3. Sammanfattning
Den här rapporten presenterar den första undersökning som på ett systematiskt
sätt besvarar frågan hur parterna på arbetsmarknaden i praktiken förhåller sig
till de differentierade a-kasseavgifter som regeringen införde under 2008. Det
primära syftet med denna reform är att det rakare sambandet mellan arbetslös-
het och a-kasseavgift antas påverka de fackliga lönekraven nedåt. Genom de lägre
lönekraven förväntas arbetslösheten bli lägre än vad som annars hade varit fallet.
Undersökningen tar sin utgångspunkt i intervjuer med förhandlingschefer och
avtalssekreterare verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarsidan. De vikti-
gaste resultaten är följande:
• De differentierade avgifterna till a-kassan har ingen dämpande effekt på löne-
kraven.
• Ingen gör kopplingen till att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet och därmed
lägre avgift till a-kassan.
• Möjligen driver differentierade a-kasseavgifter i stället på mot högre lönekrav
eftersom fackförbunden vill lönekompensera de medlemmar som tvingas betala
en hög avgift.
• Fackliga organisationer och arbetsgivare verkar vara överens om att differentie-
rade a-kasseavgifter är orättvisa.
Regeringen borde omedelbart avskaffa systemet med differentierade a-kasseav-
gifter. Det är en reform som bygger på en felaktig föreställning om hur svensk ar-
betsmarknad fungerar. Dessutom leder den inte till det som regeringen vill uppnå
– lägre fackliga lönekrav. Det kan därför inte finnas något skäl till att behålla det
nuvarande systemet.
3
4. Att avskaffa de differentierade a-kasseavgifterna är ett utmärkt första steg mot att
modernisera arbetslöshetsförsäkringen och därmed att förbättra omställningsför-
mågan i svensk ekonomi. Ett sådant reformarbete bör innehålla följande kompo-
nenter:
• Höj taket och ersättningsnivån i a-kassan. Långsiktigt ska 80 procent av de
yrkesverksamma få 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet.
• Begränsa det yrkes- och utbildningsmässiga sökområdet under en första period.
• Förändra arbetsvillkor, förläng den överhoppningsbara tiden och återinför
studerandevillkoret. Det måste bli lättare att kvalificera sig för arbetslöshetsersätt-
ning.
Rapporten är framtagen av Carin Hallerström på Enheten för politik, opinion och
påverkan. För mer information kontakta Mats Engström, samhällspolitisk chef,
Unionen.
4
5. Innehållsförteckning
Sammanfattning 3
Innehållsförteckning 5
1. Inledning 6
2. Om undersökningen 7
3. Kritik mot teorin bakom differentierade a-kasseavgifter 8
4. Undersökningsresultat 10
4.1 Kommer den relativa nivån på a-kasseavgiften att ha någon betydelse när ni fastställer
era avtalskrav? 10
4.2 Vilka har i någon mån tagit hänsyn till den relativa nivån på a-kasseavgiften när avtalskraven
fastställs? 11
4.3 På vilket sätt har den relativa nivån på a-kasseavgiften påverkat de fackliga avtalskraven? 12
4.4 De differentierade a-kasseavgifterna uppfattas som orättvisa 13
4.5 Slutsatser: parterna är överens om att systemet inte fungerar 13
5. Avslutning 14
5
6. 1. Inledning
Finansieringsavgiften som a-kassorna tidigare betalade till staten ersattes från och
med den första juli 2008 av en arbetslöshetsavgift. Arbetslöshetsavgiften betalas av
icke-arbetslösa a-kassemedlemmar och bestäms – upp till ett tak om 300 kronor
per medlem och månad – av hur stora kassornas utbetalningar av arbetslöshetser-
sättning är till sina medlemmar.1 Det innebär att a-kasseavgifterna differentieras
i meningen att kassor med högre arbetslöshet betalar en högre arbetslöshetsavgift
och att kassor med lägre arbetslöshet betalar en lägre arbetslöshetsavgift.2 Det
primära syftet med denna differentiering är att det rakare sambandet mellan
arbetslöshet och avgift antas påverka de fackliga lönekraven nedåt. Genom de
lägre lönekraven förväntas arbetslösheten bli lägre än vad som annars hade varit
fallet. En konsekvens av differentieringen är en omfattande medlemsflykt från
a-kassorna.3
Sedan de differentierade a-kasseavgifterna infördes har successivt allt fler fram-
fört principiell kritik mot den nuvarande konstruktionen. Ett genomgående tema
har varit att den teori som ligger till grund för reformen inte fungerar i verklighe-
ten – och att reformen därmed inte kommer att leda till det som lagstiftaren vill
uppnå.
