Del 3 - Bistånd 2.0 Så ska jag förverkliga visionen
•Als PPT, PDF herunterladen•
0 gefällt mir•304 views
Biståndsminister Gunilla Carlssons presentation (del 3) vid heldagsseminariet om framtidens bistånd den 9 december 2009
Empfohlen
Empfohlen
Weitere ähnliche Inhalte
Empfohlen
Empfohlen (20)
Del 3 - Bistånd 2.0 Så ska jag förverkliga visionen
- 1. Bistånd 2.0 Så ska jag förverkliga visionen om ett modernt, effektivt och öppet bistånd
- 5. Mod att säga ifrån
- 7. ICT4D
- 8. Fler aktörer och ökad konkurrens
Hinweis der Redaktion
- Det har varit en oerhört inspirerande dag full av engagemang och konstruktivitet som jag vill avsluta med att presentera några åtgärder för en förnyelse av biståndet som kan börja redan nu.
- Det har slagit mig många gånger att de som borde vara ute på banan och granska våra biståndsinsatser och biståndspolitiken i stort faktiskt inte varit så aktiva som jag skulle ha förväntat mig. Jag tror inte att det beror på ointresse utan på att de inte haft möjlighet att granska som de borde för att den relevanta informationen inte varit tillgänglig. Det måste bli lättare för riksdagsledamöter och grävande journalister att ta del av information om det svenska biståndet – vart det går, vem som tar emot det etc. I grunden handlar det om ansvarsutkrävande - om hur människor i utvecklingsländerna likväl som människor i Sverige ska kunna se hur biståndet används. När jag var i Bogoula i Mali sa en ung kvinna jag träffade: “Om ni bara kunde sätta upp en affisch som sa vad biståndet har bidragit med här så att vi visste. Vi har i byn enats om att bevara skogen och om att bygga upp vår skola, men har inte sett hur biståndet bidrar till detta.” Vi var flera representanter från det internationella givarsamfundet som inte kunde ge något besked om hur vi bidragit. Till slut föreslog någon att vi skulle samla ihop lite privata pengar att ge till kvinnan. Så talar samvetet och visar på biståndets dilemman. Idag hade jag velat dela med mig av några databaser som innehåller information om svenska biståndsinsatser, deras kostnader och resultat. Tyvärr har det visat sig vara omöjligt, för att sådana databaser inte finns systematiserade ens internt på UD och Sida. Men vi ska nå dit. Nu inleds ett arbete på UD och Sida med att systematisera dokumentation, statistik och data om det svenska biståndet. Målet med detta arbete är för mig att vi ska kunna skapa förutsättningar för en transparensgaranti i biståndet: Information om biståndet ska publiceras aktivt – vi ska tala om vad vi gör, när, hur och varför, för hur mycket pengar och med vem. Information om biståndet ska göras snabbt tillgänglig och jämförbar i ett öppet format. Vi ska i biståndet tillämpa offentlighetsprincipen på ett modernt sätt och göra det enkelt att ta del av relevant information. Aktiv transparens siktar på ett funktionellt tillgängliggörande av kvalitativ, fri och öppen biståndsinformation i form av dokumentation, statistik och data. Idag tillgängliggör UD den information som idag finns samlad internt och som nu kommer att finnas samlad externt på www.ud.se, för att markera starten på en lång resa mot ett bistånd som levereras med en transparensgaranti. Samtidigt har Sida tagit fasta på denna öppenhetssträvan och i veckan presenterat sin genomgång av korruptionsfall inom det bilaterala biståndet. Detta är små steg i början på en lång process med ett tydligt mål: Att öppna biståndet.
