SLs självklara mål är att alla ska kunna åka med vår trafik. Därför utvecklar vi och bygger om fordon, hållplatser och stationer med tanke på dig som är rullstolsburen, har rollator, inte ser, inte hör eller på något annat sätt har svårt att ta dig fram obehindrat ute i samhället. Presentationen tar upp tips på hur du reser med SL.

1. Hur reser
du egentligen?

2. Alla reser olika
Här sitter du och reser. Och han bredvid reser också.
Och gänget där framme. Har du tänkt på att vi alla
reser på olika sätt? Vi kanske sitter i samma tunnel­
banevagn eller på samma buss, men vi klev på vid
olika tider, vi har olika mål, vi ska till olika möten, vi
ska olikastans.
Med SL ska du kunna resa enkelt, tryggt och bra.
Oavsett var du befinner dig i livet, oavsett vilka behov,
önskemål och krav du har på din resa. Här möter du
några av våra resenärer. Trevlig läsning.

3. Åker man med barnvagn i rusning
är tunnelbanan smidigast
Vlas och Vera, 35 och 2 år, pendlar till dagis med barnvagn
Jag och Vera tar tunnelbanan varje dag, fyra stationer
från Liljeholmen till Slussen. Vi kan ju ta bussen också,
men det är skönare att ta tunnelbana eftersom vi
slipper byten då. På bussen kan det ju dessutom vara
fullt i rusning. Jag menar, finns det redan några
barnvagnar där så gör det det.
Vi tar oftast rulltrappan upp och ner från perrongen,
mest för att det känns smidigare och snabbare. Jag
vet att det finns hiss också, men jag har inga pro­
blem att stå med vagn i rulltrappan. Det jag kan
irritera mig på är om man kliver av tunnel­
banan och så kommer man fram till en rulltrappa
som är sönder. Den informationen tycker jag
borde stå redan nere på perrongen, på de
digitala tavlorna.
Ibland kan man också önska sig fler breda
spärrar som man kan ta sig igenom med barn­
vagn. Det blir lätt köer i rusning. De här nya
spärrarna känner ju av hur många som går
igenom. Om man är fler än två, alltså kanske
en barnvagn och ett barn i handen, är det
bäst att säga till spärrvakten att öppna
manuellt. Man vill ju inte riskera att själv
hamna på ena sidan spärren och ens barn
på den andra!
Överlag tycker jag det är jättesmidigt att
resa kollektivt med barn – och Vera tycker
det är kul! Särskilt när hon får kliva ur
vagnen och sitta på ett eget säte…
Tips till dig som reser som förälder
• För att hitta bussar med låggolv, kika efter
symbolen ”gubbe med käpp” i tidtabellen.
• Be spärrexpeditören att öppna spärren
manuellt.
• Håll små barn i handen i rulltrappen.
• När du åker buss, använd avstignings­
knappen med ett öga på för ökad upp­
sikt från chauffören.
• På bussar åker du kostnadsfritt med barn
tillsammans med barnvagn.

4. Visst har jag klivit
Jag går sistajag bussen från Nacka Gullmarsplan. Varje
morgon tar
året på gymnasiet vid
till Slussen och
av på fel hållplats
sedan tunnelbanan vidare in mot Gullmarsplan. Tunnel­
banan är enklast att åka, där vet man att stationsutro­
– då står man där
pen fungerar. Med bussar kan det vara lite si och så.
Jag frågar alltid chauffören om hållplatsutropen när jag
Maja, 18 år och synskadad går på bussen, alltså om de är på eller inte. Dessutom
måste jag fråga chauffören vilket nummer bussen har,
för det är ju inte alltid jag vet det.
Numera fungerar stationsutropen mycket bättre än för
några år sedan. Då var de sällan synkade. Ropade
rösten ut Hornstull kunde man ändå vara någon annan­
stans… Det hände att jag klev av fel och då stod man
där. Vad gör man – ja, det gäller att våga fråga om
hjälp. En synskada kan ju vara ett dolt handikapp, vilket
betyder att människor inte ser direkt att man behöver
hjälp. På ett sätt är det lättare för mig nu när jag har
den vita käppen, då är folk väldigt hjälpsamma.
Jag använder mig av den kännbara varningsmarkering­
en på perrongen när jag åker tunnelbana, jag känner
mig fram längs metallisterna med käppen. Jag tycker
det funkar jättebra, det enda jag kan sakna är att det
inte finns något ledstråk mellan perrong och spärr.
Att våga resa kollektivt betyder mycket. Annars är man
ju helt beroende av färdtjänsttaxi eller föräldrar som
skjutsar. Men jag har alltid velat bestämma själv – och
det är en enorm frihet att åka kollektivt! Då kan jag
sitta på bussen som alla andra. Jag har aldrig velat ha
skolskjuts heller – den kommer ju samma tid
varje morgon, och tänk om man har sovmor­
gon just den dagen, vad onödigt...
Tips till dig som är synskadad
•Våga fråga om hjälp.
• Använd SLs reseplanerare för att hitta
den enklaste vägen.
• På bussarna finns utvändigt hållplats­
utrop som förmedlar destination.
• Fråga busschauffören om hållplatsut­
ropen är på – om inte be henne/
honom att sätta på dem.
• Använd ledsagarservice om du ska till
en station som du inte känner till.

