![Innehåll: ,[object Object],[object Object],[object Object],[object Object],[object Object],[object Object],[object Object],[object Object]]()
Empfohlen
Weitere ähnliche Inhalte
Andere mochten auch
Andere mochten auch (20)
Ähnlich wie tb presentation av vbc
Ähnlich wie tb presentation av vbc (20)
tb presentation av vbc
- 3. 1 Världens bästa coach - att vilja vinna är viktigt, men inte till vilket pris som helst
- 5. 2 En ny definition av begreppet vinnare - från resultatfokus till prestationsfokus
- 8. 3 Fyll på Må - Bra - Kontot – bränsle för idrotten och livet
- 10. 4 Idrottens värdegrund – basen för världens bästa coach
- 12. 5 Skapa laganda – från jag-fokus till laganda
- 14. 6 Utvecklande övningar – så skapas laganda
- 16. 7 Meningsfull idrott – när lagandan ger utdelning
- 18. 8 Den stödjande föräldern – så får ditt barn ut mest av sin idrott
- 20. 9 Sammanfattning – coachens trovärdighet
Hinweis der Redaktion
- Vikten av att skapa positiva mentala bilder, att lära sina aktiva fokusera på prestationen och inte dess resultat. Att lära och förbereda barnen på att hantera motgångar och förluster, för den dag i livet då det verkligen är viktigt att kunna göra det. Tränar man bara för att vinna, är det svårt att bli annat än besviken vid en förlust. Har man två mål; att vinna OCH att utvecklas är man inte längre beroende av att vinna på tävling för att känna att man lyckats! Insikten om hur fokus på utveckling leder till goda resultat. Hur de Två Målen går hand i hand. Bevisat i forskning. Vikten av och svårigheten i att vara en Ärlig, Konsekvent, Positiv coach . En god atmosfär skapar en vinnande stämning. En resultatinriktad, stressfull atmosfär (med ”toppning” etc) får långsiktigt negativa effekter. Personlig och idrottslig utveckling, måste alltid gå före behovet av att vinna. Får idrottens, för samhällets och för alla oss människors skull.
- Kunna skilja mellan en vinst på resultattavlan och en vinst för dig själv i din strävan mot en bättre idrottare och människa. Resultat på en poängtavla är alltid i relation till andra, även i individuella idrotter. Vi mäter oss mot andra och vad som anses ”bra”. Det säger ingenting om din prestation utifrån dina förutsättningar eller ens efter dina tidigare resultat. Att undvika misstag är att undvika tillfällen att lära sig och förbättra sig. Det leder också till ett ”inte-tänkande”, som är väldigt begränsande och ångestskapande. Fokus i idrotten bör hellre ligga på vad man ska göra och att våga utmana sig själv. Har man disciplinen att fokusera på sig själv, på de saker man kan påverka, är det lättare att slappna av och ha roligt – något som i sin tur tycks ha positiva resultat på våra prestationer. Se exempelvis på Usain Bolt och dagens trend inom friidrottsvärlden . De bistra, gravallvarliga blickarna har bytts ut mot leenden. Idrottarna skrattar, njuter och slappnar av – för att sedan explodera vid startskottet och prestera mer avspänt och reflexmässigt, till bättre resultat än någonsin tidigare. Man kopplar på så vis bort oro och prestationsångest och låter kroppen jobba som den har lärt sig under otaliga timmar av träning – men med fördubblad fokus och energi!
- Förbättring föder självförtroende. Jämför du dig ständigt med de som är bättre, kanske du blir sporrad, men kan lika lätt tappa självförtroende och motivation. Jämför du dig ständigt med de som är sämre blir du lätt förnöjd, och din utveckling stagnerar. Det spelar inte så stor roll var du börjar, jämfört med hur mycket du förbättras. Kom ihåg, du tävlar mot dig själv. Man kommer aldrig helt kunna ignorera andras prestationer och resultat, så det är ingen idé att lägga mer fokus på det än nödvändigt. Du kommer, vare sig du vill eller inte, få reda på var du ligger till gentemot andra varje gång du tävlar. Prestationsmål används även inom elitidrotten som komplement till resultatmål. Kom ihåg ”De Två Målen”, kap 1. Prestationsmålen bygger på färdigheter och är någonting du kan påverka och utveckla, till skillnad från andras prestationer. Att fokusera på prestation visar sig minska oron och öka självförtroendet. Flera års forskning har visat den positiva effekt som tilltron till sig själv har. När människors självförtroende ökar, brukar de anstränga sig mer och fortsätta längre med en uppgift. Forskningen talar sitt tydliga språk. Om du som tränare fokuserar på prestation, utvecklas dina adepter snabbare. De kommer att anstränga sig mer och fortsätta med en uppgift längre än om du fokuserar på resultatet. Det paradoxala är att det är större chans att få bättre resultat om man inte fokuserar på resultatet!