- När jag tillträdde som biståndsminister fanns ingen antikorruptionsstrategi inom biståndet. Vi tog därför snabbt fram en sådan. Under de 100 dagar som passerat sedan jag uppmärksammade korruptionsskandalen i Zambia har jag insett att det inte räcker med denna strategi. Det finns sju punkter där jag ser att vi måste bli bättre. 1. Tala om korruption: Vi måste i högre utsträckning lyfta fram korruptionsfrågorna i dialogen med våra samarbetspartners - regeringar, lokalförvaltningar, NGOs, multilaterala organisationer etc. Det har vi de facto inte gjort i tillräcklig utsträckning hittills. Vi måste se till att alla inblandade förstår att Sverige aldrig accepterar korruption. 2. Tänka på korruption: Alla som arbetar i fält måste i högre utsträckning "tänka antikorruption" när de arbetar med genomförandet av biståndsinsatser. När t ex vi går från ett projektstöd till programstöd måste vi bli bättre på att analysera behovet av stöd för att stärka samarbetslandets finansiella system (helst tillsammans med andra givare) och, vid behov, genomföra kompletterande kapacitetshöjande insatser, införa sk safe guards etc. 3. Agera mot korruption: Vi måste agera vid minsta misstanke om korruption - inte vänta på att en Riksrevisionsrapport anländer till ambassaden med 18 månaders eftersläpning (vilket mycket pekar på hände i Zambia). 4. Rapportera om korruption: Vi måste utveckla robusta och tydliga system för anmälan om misstankar om korruption (såväl i RK som på Sida). 5. Bedöma risken för korruption: Vi måste bli bättre på riskbedömningar - bl a vad avser korruptionsrisker. 6. Samarbeta kring antikorruption: Vi måste i högre grad arbeta med andra givare (och samarbetsländer) med antikorruptionsinsatser. När t ex givare arbetar tillsammans i ett sektorprogram ska vi alltid tillse att åtminstone en givare har särskilt ansvar för att nära följa korruptionsfrågorna (och, vid behov, föreslå åtgärder). Så är inte alltid fallet idag. Sverige skulle kunna ta på sig rollen att säkerställa att så sker. Vi måste bli bättre på att bedöma de multilaterala organisationernas korruptionshantering och agera när vi bedömer att deras hantering inte håller måttet. 7. Verka för minskad korruption: Vi måste inom biståndet utforma insatser som kan bidra till att komma till rätta med brist på insyn och ansvarsutkrävande. När det gäller att bidra till ökad insyn handlar det t ex om att synliggöra givarstöd och offentliga budgetar, stärka oberoende revisioner, främja offentlighetsprincipen och skapa system för transparenta upphandlingar. Att skapa möjligheter till ansvarsutkrävande handlar t ex om att stärka fria medier, ett oberoende rättsväsende och ett aktivt civilsamhälle, men också om att skapa tekniska förutsättningar för informationsutbyte, whistle-blowing och granskning med hjälp av informations- och kommunikationsteknologiska tjänster etc. Ett obligatoriskt inslag i våra bilaterala utvecklingssamarbeten borde vara stöd till en oberoende granskningsinstans i form av thinktanks el dyl - kanske till och med ett Sadev i varje land? Gunilla Törnqvist betonade i förmiddags vikten av ledarskap i dessa frågor. När jag ser den respons i form av idéer och exempel som nått mig under hösten blir jag förtvivlad över hur mycket jag har missat. Jag är därför övertygad om att vi behöver system för att löpande ta tillvara inte bara de varningssignaler om korruption och oegentligheter som finns inom biståndet, utan även de idéer som kan bidra till förbättringar.
- I fredags, den 4 december, anordnades en workshop som inbjöd alla intresserade att komma med idéer och förslag till hur man kan använda 50 miljoner för att bekämpa korruption i Afrika. Man var eniga om att korruptionsbekämpningen försvåras av brist på politisk vilja i kombination med svaga institutioner, kapacitetsbrist samt informella nätverk och tradition av klientism. Jag vill bara nämna några av de idéer som dryftades vid workshopen och som visade på verkligt nytänkande , till exempel: Vikten av att skapa incitament för förändring – kanske utse en skattefri ”hittelön” för whistle blowers för avslöjanden som leder till åtal eller till fällande dom. Möjligheten att använda smarta elektroniska system, såväl för insamling som offentlig spridning av data som för köpande av tjänster och mycket mer. Undvika personliga möten och skapa spårbara loggar Idén om ett nytt pris i Afrika för årets anti-korruptionsinsats, för att ge status till arbetet mot korruption och visibilitet (säkerhet) till de som kämpar mot korruption. Utifrån workshopen den 4/12, tidigare erfarenheter från Sida och UD om demokrati och antikorruptionsarbete samt all den input som kommit från relevanta aktörer, kommer arbetet med ett antikorruptionsinitiativ för Afrika att fortsätta. Ett sådant kan inte stå för sig självt och kommer inte lösa alla problem. Utifrån de ramar som jag nu givit och med hjälp av de förslag som presenterats, kommer vi se hur Sverige bäst kan agera. Vilket mervärde Sverige kan ge.