Den här rapporten syftar till att fylla en kunskapslucka. Genom att direkt tillfråga
ledande avtalspersoner verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarorganisatio-
ner blir den här rapporten den första som på ett systematiskt sätt undersöker om,
och i så fall hur, de differentierade a-kasseavgifterna påverkar de avtalsslutande
parterna.
1
Den här reformen följde efter att regeringen under 2007 generellt höjde a-kassornas avgifter till
staten. Argumentet för detta var att arbetslöshetsförsäkringen skulle bli mer försäkringsmässig och
att detta borde uppnås genom att den statliga subventionsgraden minskas och att försäkringstagarna
får bära en större del av kostnaderna. Samtidigt slopade regeringen skattereduktionen för medlemsav-
giften till a-kassan (40%) och facket (25%).
2
Unionens a-kasseavgift har förändrats vid ett flertal tillfällen som en konsekvens av de differentie-
rade avgifterna. Från första juli 2011 sänktes arbetslöshetsavgiften till 65 kronor (från tidigare 80
kronor). Det ger en total avgift på 162 kronor. Detta kan då jämföras med medlemmar i AEA som från
och med juli 2009 endast betalar medlemsavgiften på 90 kronor och ingen arbetslöshetsavgift alls.
3
Endast omkring 30 procent av de arbetslösa bedöms i dag ha rätt till den inkomstrelaterade ersätt-
ningen i a-kassan.
6
7. 2. Om undersökningen
För att få en heltäckande bild av hur arbetsmarknadens parter har och kom-
mer att agera i löneförhandlingssammanhang har Unionen låtit Novus Opinion
genomföra en intervjuundersökning bland förhandlingschefer och avtalssekre-
terare verksamma inom arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Förbund inom LO,
TCO och Saco har tillfrågats. Undersökningen berör både den senaste och den
nu pågående avtalsrörelsen. 21 telefonintervjuer har genomförts under mitten
av september 2011. Det ger en svarsfrekvens på 67 procent. Av bruttourvalet har
13 av 18 fackförbund och 8 av 13 arbetsgivarorganisationer deltagit i undersök-
ningen. Novus Opinion gör bedömningen att de som har besvarat enkäten på ett
bra sätt representerar sina respektive kollektiv. Både stängda och öppna frågor
har använts. Novus Opinion gör också bedömningen att undersökningen har hög
validitet och de upplever att studien har gett ett tydligt utfall.
7
8. 3. Kritik mot teorin bakom differentierade
a-kasseavgifter
Det finns flera argument som med lite olika infallsvinklar visar att det finns goda
skäl att misstänka att teorin bakom differentierade a-kasseavgifter inte fungerar i
verkligheten, att den lägre löneökningstakten inte uppnås. De viktigaste av dessa
är:
1.Bristande överensstämmelse mellan a-kassor och fackförbund. Om en a-kassa täcker flera
fackförbund innebär det att varje enskilt förbunds löner har liten påverkan på
arbetslösheten i kassan. Därmed blir också effekten på a-kasseavgiften liten. Det
tydligaste exemplet är akademikernas a-kassa (AEA). I den får alla akademiskt ut-
bildade vara medlemmar oberoende av om de arbetar i privat eller offentlig sektor.
På liknande sätt kan nästan alla tjänstemän i det privata näringslivet söka sig till
Unionens a-kassa.
2. Bristande överensstämmelse mellan a-kassor och avtalsområden. Unionen har ungefär 80
branschavtal. Inom vissa av dessa avtalsområden kan risken för arbetslöshet vara
hög, i andra är den låg. Trots detta betalar alla medlemmar i Unionens a-kassa
samma avgift. Teorin bakom differentierade avgifter förutsätter att Unionen går
fram med lika många lönekrav som vi har branschavtal.
3. Samordningen i avtalsrörelsen. Facken inom industrin samordnar sina avtalskrav.
Utifrån en analys av hur höga löneökningar hela ekonomin kan bära enas de om
gemensamma krav på löneökningar riktade till arbetsgivarna. Detta sker trots
att arbetslöshetsrisken i FI-förbunden skiljer sig markant åt. De differentierade a-
kasseavgifterna utgår från synsättet att löneökningstakten ska bestämmas utifrån
arbetslöshetsrisken i de enskilda a-kassorna.
4. Förekomsten av sifferlösa avtal. Om kollektivavtal inte anger några centralt fastställda
löneökningar bestäms löneökningstakten helt i lokala förhandlingar. I en sådan
situation får varje individuellt löneförhandlingsbeslut endast en försumbar effekt
på den totala lönenivån i den a-kassa som just den personen tillhör. Därmed blir
också effekten på arbetslösheten i det närmaste obefintlig.