- Rubriker upplagda för att leta förslag i publiken. Sedan klicka fram idéer från boken. Ett fullt må-bra-konto ger de aktiva bättre självförtroende , vilket i sin tur hjälper dem att prestera bättre i sin idrott, gör dem tryggare i sig själv och på så vis lugnare – något som direkt kan hjälpa deras koncentration och prestation i skolan, på träningar mm. Kan man hjälpa barnen att må bättre och tro på sig själva, kommer de dessutom att ha roligare både på tävling och träning. När man ger beröm är det viktigt att vara specifik och ärlig. Det gör ditt beröm markant mer trovärdigt och gör dessutom att berömmet innehåller specifik information om vad det var som var bra. Beröm inte någon som inte gjort sig förtjänt av beröm eller som bara tramsar – det underminerar bara din trovärdighet. Försök istället att hitta positiva saker att berömma i en god prestation som kanske gav ett sämre resultat. Samma princip gäller för bekräftelse, där effekten oftast blir långt bättre om man påpekar och berömmer en god prestation som inte är så uppenbar – ex. ett ”arbete i det tysta”. Underskatta inte vikten av kroppsspråk. Det är inte bara vad du säger, utan alla de signaler du sänder ut, som berättar vad du tycker om situationen. Ännu en poäng för att vara ärlig i ditt beröm; en sur blick till ett snällt ord uppfattas oftast direkt av de aktiva. Och kom ihåg, det räcker ofta med en persons positiva kroppsspråk för att stänga ute allt annat negativt. Du som coach har där en livsviktig roll att spela för dina adepters sinnesstämning.
- Idrotten vill: Vid Riksidrottsmötet i Umeå 1995 antog den svenska idrottsrörelsen enhälligt idéprogrammet Idrotten vill . Programmet har sedan dess legat till grund för en omfattande utvecklings- och utbildningsverksamhet på alla nivåer inom rörelsen. Nedan är ett utdrag ur Idrotten vill : ”Svensk idrott – världens bästa Svensk idrott vill vara bäst i världen på alla nivåer. Vi vill ständigt utvecklas och förbättras till både form och innehåll. Det bygger på en självstyrande och samlad idrottsrörelse med starka förbund och föreningar samt en utbildningsverksamhet i världsklass.” Vidare bygger Idrotten vill på ”Idrottens värdegrund”, vilken i sin tur bygger på ”Glädje och gemenskap”, ”Demokrati och delaktighet”, ”Allas rätt att vara med” samt ”Rent spel”. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att dessa punkter uppmanar till en verksamhet som bedrivs och utvecklas för att vi ska ha roligt, må bra och prestera mera. Att alla som vill skall få vara med utifrån sina förutsättningar, att varje människas röst ska ha lika värde i den förening de är med i, samt att rent spel, ärlighet och en god etik alltid skall stå överst – såväl på som utanför idrottsarenan!
