutom har de vanligen lägre
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

12. sjukfrånvaro än övrig personal. Inom det privata näringslivet börjar denna insikt
växa sig starkare.
Den offentliga sektorn är hittills avsevärt sämre på att ta tillvara den kompetens
och motivation som finns i den stora arbetskraftsreserv som personer med
funktionsnedsättningar utgör. Vilket är anmärkningsvärt, i synnerhet ur två
aspekter:
1) Sveriges riksdag och regering har förbundit sig att följa FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 27 om att främja och
skydda rätten till arbete borde rimligen ålägga den politiskt styrda offentliga
sfären att visa ett särskilt engagemang för att också göra konventionens ord till
verklighet.
2) Den offentliga sektorns verksamhet bidrar vi alla till att solidariskt finansiera
genom skattsedeln. Då är det också rimligt att vi kan ställa vissa krav på det
offentliga, däribland att det ska råda större mångfald i anställningen av personal.
Lika Unika menar därför att det måste ligga i den offentliga sektorns uppdrag att
fungera som en progressiv kraft för att bereda arbetstillfällen åt personer med
funktionsnedsättning.
I grunden handlar det om förändring av ingrodda attityder och förlegade tankesätt
som hindrar personer med funktionsnedsättningar att hävda sig på
arbetsmarknaden. Det krävs substantiella åtgärder som kan ge klara och
mätbara resultat. Lika Unika föreslår i enlighet med detta ett banbrytarprogram
som bygger på fyra hörnpelare.
”Utan jobb bli tillvaron präglad av
starka ekonomiska begränsningar,
låga inkomster och försämrad
levnadsstandard. Enligt
Folkhälsoinstitutet har många
människor med
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3

13. funktionsnedsättning en sämre
hälsosituation just på grund av att
de ställts utanför gemenskapen.”
Lika Unika, federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
3