1. Folkpartiet
1. Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt
2050?
Svar: Det väsentligaste är att EU skall besluta om ambitiösa klimat/energimål, med
exempelvis ett högre klimatmål som inkluderar CDM och JI. Folkpartiet ser positiva
möjligheter i handeln med utsläppsrätter samt fortsätter att verka för en global
koldioxidskatt. På nationell nivå är införandet av en fossiloberoende fordonsflotta, ökning
av förnybara drivmedel – ökning av kollektivtrafiken, samt en verklig skatteväxling, där
förorenaren betalar i högre utsträckning genom. bl.a. högre koldioxidskatter och lägre skatt
på arbete lösningar vi ser.
2. Delar ni vår syn att en förutsättning för att de skuldsatta länderna i Sydeuropa ska få
en god utveckling är att deras handelspartner stimulerar sina ekonomier, i första hand
genom investeringar för hållbarhet?
Svar: Länder i Sydeuropa gynnas av en god ekonomisk utveckling i omvärlden som kan ge
dem draghjälp ut ur rådande lågkonjunktur. Konjunkturstimulerande finanspolitik bland de
länder som har ett sådant utrymme kan spela en viss roll i att driva på en ekonomisk
uppgång.
3. Investeringarna i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer, samtidigt som behoven av
investeringar är stora. På vilken ambitionsnivå vill ni lägga er och vilka innovativa
lösningar ser ni framför er för att locka fram kapital också från privata finansiärer?
Svar: Investeringarna har sjunkit i de flesta västländer sedan 60- och 70-talen. I kölvattnet
efter 90-talskrisen och i och med den budgetsanering som skedde då drogs de offentliga
investeringarna i Sverige ned, t.ex. på infrastruktur. Stora ansträngningar har gjorts under
senare år för att öka dessa igen. De offentliga investeringarna i Sverige har ökat som andel
av BNP sedan 2004 efter att tidigare ha minskat kontinuerligt sedan början av 1970-talet.
Det är framför allt kommunsektorn som har gjort stora investeringar. Bland de nordiska
länderna har Sverige haft de största offentliga investeringarna som andel av BNP under
2000-talet. Både de offentliga investeringarna i järnvägar och i vägar har trendmässigt ökat
under 2000-talet. I jämförelse med andra länder har Sverige investerat förhållandevis
mycket i järnväg, särskilt under de senaste åren.
Det har dock skett en systematisk underinvestering i bostäder under lång tid, med för få
bostäder som byggs. Vi tror inte på en återgång till subventioner, utan att vi behöver få fart
på byggandet t.ex. genom att det blir enklare och billigare att bygga, kombinerat med höga
hållbarhetskrav. Då kan mer privata resurser strömma in i denna sektor och driva upp de

2. totala investeringarna.
Det svenska finanspolitiska ramverket och överskottsmålet begränsar möjligheterna att i
dagsläget öka budgetunderskottet och kraftigt öka den offentliga upplåningen. Folkpartiet
är berett att under nästa mandatperiod under noga överväganden se över ramverket, men
alla eventuella förändringar behöver ske i bred enighet.
4. Många nya jobb finns inom tjänstesektorn, såväl privat- som skattefinansierad. På
vilket sätt bör skatter och regelverk främja en hållbar tillväxt i denna sektor med många
arbetstillfällen?
Svar: Tjänstesektorn spelar en central roll för att skapa fler arbetstillfällen på den svenska
arbetsmarknaden. Den svenska exporten får ett allt större tjänsteinnehåll. En stark och
växande inhemsk tjänstesektor är också central för att kunna minska utanförskapet och öka
sysselsättningen.
Införandet av RUT-avdraget har inneburit att en helt ny sektor vuxit fram och med den
tusentals nya arbetstillfällen. Den sänkta restaurangmomsen har också varit viktig för att
skapa fler jobb i en bransch som är en viktig inkörsport på arbetsmarknaden. En fördel med
tjänsteproduktion är att dessa arbetstillfällen är svårare att flytta utomlands. Att konsumera
tjänster i stället för varor kan också ge en lättnat på miljön eftersom mindre resurser
används. Att fortsätta lätta beskattningen på arbete och tjänster är därför en tanke som bör
finnas med i eventuella diskussioner om reformering av det svenska skattesystemet.