5. Jag åker ofta tunnelbana när jag åker kollektivt. För och vagnen, men inte heller för hög fart så jag inte
mig känns tunnelbana säkrast och tryggast och det är hinner stanna eller kanske till och med råkar köra på
också det färdmedlet jag känner till bäst. Självklart blir någon! Jag går ofta på sist och då gäller det att det inte
resandet lättast för mig när jag känner till själva tun­ står för mycket folk vid dörrarna, för då är det svårt för
nelbanestationen, när jag vet hur stationen ser ut, var mig att få plats och också att stanna rätt.
personalen finns, var hissarna finns.
Om jag inte känner mig säker på en tunnelbanestation
När jag reser så kör jag fram till spärren och ber dem använder jag mig alltid av den ledsagarservice som SL
öppna åt mig och sedan tar jag hissen ner på perrong­ har. Jag ringer innan och beställer ledsagning för just
en. Det är väldigt viktigt för mig hur jag placerar mig på rullstol och då får jag hjälp av en person som också
perrongen och jag måste också tänka på hur stationen lägger ut en ramp mellan tåg och perrong. Det tycker
ser ut där jag ska gå av. Var ligger till exempel hissen jag är väldigt bra. Sedan ringer ledsagningen till sin
på min slutstation, är det bäst att sitta i första eller kollega på den stationen jag ska av, så de också kan ha
sista vagnen? en ramp redo när jag kommer.
Att komma in och ut i tunnelbanan är inte så lätt som Bemötandet av SLs personal är väldigt viktigt för mig
det ser ut. Jag måste tänka på var jag är placerad och och säkert många andra som reser med rullstol. Man
på farten. Den som inte har rullstol tänker nog inte på vill ju känna att man blir väl mottagen av de som
att det kan vara rätt knixigt. Jag får inte ha så låg fart jobbar i tunnelbanan eller av de som kör bussen. För
att jag inte tar mig över avståndet mellan perrongen det hjälper ju inte om de tekniska förutsättningarna
finns – men inte bemötandet. Jag önskar att fler som
reser med rullstol skulle våga resa kollektivt. För då
kan vi tillsammans påverka hur vi vill ha det i trafiken!
Tips till dig som reser med rullstol
• Om du känner dig osäker, använd SLs
ledsagarservice
• För att hitta bussar med låggolv, kika
efter rullstolssymbolen i tidtabellen.
• När du åker buss, använd avstignings­
knappen med ett öga på för ökad uppsikt
från chauffören.
• Ställ rullstolen med ryggen mot färd­
riktningen.
• Be medresenärer att bereda dig plats om
du behöver en viss yta att gå eller köra på.
Ju fler rullstolar
desto bättre
Amir, 44 år, reser med rullstol

6. Tips till dig som är hörselskadad Jag reser kollektivt varje dag till flera olika platser i
Stockholm eftersom jag jobbar som projektledare och
• Utnyttja SLs reseplanerare.
har eget företag. För mig är det en frihet att kunna ta
• Vissa bussar har inte digital infor­
mig vart jag vill, när jag vill. Innan jag börjar min resa går
mation – då kan det vara enklare
jag alltid in på reseplaneraren. Det är jätteviktigt att veta
att ta tunnel- eller tvärbana.
hur jag på enklaste sätt tar mig från en plats till en
• Våga fråga om hjälp.
annan, eller om det är några trafikstörningar. Jag vill
• Använd gärna mobilen som redskap
vara helt uppdaterad. När jag är ute på stan så använder
– skriv en fråga till en medresenär.
jag mig ofta av reseplaneraren i mobilen.
Överhuvudtaget är mobilen bra att ha med sig för den
som är hörselskadad. Den kan man nämligen använda
som ett hjälpmedel om något skulle inträffa i trafiken
som man inte förstår. Om man har svårt att kommuni­
cera med talet, kan det vara bra att skriva in en fråga i
sin mobil och visa en annan resenär för att få hjälp.
Jag behöver ju det visuella, så när jag kommer till
en plats läser jag liksom in den visuellt. Jag har
stor nytta av alla skyltar, både de vanliga och de
rörliga. Däremot tycker jag att man kunde
utnyttja de digitala skyltarna ännu mer och
ännu oftare. När något oförutsett inträffar,
som att det blir stopp i trafiken, växelfel
eller så, så tycker jag det dröjer innan
informationen kommer upp på skyltarna.
Informationen ropas ut i högtalarna, men
det hjälper ju liksom inte mig… Jag märker
bara att tåget inte kommer eller att folk
börjar se vilsna ut, men jag vet ju inte åt vilket
håll jag ska gå eller om jag ska stanna kvar
och vänta…
Men överlag är Stockholm en mycket
tillgänglig stad om man jämför med
andra – vi ligger långt fram!
När jag kommer till en
plats läser jag liksom in
den visuellt
Charlotte, 28 år och hörselskadad