- Ett seriöst bistånd måste ställa krav och utkräva ansvar. Det kräver mod att säga ifrån och säga stopp, att bromsa, frysa och avsluta insatser och samarbeten när de inte håller måttet eller lever upp till kraven. Jag har skärpt tonen jämfört med tidigare svenska biståndsministrar, men den kan skärpas ytterligare. Samtidigt märker jag att Sverige ofta är ledsamt ensamt om att tala klarspråk (många tycks vara fast i goodgiving-bubblan och ”spelet”). Ordet konditionalitet - som betyder att ställa villkor - är ett fult ord i biståndskretsar. Men jag skulle vilja återupprätta det. Förstå mig rätt. Det betyder inte att ställa villkor på de fattiga människor som vi vill stödja. Men vi måste kunna ställa villkor på dem som företräder eller anser sig företräda dessa människor. På motsvarande sätt krävs tydliga krav på multilaterala organisationer när det gäller arbetet för t ex mänskliga rättigheter. Jag vill använda konditionalitet positivt och tydligt. Det är dags för oss att sluta tassa på tå. Jag är beredd att titta på en ny landfokusering, där vi med ännu skarpare blick ser över om det bland våra kvarvarande samarbetsländer finns alltför biståndsberoende donor darlings, korrupta eller icke-demokratiska samarbetsparter som vi bör avsluta biståndsrelationen med. Då kan vi omorientera oss mot andra kanaler, i det civila samhället eller multilateralt, där kan vi stanna kvar med ett humanitärt engagemang, men vi måste också våga avsluta de utvecklingssamarbeten som faktiskt inte fungerar. Vi måste vara våga avsluta samarbeten med länder som år ut och år in visar att de inte kan uppfylla de mest grundläggande krav. ”Håll er till planen och lev upp till kraven så kan ni räkna med vårt bistånd” sa någon i ett mail häromdagen. Det kräver att planen och kraven är tydliga. Jag ska erkänna att jag ibland skulle vilja avsluta samarbeten, att jag ofta är kritisk till attityden och oförmågan till förändring i länder där vi haft en långvarig biståndsrelation. Det är frustrerande att hålla tyst om det. Det är frustrerande att den diplomatiska etiketten föreskriver att inte tala högt om uppenbara brister, även om man egentligen har lust att skälla ut. Den fattiga människans ägarskap ska stå i fokus. Ökat ägarskap till destruktiva politiska ledare är inte något att eftersträva.
- Idag har vi talat mycket om vikten av kunskap och betydelsen av evidensbaserade metoder inom biståndet. Utvecklingsekonomers kunskap och förståelse för mänskligt beteende kan komma till stor nytta vid formandet av biståndssatsningar. I juni kommer Sverige därför att stå värd tillsammans med Världsbanken för en konferens med temat Development Challenges in a Post-Crisis World där framstående ekonomer - mot bakgrund av den globala ekonomiska kris som jag hoppas vi börjar se slutet av under nästa år - kommer att diskutera hur världens stora utvecklingsutmaningar ska mötas. Jag har för avsikt att ge några svenska utvecklingsekonomer (både inom national- och företagsekonomin) i uppdrag att under våren inkomma med forskningsöversikter som tar fasta på tre centrala frågor: Vad krävs för att åstadkomma verklig utveckling i utvecklingsländer? 2) Vilken typ av bistånd har gjort mest nytta? 3) Hur kan man utforma en budgeteringsprincip som gör biståndet förutsägbart?