5. Långtidsarbetslösa tillhör inte a-kassan. Efter 300 dagars arbetslöshet (450 dagar om det
föreligger försörjningsansvar för barn) flyttas finansieringen av de arbetslösas
ersättning från a-kassan till Försäkringskassan. Det innebär att a-kasseavgiften
8
9. kan minska om antalet långtidsarbetslösa ökar. Detta innebär att de fackliga
lönekraven skulle kunna bli högre än om de långtidsarbetslösa stannade kvar i
a-kassan och bidrog till att höja avgifterna.
6. Avgiftstaket på 300 kronor begränsar incitamenten. Som systemet fungerar i dag tillåts
inte avgiften överstiga 300 kronor per medlem och månad. Detta minskar möjlig-
heten att genom högre differentierade avgifter tvinga fackförbunden att vara mer
återhållsamma i sina lönekrav.
Mot bakgrund av dessa sex punkter finns det goda skäl att misstänka att det
nuvarande systemet inte är ändamålsenligt konstruerat om avsikten är att utifrån
arbetslösheten i a-kassorna pressa de fackliga organisationerna att hålla tillbaka
sina lönekrav. Unionen anser därvidlag att teorin bakom de differentierade
a-kasseavgifterna bygger på en felaktig problembeskrivning – vi har inte något
problem med för höga löneökningar i svensk ekonomi. Sedan mitten av 1990-
talet har vi en lönebildning som väl svarar upp mot företagens behov av förbätt-
rad konkurrenskraft och löntagarnas rättmätiga krav på reallöneökningar och
andra materiella förbättringar i kollektivavtalen.
9
10. 4. Undersökningsresultat
4.1 Kommer den relativa nivån på a-kasseavgiften att ha någon betydelse
när ni fastställer era avtalskrav?
Den sista september överlämnade facken inom industrin sina gemensamma avtals-
krav till arbetsgivarna. Det var startskottet på förhandlingsfasen i den avtalsrö-
relse som nu pågår. Eftersom undersökningen genomfördes innan detta överläm-
nande ställdes frågan utifrån hur organisationerna kommer att agera.
Svaret från diagram 1 är otvetydigt: en överväldigande majoritet svarar att de
differentierade a-kasseavgifterna inte kommer att ha någon betydelse när parterna
fastställer sina avtalskrav i den pågående avtalsrörelsen. I förhållande till 2010 års
avtalsrörelse har också andelen ja-svar minskat. Därmed har hänsynstagandet till
de differentierade a-kasseavgifterna vid fastställandet av avtalskraven blivit än
mindre.
Diagram 1. Andel som har svarat att den relativa nivån kommer eller inte kommer
att ha någon betydelse för avtalskraven i den pågående avtalsrörelsen.
10
11. 4.2 Vilka har i någon mån tagit hänsyn till den relativa nivån på a-kasse-
avgiften när avtalskraven fastställs?
Diagram 2 visar att det är fackförbunden som i någon mån har tagit hänsyn till
a-kasseavgifterna i sina avtalskrav. Bland arbetsgivarna har ingen svarat att dif-
ferentieringen har haft någon betydelse vid fastställandet av avtalskraven.
Diagram 2. Andel fackförbund respektive arbetsgivare som svarat att den relativa
a-kassenivån kommer eller inte kommer att ha någon betydelse för avtalskraven i
den pågående avtalsrörelsen.
11
12. 4.3 På vilket sätt har den relativa nivån på a-kasseavgiften påverkat
de fackliga avtalskraven?
I undersökningen ställs frågor till de fackförbund som har svarat att a-kasse-
avgifterna har haft betydelse för fastställandet av avtalskraven. De svar som då ges
visar att de differentierade a-kasseavgifterna, om något, har bidragit till att höja
avtalskraven eftersom fackförbunden vill kompensera sina medlemmar för de
högre avgifterna. Inget av fackförbunden som har svarat att den relativa nivån på
a-kasseavgiften har haft betydelse refererar till den teori som ligger bakom
införandet av de differentierade a-kasseavgifterna – att avtalskraven justeras nedåt
när många medlemmar i en a-kassa är arbetslösa. Novus Opinion sammanfattar
sin analys av den här frågan på följande sätt:
”Ingen gör kopplingen att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet
och därmed lägre avgift till a-kassan.”
Undersökningen visar också att närmare 90 procent av respondenterna har svarat
att de differentierade a-kasseavgifterna inte hade någon betydelse alls (76%) eller
endast i mycket liten utsträckning (10%) var en fråga i de faktiska avtalsförhand-
lingarna mellan parterna under 2010 års avtalsrörelse. Av dem som uppfattade att
a-kasseavgifterna var en del av förhandlingarna dominerar arbetsgivarna. I detta
fall vet vi att de fackliga argumenten handlade om lönekompensation för de höga
avgifterna.