- Många tror att vinnande lag (eller grupp) genererar en atmosfär där alla är så fokuserade på att vinna, att de skärper sig och alltid presterar optimalt på träning för det. Men vad de glömmer är att det oftast finns en stark laganda i botten som har tagit laget dit de är idag, en laganda som bygger på en stark sammanhållning, gemensamma mål och en vilja att kämpa och stötta varandra för detta mål – en lagkultur som allt som oftast grundats just av en tränares goda idéer och ledaregenskaper. Samstämmiga värderingar bygger dels på vad man inom laget anser är viktigast i ens idrottsutövande, och vad man därefter kommit fram till att man ska sätta upp för mål. Det är viktigt att man tar sig tid att diskutera detta inom gruppen, för att se till att alla är på samma våglängd. Sedan är det viktigt att komma ihåg att det är skillnad på de värderingar vi sätter upp och de värderingar vi i praktiken handlar efter. Som coach har du dels i uppgift att hålla ett öga på huruvida dina aktiva följer de värderingar man kommit överens om är viktiga, och dels att se till att du själv följer dem och föregår med gott exempel, för hur kan man förvänta sig att ens grupp ska vara sportsmannaaktiga, om du t.ex. själv klagar på domslut, klagar på folk som gör misstag (istället för att stötta) mm. Med ”Ringen” och hejaramsor syftar jag på den ritual där man samlas i ring inför tävlingsstart/matchstart och har en sista genomgång av vad man ska göra och peppar varandra inför stundande tävling. Men det finns en mängd andra ritualer man kan använda sig av, såväl innan som efter tävling, på träningar mm. Endast kreativiteten sätter stopp för de olika ritualer man kan uppfinna och tillämpa för att peppa varandra och påminnas om att alla är där för varandra. Att utveckla ett gemensamt språkbruk eller ett lagspråk , där alla vet vad som menas och som återspeglar och förstärker överenskomna värderingar, hjälper till att bygga upp lagandan. Särskilda ord, med intern innebörd (vad jag kallar Triggerord ), som syftar till att påminna om någonting särskilt man övat in på träning (som att ligga högt i löpningen, ligga närmre i sin markering av motspelare mm) är väldigt användbara i tävlingssammanhang, då man kanske inte har tid att ropa mer än något enstaka ord. Öppen dialog är viktigt, för att ge de aktiva en chans att vara just aktiva. Talar man om för dem vad och hur de ska göra, blir de passiva och tänker inte själva. Som coach vill man förstås att ens aktiva ska vara självständiga, ta egna initiativ och kunna fatta snabba beslut – särskilt på tävling! Det kanske effektivaste verktyget en tränare har för att bekämpa mobbning och att bygga upp en familjär atmosfär, är ”kompissystemet” som beskrevs i kapitel 3. Lyckas du skapa en atmosfär (som beskrivet i ” kompissystemet”), där alla peppar och stöttar varandra, kommer de aktiva att fylla på varandras må-bra-konton – någonting de förhoppningsvis kan ta med sig vidare ut i livet efter ungdomsidrotten. Forskning visar att en nyckelfaktor för barn som lyckats trots att de kommer från svåra omständigheter och haft stora motgångar i livet, är att de blivit visade verklig omtanke och fått stort stöd. Och det fantastiska är att det ibland bara krävdes en enda person för att ge dem det stöd de behövde för att lyckas mot alla odds. Kom ihåg att tacka varandra i gruppen ( inte bara du som tränare till de aktiva, utan de aktiva till varandra – och till dig!) för ett bra pass/en bra match/ett roligt läger mm. Hälsa på din grupp-/lagkamrater vid varje träning. Orkar eller hinner du inte prata någon längre stund med var och en, se i alla fall till att hälsa på alla och särskilt de som du inte tror att någon hälsat på innan. Det är en så liten gest som kan vara så viktig att få höra. Hälsa gärna med namn: ”Hej Maria” istället för bara ”Hej!” Fysiska hälsningar: Människor mår bra av beröring! En klapp på ryggen eller armen, en kram eller en high-five kan vara en stor glädjeinjektion! Utveckla gärna ett speciellt sätt att hälsa på varandra inom gruppen/laget. Något som bara ni gör. Stärker lagkänslan!