5. Värdet i den finansiella sektorn är mer än tolv gånger så stort som världens BNP. Vid
slutet av 1990-talet var det tre gånger så stort. Trots detta är investeringarna i både
Sverige och EU otillräckliga. Alltmer av utlåningen har i stället använts till spekulation i
tillgångsvärden, främst fastigheter. Hur vill ni agera för att bidra till att de finansiella
obalanserna i världen rättas till.
Svar: Det är viktigt med tydliga regelverk som begränsar bankernas risktagande och risken
för finansiella kriser och spruckna bostadsbubblor. Banker bör själva vara med och
finansiera fonder som kan användas när banker får problem. Idag är många banker
verksamma i ett flertal länder, vilket försvårar för nationella regeringar att reglera och
kontrollera deras verksamhet. Därför är det bra att EU nu arbetar för en s.k. bankunion,
med gemensam tillsyn och regler för hur banker med problem ska hanteras. Den
ekonomiska krisen har visat på de brister som har funnits i regelverket kring Europas
banker. Skattebetalarna har i vissa länder i alltför stor utsträckning fått stå för notan.
6. Många av de problem som vi pekar på kräver ökat globalt samarbete. Vad skulle ni
vilja att Sverige gjorde – via EU men också genom nordiskt samarbete för att uppnå mer
av ”global governance”?
Svar: Vi liberaler välkomnar globaliseringen och att våra ömsesidiga kontakter med andra
länder och världsdelar fördjupas. Vi är övertygade om att internationellt samarbete är
nödvändigt för att lösa många av de största utmaningarna världen står inför.
Förenta nationerna (FN) har en särställning som den viktigaste globala aktören för fred och
säkerhet, konfliktlösning och internationell samverkan. FN:s roll försvåras dock allvarligt av
bristande effektivitet och motsättningar mellan demokratier och diktaturer. Vi anser att

3. världen behöver ett FN som är mer handlingskraftigt och mer trovärdigt.
Vi bejakar det europeiska samarbetet och vi vill Sverige ska delta fullt ut i
Europasamarbetet och sträva efter att vara en del av EU:s kärna. Fred, demokrati och
mänskliga rättigheter, brottsbekämpning, ekonomi, handel och hållbar utveckling är några
av de frågor som Europas länder behöver hantera gemensamt och där Sverige ska vara med
och göra en insats.
EU-samarbetet är vårt viktigaste instrument för att driva på miljöarbetet. EU:s ambitioner på
miljö- och klimatområdet måste höjas och regelverken skärpas. Endast genom globala
överenskommelser kan de klimatpåverkande utsläppen minskas i tillräcklig omfattning för
att hålla ökningen av jordens medeltemperatur under kontroll. Ambitionerna för det
internationella samarbetet i klimatfrågor måste höjas, och Sverige ska tillhöra de
pådrivande krafterna.
7. Hur vill ni agera för att de mest utsatta befolkningarna i världen ska få hjälp att klara
anpassningen till ett förändrat klimat?
Svar: Vi vill medverka till att den gröna fonden kommer på plats, vilket innebär att den rika
världens löften om klimatanpassningspengar till fattiga länder blir verklighet. Vi förespråkar
också CDM-projekt och smarta, kostnadseffektiva lösningar för förnybar energi, och vill
arbeta vidare med frågan kring additionellt klimatbistånd. Det är också viktigt att stoppa
illegal avverkning av tropiska regnskogar genom implementering av timmerförordningen.
8. På vilket sätt vill ni agera för att Europa som helhet ska bli en mer dynamisk region i
världen och en stark kraft för en hållbar och fredlig värld?
Svar: EU:s utvidgning österut har säkrat demokrati och ekonomisk utveckling. Vi vill att EU
ska fortsätta växa. Partnerskapen med EU:s grannländer i Östeuropa ska stärkas och präglas
av demokratibyggande. Utvecklingen i Ukraina och Vitryssland/Belarus visar hur viktigt det
är att inte EU lämnar Östeuropa i sticket. EU bör eftersträva en mer samordnad och
gemensam utrikespolitik. EU:s grannskapsavtal med länderna söderut ska innehålla tydliga
krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Ju bättre demokratiutveckling, desto mer EU-
stöd och frihandelsförmåner. EU:s biståndspolitik ska reformeras, så att demokrati blir det
övergripande målet för biståndet. Vi vill också fasa ut utvecklingsbiståndet till
diktaturregimer som inte uppvisar någon vilja till reformer, medan demokratirörelser bör få
aktivt stöd av EU.