12
13. 4.4 De differentierade a-kasseavgifterna uppfattas som orättvisa
I en öppen fråga där respondenterna fick möjlighet att fritt kommentera infö-
randet av de differentierade a-kasseavgifterna och deras koppling till parternas
avtalskrav, visar det sig att det verkar finnas en samstämmighet om att det nuva-
rande systemet upplevs som orättvist. Novus Opinion sammanfattar sin analys
av den här frågan på följande sätt:
”Det verkar finnas en samstämmighet bland fack och
arbetsgivare om att modellen upplevs som orättvis.”
4.5 Slutsatser: parterna är överens om att systemet inte fungerar
Den här undersökningen har gett tydliga resultat. De viktigaste bland dessa kan
sammanfattas i följande punkter:
• De differentierade avgifterna till a-kassan har ingen dämpande effekt på löne-
kraven.
• Ingen gör kopplingen till att lägre lönekrav ger lägre arbetslöshet och därmed
lägre avgift till a-kassan. Detta innebär att syftet med de differentierade a-kasse-
avgifterna inte har uppnåtts – att sänka de fackliga lönekraven.
• Möjligen driver differentierade a-kasseavgifter i stället på mot högre lönekrav
eftersom fackförbunden vill lönekompensera de medlemmar som tvingas betala
en hög avgift.
• Fackliga organisationer och arbetsgivare verkar vara överens om att differentie-
rade a-kasseavgifter är orättvisa.
13
14. 5. Avslutning
Regeringen borde omedelbart avskaffa systemet med differentierade a-kasse-
avgifter. Till att börja med bygger detta system på en felaktig föreställning om
hur svensk arbetsmarknad fungerar. Det finns inget behov av att regeringen
ingriper i lönebildningen i syfte att hålla tillbaka de fackliga lönekraven.
Lönebildningen i Sverige fungerar väl och är en av den svenska ekonomins
viktigaste konkurrensfördelar.
För det andra bygger systemet med differentierade a-kasseavgifter på en för
enkel teori om hur svensk lönebildning och a-kassesystem fungerar. Det inne-
bär att det i praktiken inte går att uppnå det regeringen önskar – den enkla
teorin stämmer av flera skäl inte överens med en komplex verklighet.
För det tredje visar den här undersökningen – genom att intervjua förhand-
lingschefer och avtalssekreterare på arbetstagar- och arbetsgivarsidan – att de
differentierade a-kasseavgifterna inte heller i praktiken har någon dämpande
effekt på de fackliga organisationernas lönekrav. Partssystemet fungerar helt
enkelt inte enligt den teori som har väglett regeringen i sina reformer av avgif-
terna till a-kassan. Dessutom upplevs de differentierade a-kasseavgifterna av
parterna som orättvisa.
Ett slopande av de differentierade a-kasseavgifterna är ett utmärkt första steg
mot att modernisera arbetslöshetsförsäkringen och därmed att förbättra om-
ställningsförmågan i svensk ekonomi.
14
15. Ett sådant reformarbete bör innehålla följande komponenter:
• Höj taket och ersättningsnivån i a-kassan. Långsiktigt ska 80 procent av de
yrkesverksamma få 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet.
• Begränsa det yrkes- och utbildningsmässiga sökområdet under en första period.
Den arbetslöse bör ges rätt att begränsa sitt arbetssökande till det egna yrkes- och
utbildningsområdet under en första period av arbetslöshet. Detsamma bör gälla
det geografiska sökområdet.
• Förändra arbetsvillkor, förläng den överhoppningsbara tiden och återinför
studerandevillkoret. Det måste bli lättare att kvalificera sig för arbetslöshetser-
sättning.
SLOPA
DIFFERENTIERAD
A-KASSEAVGIFT!
15
16. Den här rapporten presenterar den första undersökning som på ett syste-
matiskt sätt besvarar frågan hur parterna på arbetsmarknaden i praktiken
förhåller sig till de differentierade a-kasseavgifter som regeringen införde
under 2008. Undersökningen tar sin utgångspunkt i intervjuer med för-
handlingschefer och avtalssekreterare verksamma inom arbetstagar- och
arbetsgivarsidan.
SLOPA
DIFFERENTIERAD
A-KASSEAVGIFT!
Tnr: 1538:1 ISBN: 978-91-7391-300-3 Upplaga: 2000 ex Produktion och tryck: Unionen
Olof Palmes gata 17
105 32 Stockholm
08-504 15 000
www.unionen.se