- Mentalt förberedd: När är du redo att träffa dina aktiva? Det är viktigt att du själv speglar den stämning och laganda som du vill att dina adepter ska anamma. Du får tillbaka samma energi och entusiasm från dem som du själv utstrålar. Har du haft en tuff dag (på jobbet, i skolan eller varsom), kan det vara en god idé att stanna upp för några sekunder, ta ett djupt andetag och försöka att vara glad och trevlig mot de första du träffar på träningen. Dina adepter kommer oftast att svara glatt på ett sådant bemötande, vilket kan hjälpa ditt eget humör upp på rätt köl igen – och innan du vet ordet av kan du njuta av att vara där och då, i nuet, och släppa tidigare tankar. Kom bara ihåg att samla dig innan du kliver in på banan/i omklädningsrummet och öppna dagen med ett leende, så löser sig resten oftast med. En skriven plan: En skriven plan, även om den inte är perfekt, är bättre än ingen alls. Det ger dig någonting att falla tillbaka på , om situationen blir rörig. En grov planering kan dessutom ofta vara bättre än en alltför detaljerad, då saker ofta händer under träningen som är omöjliga att förutse och som spräcker en alltför detaljerad tidsplan. Framför allt ger en skriven plan din träning stadga och en kurs , så att tid inte spills på att komma på nästa fas av träningen. Med en klar plan kan du snabbt förbereda nästa övning (låt gärna dina aktiva vara delaktiga i att förbereda nästa övning!) och undviker på så vis ”dötid”, då barn och ungdomar oftast blir rastlösa och tappar fokus. Kom ihåg! Barn och ungdomar lär sig idrott genom att utöva den – inte genom att stå och lyssna på hur de ska göra. När de flesta är aktiva och delaktiga största delen av tiden, vet man att de har en tränare som bemödat sig om att planera sin träning noga. Varierad träning: Liksom i livet i övrigt, är kryddan i träningen variation. Träningen blir mer givande om de aktiva ständigt utmanas på olika sätt. Även om du som tränare känner att dina adepter behöver träna på ett särskilt moment, säg skott mot mål, är det viktigt att du inte envisas med samma övning för länge. De aktiva kommer att tappa lust och koncentration efter ett tag. Börja med att skapa variation inom samma övning (ex. genom att låta dem skjuta i rörelse, under stress från försvarare, direkt på en passning etc mm), för att sedan byta till en helt annan övning – om än med samma ändamål! Även här behövs det alltså god planering, och en rejäl nypa kreativitet !
- Hantera kritik: Som tränare är det inte alltför ovanligt att hamna i en storm av negativ kritik från föräldrar och fans, när resultaten uteblir. Även om du har gjort ditt bästa för att sprida lärorna från kap 2, 3 och 4 (antingen direkt eller genom att låta dina aktiva återberätta hemma), är det ingen garanti för att föräldrar och fans kommer att följa dessa budskap. För dem är ansträngning och prestation kanske inte det viktigaste, utan de konkreta resultaten. När du som tränare hamnar i situationer där ex. föräldrar ifrågasätter dina beslut, klagar på någon av dina aktiva (även om det är deras barn), klagar på domaren eller insisterar på att just deras ögonsten ska få mer tid i centrum, är det viktigt att du behåller lugnet och är konsekvent. Påminn föräldrarna om vad som gäller i denna förening, vilka signaler vi sänder till ungdomarna och att du som tränare bestämmer där och då. Bjud gärna in till en diskussion efteråt, men i skarpt läge finns det ingen idé att öppna ett allmänt diskussionsforum och förvirra de aktiva. Bättre då att återkoppla på efterföljande träning. Överdriven coaching: Ledare brukar känna att om de inte gör något dramatiskt – något aktivt – gör de heller inget värdefullt. Det känns bra att utöva makt och en tränare som rusar runt, ropar och gestikulerar hela tiden ser bra ut när dennes aktiva vinner. Frestelsen att ge efter för det som ofta kallas ” ledarskapets lockelse ” är stor och ökar när vi står