- Det finns många förkortningar i biståndet, men just den här vill jag att vi präntar in. Information and Communication Technology for Development – ICT4D. Jag är nämligen övertygad om att biståndet i ökad grad måste erkänna att informations- och kommunikationsteknologiska verktyg och mobila lösningar ofrånkomligen blir allt viktigare i en digitaliserad värld. I Sidas regleringsbrev kommer jag därför att föreslå att Sida i vår ska redovisa hur myndigheten arbetar med informations- och kommunikationsteknologi (ICT4D) inom biståndet, med särskilt fokus på den tematiska prioriteringen demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive volym och insatser på området, samt hur myndigheten avser arbeta vidare med dessa frågor under 2010. Trots att demokrati och mänskliga rättigheter sedan länge är den största sektorn inom svenskt bistånd, har insatserna inte utvecklats i takt med tekniken. Det är ett faktum att Internet på många sätt förkroppsligar grundläggande demokratiska principer och erbjuder en möjlighet för medborgare att göra sina röster hörda, organisera sig och påverka det samhälle de lever i. På många håll är Internet det enda effektiva kommunikationsmedel som står till buds för människor som vill förändra sin och sina medmänniskors egen situation till det bättre. Alliansregeringens särskilda biståndssatsning på demokratisering och yttrandefrihet som ökar nästa år till 120 miljoner kronor. Inom denna satsning finns utrymme för innovativa projekt som syftar till att förbättra möjligheten att sprida och erhålla information och åsikter som kan leda till demokratisk förändring. Det är också ett svar på frågan hur regeringen avser öka det politiska och finansiella stödet till förändringsaktörer som utmanar korrupta ledare. Hoppas att så många som möjligt uppmärksammar denna möjlighet att bidra med innovativa projektförslag.
- Vi kommer under våren att se över aktörssamverkan som biståndsform och tydliggöra dess syften. (Jmf kommunbistånd etc) Ett viktigt skäl för detta är att säkerställa att olika aktörers kompetens kan tas tillvara på ett så effektivt sätt som möjligt och att rätt aktörer gör rätt saker i biståndet. Vi får inte tappa bort potentialen som skapas när biståndet sker i samverkan med en bredd av olika aktörer (näringsliv, kommuner, nysvenskar m fl) Samtidigt vill jag betona vikten av bättre upphandlingar och ökad konkurrens i biståndet. Det är nyttigt för resultaten och är en förutsättning för att innovationer bättre ska tas tillvara.
- Jag har varit i politiken länge och lärt mig att strida för saker jag tror på. Framtidens bistånd är en sådan strid, men jag kan inte utkämpa den ensam. Jag hade aldrig trott att jag skulle få ett sådant gensvar som jag fått under höstens 100-dagarsinitiativ. En fantastisk respons, som fått whistleblowers att känna att de nu kan träda fram och berätta öppet och förtroligt, som inte bara fått biståndsaktiva utan pensionärer, studenter och företagare att ta kontakt med konkreta tips och idéer. Vi kommer nu att samla de idéer som kommit in under hösten och här idag på vår wiki www.oppnabistandet.nu. Denna idébank kommer att bli ett nytt arbetsvektyg för mig och mina medarbetare på UD. Förutom att arbeta vidare på de områden jag just redogjort för, vill jag fortsätta med det arbetssätt som vi etablerat här idag. Det är ett arbetssätt som innebär att vi tar vara på den kunskap som finns hos er och hos den allmänhet som visat stort intresse för dessa frågor under hösten. Det har gett mersmak. På www.oppnabistandet.nu kommer vi att samla de idéer som väckts här idag, men också de idéer som nått oss på olika vägar under hösten. Kopplat till denna sida kommer vi att skapa ett fönster för whistleblowing där man anonymt kan berätta om brister och korruptionsmisstankar i biståndet. Innan detta fönster öppnas måste vi dock säkerställa att vi har ett system för att på ett effektivt sätt hantera den information som vi får.
- Det här har varit en fantastisk dag fylld av både visionära och konstruktiva diskussioner. Vi skulle kunna fortsätta en hel dag till. Det finns massor av saker jag inte ens berört. Jag hade kunnat gå in i detalj när det gäller många av de underligheter och skandaler som uppmärksammats i biståndet på sistone. Aidsinsatser baserade på healing, golfbaneprojekt och svikna makedonska bönder. Listan kan göras ganska lång. Men jag har velat höja blicken en aning. Med de steg som jag nu har aviserat trappar vi upp arbetet för ett bättre bistånd – och i det nät som vi nu kastar ut kommer en hel del att fastna. Glappet mellan det vi å ena sidan säger att vi vill uppnå och det vi å andra sidan faktiskt uppnår och kan visa att vi uppnår, det glappet måste överbryggas. Min bedömning är att det kräver ett ganska stort språng. Jag hoppas att alla ni som är här idag vill vara med i det språnget, för det är ett språng in i framtiden. Som i slutändan inte handlar om oss som sitter här idag, utan om alla de människor som inte vet om de ska våga tro på framtiden alls. För deras skull måste vi anstränga oss lite mer.