7. När det blir vår ger jag
mig ut i trafiken igen
Gun, 84 år, har svårt att gå
Jag går med käpp och min man går med rullator. På vintern
har vi svårt att ta oss till bussar och tunnelbana så då åker vi
färdtjänst med taxi. Men när våren kommer tar jag bussen
till Solna Centrum. Jag ser till att det är en låg buss, du vet
en sådan där som är höj- och sänkbar, för det är lättare för
mig som går illa och har käpp. Jag tar inte så ofta rullatorn
för då måste man vara stark i armarna ändå och knixa sig
upp. Min man är starkare – han tar rullatorn! Om bussen
råkar har trappsteg låter jag den åka förbi och väntar på
nästa – tid har jag ju gott om…
Om vi behöver handla något som inte finns i Solna tar vi tun­
nelbanan in till stan. Vi går av vid T-Centralen och tar hissen
upp till Åhléns. Att åka hiss är mycket bättre för mig än
rulltrappa, det är så lätt att man får lite svindel eller oroar
sig för att någon ska råka stöta till en. Min man har ju
dessutom rullatorn så då måste vi ta hissen. Och vi vet
var hissen är på Centralen, bara en kort bit att gå rakt
fram. Du förstår, i den här åldern räknar man fotsteg!
Jag undviker att åka kollektivt i rusningstrafik, då är
det så mycket folk och alla har så bråttom. Då kan
de bli irriterade på en gammal käring som jag! Om vi
åker när det är lite lugnare har också chaufförerna
mer tid och möjlighet att se oss. De flesta chauffö­
rer är ju så snälla och väntar tills man satt sig ner.
Det är viktigt, så man slipper det där rycket. Och
de flesta människor är så gulliga och reser sig när
man är så här gammal som jag. Det är värre för
de som är halvgamla, då kanske inte folk vågar
resa sig om någon skulle bli stött!
Tips för dig som är lite äldre
• Undvik den värsta rusningen om du kan.
• Det nya SL färdtjänstkortet slipper du ta upp
ur handväskan om du lägger väskan vänd med
den sida där kortet finns mot kortläsaren.
• Titta i tidtabellen vilka busslinjer som har
låggolv.
• Med rullator får du gå på där bak och
behöver inte visa biljett.
• Finns det närtrafik i ditt område, använd
den. Det är mindre stressigt och bussen
stannar när du vinkar.
• Ta hissen i stället för rulltrappan om du har
lite svårt att gå eller är rädd för att ramla.
• Om du åker tunnelbana eller pendeltåg, se
upp för avståndet mellan tåg och plattform.

8. Tillgänglig trafik för alla
Har du någon gång funderat på varför det ser ut som det gör när du reser? Varför finns det till exempel mässings­
lister på golvet eller små hemliga knappar vid busshållplatserna? Jo, vissa saker är där för att alla ska kunna
resa på enklast möjliga sätt med SL. Oavsett hur du reser. Vi utvecklar och bygger om fordon, hållplatser och
stationer löpande. På en del trafikslag har vi kommit riktigt långt, som på tvärbanan där god tillgänglighet var
ett krav från början. På äldre delar av SL-trafiken kan det vara lite svårare, eftersom den byggdes då tillgänglig­
het inte var en självklarhet. Här nedan kan du se några av våra åtgärder i trafiken.
Digitala skyltar Skyltar som
med högtalare för visar nästa
talad information blåbuss
Rulltrappa/ Hållplatsutrop
rullband
Elektroniska
Hiss skyltar
Ramp
Lågt insteg
Taktila
markeringar,
Taktila marke- kännbara
ringar, kännbara mönster på
mönster vid marken
perrongkanten
Knapp för
Automatiska hållplats­
informations- information
system med tal
Lågt insteg
Titta efter symbolerna
kMK
Vet du med dig att du behöver en buss med låggolv eller ramp för att
resa enklare? I tidtabellen kan du se vilka linjer som har det – kika efter
de här symbolerna i tidtabellens övre högra hörn. På tunnelbanestationen
visar hissymbolen dig var närmaste hiss finns.
GG
X
Reser du med hund och behöver veta vilken vagn som tillåter pälsdjur? Eller är du
allergisk och vill undvika djur? Då ska du titta efter de här symbolerna i trafiken.
Synskadade med ledarhund har rätt att vistas var som helst i SLs fordon.
Ring så kommer vi!
Om du har synnedsättning, svårt att orientera dig i trafiken eller helt enkelt behöver hjälp mellan
trafikslagen kan du använda dig av ledsagarservice. Ledsagning erbjuds på vissa av SLs stationer i spår­
trafiken och i angränsande bussterminaler. Åker du till exempel från en tunnelbanestation kan du beställa
ledsagning till anslutande trafik, som lokalbana, pendeltåg eller bussar. För att beställa ledsagning ringer du
telefonnummer 08-600 10 00. Läs mer på sl.se/planera_resa, välj Tillgänglighet.