under föräldrars, fans (eller medias) åskådan. Kom ihåg att det oftare än inte är bättre att hålla justeringar till ett minimum mitt i en tävlingssituation. De aktiva har troligen många timmars träning i ryggen och vet vad de ska göra i en given situation – och vet de inte det, så lär de inte hinna lära sig det mitt under en tävling/match. Använd hellre triggerord för att hjälpa dem komma ihåg saker de tidigare lärt sig, samt peppa dem för att fylla på deras må-bra-konton. För mycket coaching i en redan stressig situation skapar oftare mer förvirring och stress än det gör nytta. Coachen som förebild: Tänk på de signaler du som coach utstrålar, både till dina aktiva och till föräldrar och fans. Mångas ögon kommer att vara på dig, särskilt när saker och ting inte går enligt förhoppningarna. Då är det viktigt att du utstrålar självförtroende, positivitet och lugn. Om du själv ser ut som ett nervvrak, kan du säkert föreställa dig vilken stämning som kommer att spridas bland aktiva och åskådare. Undvik uppenbar kritik: Om en av dina adepter missar bollen, ramlar eller springer helt fel, är det ingen idé att du som tränare (eller någon annan!) påminner den aktiva om detta. Han eller hon är redan smärtsamt medveten om detta och har troligen inte gjort det med flit. Det som har hänt, är redan passé och ingenting du eller någon annan gör kommer att ändra på detta. Bättre då att istället blicka framåt och fokusera på vad som fortfarande går att påverka. Lär ut självständigt tänkande: Både i syftet att utvecklas idrottsligt och förberedelsen för resten av livet, är det viktigt att lära de aktiva att tänka självständigt och att i en pressad situation snabbt kunna fatta ett vinnande beslut. Än en gång, undvik envägskommunikation och börja istället alltid med att lyssna på vad de tänker om matchen/tävlingen innan du delger dina åsikter. Låt dem analysera situationen på egen hand och fundera över vad de kan göra för att förbättra den. Du kommer nog att förvånas över de perspektiv och kloka idéer som de kan föra in i ljuset. Om inte annat är det det absolut bästa sättet för dig som tränare att förstå hur dina aktiva ser på situationen, hur de känner och vad de tänker. Försnack och eftersnack: Genom att ha ett försnack innan varje tävling/match kan du hjälpa dina aktiva att förbereda sig på stundande tävling, att komma ihåg vad ni övat på under träning och fylla på deras må-bra-konton innan startskottet. Genom att ha ett eftersnack kan du låta de aktiva analysera och diskutera tävlingen i syfte att förstå vad som hände. Låt alltid de aktiva prata först! Kom ihåg att det inte finns något bättre sätt att lära sig något, än att förklara det för någon annan. Fråga vilken orienterare som helst, om vikten av att diskutera och försöka förklara sina misstag efter en svår bana. Kom också ihåg att berömma de aktiva för deras ansträngning och prestation, så att de alltid lämnar tävlingen med påfyllda må-bra-konton och någonting positivt att minnas. Utvärdering: När röken har lagt sig, eftersnacket hållits och alla är på väg hem är det dags för dig som tränare att samla alla intryck – dels dina egna analyser och den information du har fått från dina aktiva. Vad fungerade bra? Vad fungerade sämre? Vad måste vi arbeta på innan nästa tävling? Är det någon vars må-bra-konto behöver fyllas på lite extra? Även om du bara har fem minuter, bör du skriva ner alla tankar du har om tävlingen så snart efteråt som möjligt. Ju längre du väntar, desto mer kommer du glömma – och din analys är nästan alltid helt annorlunda direkt efter en tävling jämfört med bara någon dag senare. Kom dock ihåg att ge allting eftertanke och en smula distans innan du börjar dela ut råd och direktiv till dina aktiva. Tumregel: Eftertanke innan slutsats, samla tankarna, formulera dina åsikter och gå igenom tävlingen med de aktiva ur ditt perspektiv först vid efterföljande träningstillfälle.
- Ditt barns prestation och du: Föräldrar tillskriver ofta stor symbolisk innebörd till en enkel fysisk prestation som barnet utför. Om ens barn presterar väl, drar många stora växlar och tillskriver denna framgång till ens egna storslagna kvalitéer som förälder, för att sedan förfäras över vad man gjort för fel i barnets uppfostran, om barnet presterar sämre. Vi föräldrar får ibland så lite uppskattning för allt bra vi gör att vi griper efter alla halmstrån, som exempelvis betyg och idrottsframgångar, och förser dem med ett symboliskt innehåll som är långt bortom deras egentliga innebörd. Ungdomsidrottens närsynthet: Om mitt barn gör en bra tävling eller inte är verkligen inte det viktiga. Det har i princip ingen betydelse mer än för stunden, bortsett från att det är viktigt för mitt ego om mitt barn vinner eller avgör matchen. Detta är vad man kan kalla för ”ungdomsidrottens närsynthet” och som gör att man tror att det som händer nu har alltför stor betydelse. Helheten inom ungdomsidrott är vad mitt barn lär sig om livet. Det som han eller hon kan ta med sig under sin uppväxt och hjälpa honom eller henne att bli framgångsrik på den spelplan där det verkligen har betydelse, nämligen livets spelplan. Lär dina barn att ta varje motgång som en lärdom, att komma ihåg att orättvisor drabbar alla och hur man kommer igen med förnyad beslutsamhet efter ett nederlag. Om man frågar föräldrar vilka mål de har för sina barn vad det gäller deras idrottande, svarar de ofta saker som ”att ha roligt”, ”att hålla sig friska”, ”att få kompisar”, ”att lära sig saker”, ”att få vinna”, ”att lära sig hantera förluster” mm, men i en skarp situation – på tävling – kommer de alltför ofta bara ihåg en sak: Att vinna! Det är som om föräldrarna säger ”Jag vill att mitt barn ska lära sig hantera förluster, men inte idag! ” En förälders främsta mål borde vara att hjälpa sitt barn bearbeta idrottsupplevelsen så att han eller hon blir en starkare, ansvarsfullare och självsäkrare individ som kommer att lyckas i livet. Låt tränaren och ditt barn ansvara för det rent idrottsliga och själva prestationen. Du som förälder har ett mycket viktigare ansvarsområde; nämligen att se till att ditt barn lär sig av sina idrottsliga erfarenheter, så att de kan dra nytta av dem under resten av livet! Intressera och engagera dig i ditt barns idrottande, men ta inte på dig rollen som extratränare och håll ett respektfullt avstånd om ditt barn önskar så. Fråga gärna om idrotten och lyssna noga på vad ditt barn berättar, men du behöver inte ge direktiv och råd om ditt barn inte önskar det. Fokusera hellre på att fylla på ditt barns må-bra-konto och uppmuntra fortsatta ansträngningar till utveckling. Det finns tre avgörande faktorer som en förälder måste ta hänsyn till om barnet ska få en bra upplevelse av sin idrott. Att finnas där för ditt barn. Utan att pusha på, utan att ställa en massa krav. Lyssna, stötta och uppmuntra ditt barn. Kommunikation med coachen: Försök att samarbeta med, istället för att kämpa emot ditt barns tränare och coacher. Är du inte nöjd med det sätt tränaren leder verksamheten, ta upp det med coachen på ett konstruktivt och vänligt sätt, hellre än att ge ditt barn motstridiga direktiv – helt i kontrast mot vad ditt barns tränare försöker lära ut. Kan du och tränaren inte komma överens, lyssna till vad barnet vill, innan du fattar beslutet åt båda två att byta förening. Ha koll på dig själv! Detta är den kanske svåraste uppgiften av de tre. Det är lätt att man dras med i ivern att se sitt barn prestera och nå stora framgångar. Försök i största möjliga utsträckning att se till att det är ditt barns lust och motivation som styr och inte din egen. Låt heller inte tävlingsmänniskan i dig påverka ditt omdöme vad gäller sportsligt uppträdande. Tänk på att du är ditt barns förebild och på vilka signaler du sänder ut. Klaga inte på domaren, bua inte åt motståndarna. Våga applådera en bra insats, även om den kommer från motståndarlaget. Det gör dig inte till en förrädare, utan till en god medmänniska. Och kom ihåg, att ibland är det bättre att inte komma och titta på en viktig tävling – utan att istället ge ditt barn sinnesro att fokusera på den stundande uppgiften.
- Det vi gör som tränare, lever kvar hos barnen upp i vuxen ålder. Och effekterna av det vi gjorde kan fortsätta att leva kvar långt efter att vi inte längre finns kvar. Som tränare kan vi hjälpa barn att utveckla en livslång kärlek till idrott och fysisk aktivitet, men framför allt att lära för livet av sina upplevelser inom idrotten, och att få en ökad självkänsla som kan hjälpa dem med de utmaningar de kommer att stöta på under resten av livet. ” En tränare är en person som lockar fram extraordinära prestationer från vanliga människor. En person som med tiden hjälper vanliga människor att bli extraordinära”.